Sudans huvudstad Khartum stod värd när Arabförbundets kongress 1967 uttalade sina tre berömda nej: Nej till fred med, nej till erkännande av, nej till förhandlingar med Israel.
Att just Sudan nu normaliserar relationerna med Israel har därmed både politisk och symbolisk tyngd, menar Mellanösternkännaren Anders Persson vid Linnéuniversitetet.
– Sudan är en klassisk allierad till palestinierna, säger han.
Fler länder på gång
I anslutning till att Trump presenterade nyheten förklarade den amerikanske presidenten att flera arabländer står i kö för att ansluta sig. Anders Persson tror att det är mer än bara tomma ord.
– Det är ingen tvekan om att Trumps fredståg rullar vidare i ganska hög hastighet. Jag tror verkligen på honom när han säger fler länder är på gång.
"Pressat hårdare"
Månaden innan det sudanesiska beskedet normaliserade Förenade arabemiraten och Bahrain normaliserat relationerna med Israel. Varför har Trump lyckats där föregångarna har fallerat?
– Jag tror att han har pressat länderna mycket hårdare än alla andra. Om en amerikansk president verkligen vill något sker det ofta. Sedan är det dealer. Förenade arabemiraten fick lov att köpa stridsflygplan, med Sudan är det snack om bistånd och skuldavskrivning, säger Anders Persson.
– Sedan har stjärnorna stått rätt. Det finns strukturella faktorer som talat till Trumps fördel som kanske inte fanns under Obama, som att Iran har tagit steg framåt och att oljepriset är lågt.
Persson beskriver den senaste tidens överenskommelser som en historisk vändpunkt.
– Jag har inga problem att lovprisa Trump för detta, sedan finns det problem som att palestinierna utesluts.
Trump gör tvärt om
Från stora delar av världssamfundet har optimismen varit uppblandad med mer försiktighet än vad som vanligtvis är fallet när fredsavtal tecknas. Kanske, menar Anders Persson, för att Trump angripit frågan från ett helt annat håll än det konventionella.
– Från ett europeiskt perspektiv trodde vi att freden skulle börja med Palestina. Trump gjorde tvärt om.
– Läser man avtalen står det ingenting om demokrati, kvinnors rättigheter eller internationell rätt. Det är handel, teknik och utbyte. Men kanske kunde man inte förvänta sig något annat.
Ivar Andersen/TT