Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Stolt. – Många tittar på vår välfärdsstat och är avundsjuka på det vi har i Sverige. Och det är jag stolt över på något sätt, säger Blerand Haliti.

Han vill skapa något som andra avundas

Han vill jämna ut maktbalansen och ge frihet åt dem på golvet. LOs lokala ordförande säger att han saknar dolda talanger, förebilder och tid att laga mat. Vad han däremot har är en vilja att påverka och förändra.

Blerand Haliti (S) sjunker ner i en dammig plaststol på Bohusläningens takterrass. Han har avvarat några timmar på förmiddagen innan ett fackligt styrelsemöte.

– Känslan av att det finns människor som vill hjälpa andra är ett barndomsminne som har påverkat mig starkt och är en drivande kraft, säger han och kisar mot solen.

Det politiska intresset väcktes redan i grundskolan. Kunskapen från historielektionerna gav insikt i och förståelse för hur socialdemokratin påverkat det svenska samhället, enligt honom till det bättre.

1992 flydde Blerand från Kosovo tillsammans med sin familj. Att se hur folk tog hand om varandra i Sverige gjorde intryck, och sedan dess har han följts av en känsla om att vilja ge tillbaka. Men attityden gentemot de som ofta är i behov av hjälp tycker han inte har förändrats nämnvärt sedan han själv kom hit.

– Det är ofta den grupp som är sist in i landet som är syndabockarna. Så är det i dag, och så var det på 1990-talet. Vi var ju roten till allt ont och fick ta skit för vad som helst, oavsett vad som hände.

Sitt fackliga engagemang inledde Blerand Haliti efter examen från byggprogrammet i Uddevalla. Han gick med i måleriförbundet och socialdemokraterna med ambitionen om att det skulle leda honom vidare inom politiken. Men riktigt så blev det inte.

Efter fem år som målare tröttnade han på hantverksbranschen och började läsa till gymnasielärare i Göteborg.

– Att det blev just lärarprogrammet var egentligen på grund av religionen, som jag varit barnsligt förtjust i under många år.

Fyra och ett halvt år senare satt han på biblioteket och pluggade inför sista inlämningsuppgiften innan examen. Inställd på att hitta ett målerijobb över sommaren, för att sedan fortsätta studierna, fick han istället en jobbförfrågan av en vän.

– Det var en anställning på en utredningsavdelning på SIS, Statens institutionsstyrelse. Jobbet handlade om att arbeta med ungdomar med psykosociala problem.

I dag jobbar Blerand Haliti på SIS sedan tre år tillbaka. Fortfarande är det många som frågar hur det känns att ha lagt ner så många år på en lärarexamen, för att sedan arbeta med något helt annat. Själv tycker han inte att han gjort något större förlust.

– Jag läste ju egentligen barn- och ungdomspsykologi. Det som fascinerade mig mycket var diskussionerna under min praktik på Agnebergsgymnasiet, när jag pratade med elever som faktiskt hade det jobbigt. Det väckte någonting i mig.

När han sedan fick chans att arbeta med liknande frågor på heltid var valet inte speciellt svårt.

"Vi måste fortsätta att utveckla den idén, att bli något som folk tittar på och avundas."

Utöver tjänsten på SIS är han också LO-fackens ordförande i Uddevalla. Det bästa med jobbet enligt honom är att kunna ge utrymme, frihet och delaktighet åt de på golvet.

– Det som gör hela fackföreningsrörelsen så intressant är att allt drivs underifrån. Det handlar om att skapa makt och att jämna ut maktbalansen.

Att han i dagsläget inte har någon egen familj ser han som en klar fördel i balanserandet av jobb, fackliga och politiska uppdrag. Någon fritid finns knappt att tala om och kylskåpet ekar för det mesta tomt. Vad han planerar för framtiden vet han inte än, men ett långsiktigt mål är att göra vänstern mer relevant.

– Många tittar på vår välfärdsstat och är avundsjuka på det vi har i Sverige. Och det är jag stolt över på något sätt. Vi måste fortsätta att utveckla den idén, att bli något som folk tittar på och avundas.