Hans tal blev startskottet för det fria Kongo

– I dag, bröder och systrar, påbörjar vi en ny kamp. En upphöjd kamp, som kommer att leda vårt land till fred, välstånd och storhet.

Orden är den förste kongolesiske premiärministern Lumumbas, platsen det nybyggda Palais de la Nation i Léopoldville (dagens Kinshasa). Det är den 30 juni 1960, och kongolesiska och belgiska dignitärer – däribland belgarnas kung Baudouin – har samlats för självständighetsceremonin som markerar slutet på det belgiska kolonialstyret.

Baudouin hade just hyllat sin farfars farbror Léopold II, under vars brutala styre kongoleser lemlästades, dödades eller dog av svält och sjukdomar, enligt vissa uppskattningar så många som tio miljoner.

Angrep kolonialmakten

Talet från Lumumbas sida var inte planerat. Uppeldad av kungens beskrivning tog han ändå till orda och angrep de tidigare kolonialherrarna för att ha påtvingat kongoleserna slaveri och förnedring.

– Vi har uthärdat glåpord, förolämpningar och slag, som vi fick ta emot morgon, middag och kväll, bara för att vi var svarta, sade han, och möttes av stående ovationer från sina landsmän i salen.

Kung Baudouin, å sin sida, blev djupt provocerad. Talet och dess politiska efterverkningar ses av många bedömare som en av förklaringarna till Kongokrisen.

Lumumbas styre blev kortvarigt. Redan i september 1960 störtades han av sin personlige sekreterare Joseph Désiré Mobutu (senare Mobutu Sese Seko), som i stället bildade en militärregering. I januari 1961 avrättades Lumumba under summariska former i utbrytarprovinsen Katanga, dit han förts med Mobutos goda minne.

Kleptokrati och förtryck

De inbördes stridigheterna fortsatte till 1965, då Mobuto tog presidentmakten, krossade allt motstånd och införde en stenhård diktatur.

I dag märks få spår av den fred och det välstånd som den unge rebellen, som ofta syntes i välskräddad kostym och fluga, förutspådde. Många av de 60 åren av självständighet i Kongo-Kinshasa har präglats av kleptokrati och förtryck. Däremot fick han rätt på en annan punkt:

– Det faktum att landet håller samman. I dag finns många unga kongoleser som ser tillbaka på Lumumba och inspireras av den patriotism, nationalism och integritet som han stod för, säger Susanne Alldén, Kongokännare och lektor i freds- och utvecklingsstudier vid Linnéuniversitetet.

Kungen ångerfull

Trots sina illdåd ger Léopold II fortfarande namn åt gator och torg runt om i Belgien, men en växande opinion kräver en omvärdering i synen på den tidigare kungen.

På 60-årsdagen av den kongolesiska självständigheten tar staden Gent ned en Léopold II-staty, samtidigt som Belgiens nuvarande kung Philippe i ett brev till Kongo-Kinshasas president Félix Tshisekedi uttrycker sin "djupaste ånger" för "det våld och den grymhet" som kongoleserna utsattes för.

Lumumba, å sin sida, fick 2018 ge namn åt ett litet torg i Bryssel.

– Det tror jag är en viktig symbolisk gest och en del i belgarnas försök att göra upp med sin historia, säger Alldén.

TT: Vilka av Lumumbas visioner har besannats i dagens Kongo-Kinshasa?

– Det som hände under Lumumbas tid var att det blev en koalition mellan olika partier och det har inte varit så mycket av den varan efteråt, förrän nu. Den sittande regeringen är en koalitionsregering och vissa anser att det är inspirerat av det som hände 1960, då han talade om att befolkningen måste ta ansvar för sin egen utveckling.

Pontus Ahlkvist/TT