Övergödning, nedskräpning och fiske - hoten många mot havet

– Vad tror du själv? frågar Kerstin Johannesson över telefon.

Hon är evolutionsbiolog, professor i marin ekologi på Göteborgs universitet och föreståndare för Tjärnö marina laboratorium i Strömstad. Frågan hon ställer är retorisk, för Kerstin Johannesson vet precis hur havet mår och svaret är, föga förvånande, inte särskilt bra.

Övergödning, motorbåtar, fiskeindustrin, plast, varmare klimat och nedskräpning – vilket är värst?

– Jag skulle vilja säga att det största problemet på västkusten just nu är bristen på stor fisk. Det finns inga stora torskar, långor, tungor eller rödspättor som simmar här och så har det varit under 20 års tid, säger Kerstin Johannesson.

Bristen på fisk är inget nytt och orsakerna till problemet med för lite – och för liten – fisk kan vara flera. Många av dem går in i varandra.

– Vi har fiskat för mycket, det är förmodligen den enskilt viktigaste faktorn. Sedan handlar det om övergödning i vikarna där fiskar har sin barnkammare och sin uppväxtplats, men det kan också handla om för stora sälbestånd som tar fisk innan den har chans att växa till sig.

Om det inte finns fiskar som kan producera fler fiskar minskar bestånden, något som kan rubba hela ekosystemet. Kerstin Johannesson berättar att vissa fiskbestånd är helt borta.

– Man får inga nya fiskar över en natt, eftersom föräldragenerationen är försvunnen. Det är ett komplext problem som behöver åtgärdas.

Utsläppen och övergödningen

Kerstin Johannesson understryker att svaret på frågan om hur havet mår går att svara övergripande på, men att det är en väldigt stor fråga. Hon säger att situationen med övergödningen har blivit bättre, inte minst utefter Sveriges kuster.

– Man har ju jobbat mycket med utsläppen, men det är fortfarande inte helt bra. Det ligger gamla synder i bottnarna. Under de perioderna som vi släppte ut mycket mer avloppsvatten och annat, blev sedimenten fulla med övergödningsämnen.

Sedimenten ”läcker” och gör att det – även om de direkta utsläppen minskar – tar lång tid innan havet går tillbaka till sin naturliga status. Här kommer även den globala uppvärmningen in.

– När det blir mildare vintrar och det regnar mer, sköljs gödningsämnen som finns i marken ut i havet. Man är bekymrad, inte minst för Östersjöns del, att de åtgärderna man har gjort inte räcker. Istället tar vi ett steg tillbaka, i och med klimatförändringarna.

Det är inte bara sediment som vittnar om gamla misstag. Här på västkusten ligger mer än ett gammalt krigsfartyg kvar på djupet.

– Efter andra världskriget sänkte man skepp med bland annat senapsgas ombord och dessa är en tickande bomb. De håller på att rosta sönder och de giftiga ämnena ligger kvar på botten, säger Kerstin Johannesson.

Klimatförändringarna

Fiskar påverkas även de av klimatförändringar. I och med att exempelvis torsken är en art som trivs bäst i kallare vatten, söker den sig bort när det blir för höga vattentemperaturer.

– På norska sidan om Oslofjorden har man också sett att torsken försvinner. Många forskare tror att varmare vatten bidrar till det, säger Kerstin Johannesson.

I takt med att kallvattenarterna drar sig längre norrut, kommer arterna som vill ha varmare vatten mer och mer.

– Den enda fisken som ökar nu är kummel, som är en varmvattenfisk. Och den verkar trivas, säger Kerstin Johannesson.

Även det japanska jätteostronet, eller Stillahavsostronet, har immigrerat. På 80-talet försökte man odla Stillahavsostron här i Sverige, men de klarade inte det kalla vattnet. Nu trivs det fint här på västkusten.

– Det har kommit flera arter som vi inte normalt har haft tidigare och som nu klarar vintrarna här. Det är inte lika kallt längre, säger Kerstin Johannesson.

Plasten

Plasten i haven, och mikroplasterna i synnerhet, kan inte ha gått någon obemärkt förbi. Enligt Kerstin Johannesson är plasten – förutom otrevlig att se på – ett problem för fåglar och fiskar som får i sig den.

– De tror att det är mat, och så får de magen full av plast och svälter ihjäl. Det andra problemet är att plasterna på sikt bryts sönder, och blir så små att de inte går att se med blotta ögat. Vi vet att de finns, men inte riktigt vad de orsakar.

Mycket forskning på ämnet, men vissa studier visar att mikroplatserna kan påverka fiskarnas beteende negativt, som att de slutar leta mat. Kerstin Johannesson säger att plasterna som släpps ut – inte bara genom nedskräpning, utan också genom att en fleecetröja tvättas, eller att regnvatten tar med små plastbitar från konstgräs ut i havet – är luriga, eftersom det finns i stora mängder.

– De kommer in i små kryp, som i sin tur äts upp av större djur och sedan är det plaster i näringskedjan. Det är lite jobbigt att tänka på eftersom vi inte vet vad det gör, säger Kerstin Johannesson.

Motorbåtarna och oljan

Även motorbåtars effekt på havet och dess invånare är outforskat. Men båttrafiken, och framför allt ljudet från motorbåtar, påverkar fiskarna mer än vad man trodde för några år sedan.

– Buller i havet börjar uppmärksammas nu. Alla fiskar har öron. De hör. Sälar och valar hör. Inte minst valar kommunicerar dessutom genom ljud.

Kerstin Johannesson säger att det finns studier som visar att motorljud stör fiskarnas reproduktionsbeteende.

– Många fiskar har ganska komplicerade beteenden. De bygger bo och uppvaktar varandra. Om de påverkas av ljud och inte gör som de brukar, blir det inga fiskyngel.

Bekymren med havet är många, men det finns också ljusglimtar och hopp.

– Olja var ett stort problem, när jag var barn på 60-talet. Det var oljeutsläpp överallt på öarna. Det är i stort sett borta. Olyckor kan hända, men ingen släpper ut medvetet och det är positivt.

Kerstin Johannesson säger att vad gäller oljebekämpningen så har politiska beslut gjort stor skillnad. Det ger idag höga böter att släppa ut olja och det kontrolleras dagligen med flygplan över Bohuskusten.

– Ser man ett oljeutsläpp tar man kaptenen på det fartyget och så tas denne till domstol. Det är den hårda vägen som gäller.

Konsumentmakt och politiker

Kerstin Johannesson tror på politikernas makt och ansvar att stifta lagar som ligger i framkant.

– Även med plasten skulle man kunna vara mycket tuffare, tycker jag. Det är bara att bestämma att ”nu accepterar vi inte detta”. Havsfrågan har kommit lite efter och det finns alltid de som bromsar.

Trots det tror Kerstin Johannesson på konsumenternas makt. Hon ger ett exempel på när det gick snabbt för allmänheten att påverka politiken.

– Det kom ut att blekningen av kaffefilter skadade fisken i älvarna i Norrland, där man blekte pappersmassan med klor. Allmänheten vägrade plötsligt att köpa sådana kaffefilter och det tog inte mer än några veckor innan de var borta. Konsumenterna har makt, när de väl bestämmer sig, säger Kerstin Johannesson.

En kombination av konsumentmakt och politiska beslut behövs för att komma framåt, enligt Kerstin Johannesson.

– De två hänger ihop. Ju bättre konsumenterna signalerar att de vill gå en hållbar och miljövänlig väg, desto modigare blir politikerna, för de känner att de har opinionen med sig.

Alva Nyblom

alvnyb@bohuslaningen.se