Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/5

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Midsommar i Bohuslän – från bronsåldern till idag

Offra till solen, dra lakan över gräsmattan, avfyra skjutvapen vid brasor eller att åtala alla som dansar runt midsommarstången. Många av de gamla bohuslänska midsommartraditionerna har dött ut med tiden men vissa lever kvar än i dag.

Sillen ska köpas, kransen ska bindas och var la vi nu häftena med nubbevisor? Midsommar har äntligen kommit och oavsett väder firas det i hela landet - med fest, sång, mat och dans firas det till sent på natten. Och det är en av de äldsta högtiderna vi har.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Även om det moderna midsommarfirandet med "Små grodorna" och ägghalvor är en relativt ny tradition, har människan firat vid den här tiden på året väldigt länge. Vid Vitlycke museum i Tanumshede finns ristningar från bronsåldern som visar att det inte alls var omöjligt med någon form av firande vid sommarens inträde i Sverige.

– Vi vet att årets kortaste och årets längsta dag har firats väldigt länge. Det har troligtvis varit viktigt för tideräkningen som såg annorlunda ut då mot i dag. Nu har vi ju bara bestämt att den 31e december tar året slut och ett nytt börjar. Sommarsolståndet och vintersolståndet fungerade förr som ett slags nyårsafton, då mer utifrån astrologisk synvinkel. På sommar- och vintersolståndet byter vi ju faktiskt fas på riktigt där dagarna antingen blir längre eller kortare, något som uppmärksammades genom firande redan på bronsåldern, säger Hans Lundenmark, samordnare på Vitlycke museum.

Bland de flera hundra hällristningarna vid Vitlycke museum är den cirkelformade ristningen väldigt vanlig. Den ska föreställa solen som var väldigt viktig för bronsåldersmänniskan.

– Folket vid den här tiden var väldigt beroende av solen och gav den personliga och gudalika egenskaper. Vi kan bland annat se på hur fönstren placerades vid den här tiden att solen var viktig. Allt vi kan göra utifrån arkeologiska fynd är att lägga ihop olika pusselbitar och komma fram till att det är sannolikt att solen firades på något sätt, säger Hans Lundenmark.

Vissa tolkar hällristningarna i Tanum lite friare. I en artikel ur Illustrerad vetenskap skrivs det om hur Tanumshede för 3000 år sedan var centrum för midsommarfirandet i Norden. Hur kvinnor med bar överkropp och kjolar gjorde bakåtvolter mellan skeppen, hur ormar drack mjölk från kvinnornas bröst, hur det serverades en särskild blandning av öl och vin och att det dansades till långt in på natten. Hans Lundenmark är dock mer skeptisk till de här spekulationerna.

– Det är väldigt svårt att utifrån ristningar i stenar och stolphål i marken exakt tala om hur midsommar firades för flera tusen år sedan. Däremot kan vi se är att det har offrats saker till gudarna, exempelvis mat och vapen. Kanske har detta skett vid firandet av sommarsolståndet. Detta får dock kategoriseras som spekulationer och går inte att vara helt säker på, säger Hans Lundenmark.

– En av ristningarma brukar faktiskt kallas för "midsommarstången". Den föreställer ett högt avlövat träd med en plattform högst upp. Från plattformen hänger det snören som i vilka det hänger människor som ser ut att gunga. Det är säkert ett firande av något slag men går inte att vara säker på, säger Hans Lundenmark.

Firandet av sommaren är alltså en gammal tradition med rötter långt bak i historien. För att spåra de traditioner vi utövar nu för tiden får vi ta oss utanför Bohuslän och mer åt nordvästra Europa och besöka Kelternas högtid Beltine, några hundra år före vår tideräkning.

Kelterna firade fruktbarhet och att sommaren var kommen med stora brasor den första dagen i maj. Överst i eldarna satt stänger eller träd som skulle symbolisera en bön om god skörd. Just firande runt träd och eldar var vanligt i Sverige under 1500-talet. Illustrationer från den tiden visar hur midsommar firades med grillfest, ringdans kring stora brasor och upphängning av presenter i det så kallade majträdet.

Parallellt med majträdet var det vanligt att hämta träd från skogen och klä in dem i löv och blommor.

– Att "maja" något betyder att "klä i grönt" på plattyska och därför har den kallats för majstång och kom till Sverige från just Tyskland någon gång på 1400-talet, säger Hans Lundenmark.

Bara inom Bohuslän har midsommarstången sett väldigt olika ut under historien, något som Gunvor Ljungström skriver om i sin bok "Majstången" från år 2000. Mellan olika byar och socknar i landskapet har stängerna skiljt sig åt markant och alla verkar ha haft sina egna traditioner.

I Naverstad satt i toppen av stången en vimpel och fyra halvmeterhöga gummor av halm, i Bokenäs hängdes båtmodeller överst i stången och i Hogdal satt en duva högst upp.

I vissa delar av Västsverige har midsommarstången under 1800-talets senare delar haft formen av en kvinna. I Bohuslän har kvinnan fått just namnet "Maja". Detta är en tradition som årligen tas upp vid firandet av sommarsolståndet på Vitlycke museum, något som Bohusläningen skrev om i onsdags. Halsbandet till Maja tillverkades traditionellt av urblåsta äggskal som Hans Lundenmark antar ska vara någon form av fruktbarhetssymbol.

– En annan trolig teori är ju att det tillverkades väldigt mycket äggost inför midsommar i Bohuslän vid den här tiden och att skalen från alla ägg togs till vara och användes som halsband, säger han.

Äggosten var viktig på det bohuslänska midsommarbordet under 1800-talet och under midsommarveckan fixades det i stugornas alla skrymslen och vrår. Allt skulle vara perfekt. Gården och gräsmattan skulle krattas och sopas, golven och möblerna skurades noga och kastruller och grytor putsades. Sedan skulle det bryggas dricka, bakas bröd, slaktas djur och pyntas med kransar och kvistar både inomhus och utomhus. När midsommaraftonen väl kom belönades allt slit med en rejäl fest med diverse traditioner.

En gammal midsommartradition från 1800-talets Kville i norra Bohuslän är att framåt kvällen dra ett lakan över det daggfyllda midsommargräset. När lakanet var fyllt med dagg vreds det ur i flaskor och vätskan gavs till gårdens kor för att de skulle mjölka bättre.

Från Munkeby finns berättelser om den klassiska traditionen att lägga blommor under huvudkudden. Blommorna skulle vara tio stycken och plockas på ängar som ägdes av tio olika personer. När buketten sedan lagts under kudden skulle ens drömmar fyllas av sitt livs kärlek. I Munkeby var det även vanligt med midsommarbrasor in på 1800-talets mitt och kring eldarna sköts det och dansades natten lång tills solen gick upp.

Midsommarölen har hängt med midsommarfirandet sedan länge. Redan i gamla sagor från 1200-talet nämns öldrickande som en viktig del av midsommarfirandet, en tradition som stött på patrull flera gånger under historien. Flertalet religiösa personer från Bohuslän har genom historien ansett att firandet var syndigt och borde bestraffas. I Gunvor Ljungströms bok finns samtal med några av dem nedtecknade.

I 1700-talets Bokenäs kallades dansen kring stången för ett "syndigt tidsfördriv" och att annat "gudalöst" beteende och alkoholförtäring förekom under midsommarfirandet. Ingen annan utväg sågs än att åtala de som firat midsommar. Vid samma tid i Fiskebäckskil skulle de som reste midsommarstången låsas fast i den så kallade "gapestocken" om de inte kunde betala böter för sitt beteende.

Nu för tiden är dock midsommarafton en så pass folklig tradition att den svenska rättsapparaten gissningsvis hade kollapsat om alla midsommarfirare skulle bestraffas. Även om brottsligheten är högre under midsommar är det framför allt ett tillfälle för alla att dansa, umgås och fira att sommaren äntligen är kommen. Något som alltså har firats sedan urminnes tider.