Expertisen fanns samlad på Havsfiskelaboratoriet, som på den sorterade under Fiskeriverket (ungefär nuvarande Havs- och vattenmyndigheten, HaV).
Sjöugglan var bland de första fjärrdrivna kamerorna i världen byggda för havsbottenkontroller eller för långa turer in under isen vid polerna, som kunde drivas av en tekniker sittande i en ytbåt långt därifrån. De tre miljoner kronor ugglan kostade var mycket pengar på den tiden. Finansiär var därför Havsresursdelegationen med stöd av Fiskeriverket, Kristinebergs marina forskningsstation, Chalmers, Naturvårdsverket.´Sjöhistoriska museet och KTH i Stockholm.
När den då unika ugglan kom till Lysekil fick den namnet Cristine och vid en senare ceremoni också drottning Silivias namnteckning.
Med så många finansiärer, drottningen och de nyvunna tekniska möjligheterna var det närmast omöjligt att sjöugglan och arbetet med den inte skulle bli rikskänt. Under 30 strapatsrika år arbetade biologen och havsforskaren Hans Hallbäck och teknikern Jan-Otto Pettersson med den här undervattensapparaten som gjort Havsfiskelaboratoriet världskänt.
Sjöugglan Cristine har man styrt från forskningsfartyg från olika delar i världen som lånats in vid bottengranskningar.
– Vi granskade havsbottnar utanför Falklandsöarna efter Falklandskriget, minns Jan-Otto Pettersson.
Han berättar också om ett iskallt uppdrag långt norrut i Svalbard, då sjöugglan användes för att granska livet i och under isen. Det varför att se hur det såg ut när avsmältningen börjat bli märkbar av de stora ismassorna.
– Vi har hjälpt till i på flera håll i världen med den här tekniken. Sedan är det ju så att allting utvecklas. I dag granskar man bottnar med kameror på en släde som dras efter en båt. Men sjöugglans teknik håller ännu, menar Pettersson.
Hans Hallbäck berättar om när han i dykardräkt hängde fast i fisketrål under ytan för att se om verkligheten såg ut som den gjorde på sjöugglans tevebilder. Och så var det.
Jan-Otto som varit uv-operatör och pilot av sjöugglan Cristine har många historier att berätta om decennierna under ytan.
Hennes turer på botten lyses upp av lampor som kan följas på tv-skärm ombord för följebåten eller fartyget. Propellrarna åt alla håll gör sjöugglan totalt manöverbar. Jan-Otto och ugglan har gjort expeditioner i Arktis, Antarktis, Svalbard, Vitöa och givetvis i Koster-Väderörännan här hemma.
Det fanns en tid då den här tekniken tillsammans med havsforskarexperterna i Bohuslän gjorde Sverige känt i forskarkretsar. Där finns vi fortfarande i viss mån, men med vidareutvecklad teknik och med mer kännedom av världens hav än någon gång tidigare.
Fisket fortsätter dock att vara en stridsfråga mellan utövare och naturskyddsmänniskor som till exempel Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF.
Koster-Väderörännan anses av forskare vara Sveriges artrikaste marina miljö. Därför är detta ett område som gör att den marina forskningen har särskilt öga till. Detsamma gäller Gullmarsfjorden där Havsforskningslaboratoriet i Lysekil för några år sedan specifikt undersökte effekterna av bottentrålning efter räka, före och efter trålning.
– Det är några år sedan. Vi fann ingen negativ påverkan. Men man ska ju veta att det är små trålar om används inne i Gullmarsfjorden, säger Mats Ulmestrand vid Havsforskningslaboratoriet.
Yrkesfiskets bedömning är att man trålar kanske 30 procent av bottnarna och att det är samma bottnar hela tiden.
FAKTA: Cristine
Används till i dag: Garageplacerad stor del av tiden.
Enkel beskrivning: En gul tub med sex propellrar och en kamera längst fram.
Känd i världen för: Har arbetat med havsgranskning i decennier och har varit utlånad till många projekt runt om i världen.
Karriärens topp: Den här tekniken var världsunik i början av 1980-talet..
Trogen följeslagare: Cristine kördes/opererades under hela 30 år av uv-operatören Jan-Otto Pettersson.
Dyr investering en gång: Den lilla sjöugglan Cristine kostade tre miljoner kronor för 30 år sedan, fullutrustad.
Vikt: 90 kg
Användningsområde i dag: Tekniken är förfinad och ompaketerad i ny form efter ungefär samma koncept som sjöugglan.
Levererades av Bofors 1985. Konstruerades av SAAB i Linköping.
