Tydlig självständighetsförklaring till sist
Efter folkomröstningen i Katalonien den 1 oktober – där en klar majoritet röstade för självständighet, även om valdeltagandet var lågt – tvekade regionpresident Carles Puigdemont inför att utropa en ny stat. Genom att dröja med en tydlig självständighetsförklaring ville han lämna dörren öppen för förhandlingar med Madrid.
Men centralregeringen har hela tiden krävt att han först måste släppa självständighetsplanerna.
I fredags lade självständighetsivrarna i regionparlamentet, som har majoritet, fram en resolutionstext som otvetydigt slår fast att Katalonien ska bryta sig loss från Spanien.
Den röstades igenom med 70 ja-röster, 10 emot och 2 blanka. Efter omröstningen reste sig ledamöterna och sjöng den katalanska nationalsången.
Splittring om separatism
Det historiska beslutet föregicks av en intensiv debatt i regionparlamentet. Inför omröstningen tågade oppositionen ut i protest – en spegling av splittringen bland katalanerna i frågan.
Omkring 50 procent är emot att regionen blir ett eget land, enligt opinionsmätningar.
Madrids svar – den omtalade artikel 155
Kort efter det katalanska parlamentets självständighetsförklaring gav den spanska senaten grönt ljus till regeringens föreslagna åtgärder för att stoppa separatisternas planer.
Premiärminister Mariano Rajoy har avsatt Carles Puigdemont och hans regering, begränsat regionparlamentets makt och kan ta kontrollen över lokala organ såsom den katalanska polisstyrkan.
Dessutom kommer nyval att utlysas till den 21 december.
Allt detta möjliggörs med hänvisning till grundlagens artikel 155, som ger regeringen rätt att "vidta nödvändiga åtgärder" om en region hotar Spaniens intressen. Den har aldrig tidigare använts.
Brett stöd för regeringens åtgärder
Madrids åtgärdspaket röstades igenom med röstsiffrorna 214 mot 47.
Det största oppositionspartiet, socialdemokratiska PSOE, har stått på regeringens sida mot den katalanska separatismen. Men partiet har velat se ett mjukare svar, och lyckades hejda regeringen från att även ta kontroll över Kataloniens public service-medier.
Det andra största oppositionspartiet, tillika PSOE:s konkurrent om vänsterväljarna, Podemos, har helt motsatt sig regeringens åtgärder.
Hur blev det så här?
Länge var självständighet en ickefråga i Katalonien. Regionen fick en långtgående autonomi efter det att Francodiktaturen upphörde.
I början av 2000-talet lovades Katalonien dock utökat självstyre av den dåvarande socialdemokratiska regeringen och 2006 röstades en ny autonomilag igenom med bred majoritet i det katalanska parlamentet. Men lagen stoppades 2010 av författningsdomstolen efter det att den överklagats av högerpartiet Partido Popular (PP).
Det ledde till stor ilska i Katalonien och rörelsen för fullständig självständighet tog fart på riktigt.
Den viktigaste högeralliansen i Katalonien bröt med PP och gick ihop i en koalition för självständighet med vänsterkrafterna. I nyvalet 2015 vann deras gemensamma lista och bildade den separatistiska regionregering som drev igenom folkomröstningen om självständighet.
Madrid har hela tiden betraktat processen som olaglig, ett omdöme som även författningsdomstolen fällt, och skickade tusentals personer ur den nationella polisstyrkan till regionen för att handgripligen försöka stoppa omröstningen. Övervåldet under ingripandena drev parterna ännu längre ifrån varandra.
En förhandlingslösning har också försvårats av att båda sidor drivits på av kompromisslösa falanger inom sina led. Rajoy är pressad att svara hårt av högerhökarna inom sitt parti, medan Puigdemonts regering varit beroende av stödet från det lilla radikala vänsterpartiet CUP.
Vad händer nu?
Oklart. Det kommer inte att bli lätt för centralregeringen att ta full kontroll över det katalanska styret. Självständighetsrörelsen ANC har uppmanat offentliganställda att inte lyda order från Madrid och att utöva "passivt motstånd".
Sannolikt väntar massiva protester och sammandrabbningar med polis.
Frågan är också vad som händer om separatistiska partier återigen vinner i det framtvingade nyvalet.
