Det inledningsvis goda beskedet kom efter ett möte mellan presidenten och parlamentets talman Karu Jayasuriya, som varnat för ett blodbad om de politiska oroligheterna inte får en lösning.
Men senare under dagen ändrade sig presidenten och beslutade att parlamentet fortfarande ska vara stängt – fram till den 16 november.
Presidenten utlöste krisen när han sparkade den sittande premiärministern Ranil Wrickremasjinghe och ersatte honom med Mahinda Rajapaksa. Under måndagens möte, som nu inte tycks komma till stånd, skulle en omröstning hållas för att avgöra vem av de båda som har starkast stöd.
Sirisena vidhåller att han handlat inom lagens ramar, men talmannen, som innehar landets tredje tyngsta ämbete, vägrade försvara hans beslut. Enligt en tjänsteman som varit inblandad i förhandlingarna har talmannen hotat att trotsa presidenten och sammankalla parlamentet på fredag om en kompromiss inte nås.
Presidenten i Sri Lanka har funktionen statschef medan premiärministern är regeringschef.
Presidenten har dock inte, som statschefer i vissa andra länder, främst en ceremoniell roll utan har relativt stora befogenheter. Presidenten utser regering, kan välja att beträda valfria ministerposter, är överbefälhavare och har möjlighet att upplösa parlamentet.
Den lagstiftande församlingen har 225 ledamöter som utses i val som, liksom presidentval, ska hållas minst vart sjätte år.
Parlamentet kan avsätta regeringen genom misstroendevotum.
Landets politiska landskap domineras av det vänsterorienterade partiet Sri Lankas frihetsparti (SLFP) och högerpartiet Förenade nationella partiet (UNP).
UNP leds av den sparkade premiärministern Ranil Wickremasinghe och SLFP leds av president Maithripala Sirisena.
Källa: Utrikespolitiska institutet