Många lider och skulle kunna få hjälp, men erbjuds den inte, menar Ulf Gunnarsson, professor och överläkare i kirurgi vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå
Många lider och skulle kunna få hjälp, men erbjuds den inte, menar Ulf Gunnarsson, professor och överläkare i kirurgi vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå Bild: Stina Stjernkvist/TT

Musklerna växer inte ihop efter graviditeten – var tredje drabbad

Var tredje kvinna som fött barn har problem med att magmusklerna inte växer ihop efter graviditeten. En del har symptom som ryggsmärtor, bålinstabilitet och tarmproblem, men möts av oförståelse inom vården. Nu är nationella riktlinjer på gång för diagnostik och behandling.

ANNONS
|

Under graviditet separeras de raka magmusklerna så att fostret i den växande magen ska få plats. Efter förlossningen går muskelseparationen, diastasen, vanligtvis tillbaka till sitt ursprungliga läge. Men hos uppskattningsvis var tredje kvinna kvarstår diastasen fortfarande ett år efter förlossningen, enligt en tidigare rapport i Läkartidningen.

En del av de drabbade upplever inga symptom, andra får en instabil bålmuskulatur som kan orsaka svåra smärtor. Många upplever att de inte får hjälp av vården.

– Jag tror att det har uppfattats som ett naturligt tillstånd efter graviditet. Många lider länge och skulle kunna få hjälp, men erbjuds inte den hjälpen. Vi ser inte sällan kvinnor i 70-årsåldern som levt med muskelskador ända sen förlossningen, säger Ulf Gunnarsson, professor och överläkare i kirurgi vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

ANNONS

Försämrad livskvalitet

När han och hans kollegor har mätt livskvaliteten hos diastasdrabbade har man kunnat konstatera att den är kraftigt påverkad – lika låg som hos exempelvis obehandlade reumatiker och personer med andra kroniska sjukdomar.

– Ett år efter operation fick de diastasdrabbade bättre livskvalitet än genomsnittspatienten och är lyckligare än en vanlig genomsnittsperson som inte vet vad det är att vara sjuk.

Anders Olsson, kirurg på Södersjukhusets sektion för akut- och bukväggskirurgi, har gjort en nyligen publicerad studie omfattande sextio patienter med symptom som kunde mätas före och efter operation. Även han ser en betydligt bättre livskvalitet än genomsnittet efter operation.

– Vi såg en signifikant förbättring av rygg- och bålstyrka ett år efter operation av diastasen. Vi såg även minskade besvär av urininkontinens.

Landstinget satte stopp

Men när studien var klar sa landstinget stopp.

– Det finns många aspekter och åsikter i den här frågan. Är det ett kosmetiskt eller funktionellt problem? Kan man träna bort diastas, eller behöver man operera?

Anders Olsson tror inte att alla diastasdrabbade med funktionella symptom behöver opereras. I dag rekommenderas i första hand bålstabiliserande träning i sex månader, som sedan utvärderas.

– Alla med symptom bör kunna erbjudas en riktad, helst individualiserad, bålstabiliserande träning. I de fall där det föreligger träningsresistenta kvarstående symptom kan kirurgisk rekonstruktion sannolikt göra nytta genom att återställa anatomin och därigenom skapa förutsättningar att återfå en god bålfunktion.

ANNONS

Han jämför med om man vrickar en fot och tänjer ut ett ledband. Då brukar man primärt behandla instabiliteten i fotleden med träning av omkringliggande muskler för att öka stabiliteten.

Nationella riktlinjer på gång

En nationell arbetsgrupp arbetar nu med att sammanfatta och föreslå nationella riktlinjer för hur patientgruppen ska hanteras, och formulera rekommendationer som både vårdgivare och patienter kan luta sig mot. Målet är att presentera ett förslag till dessa riktlinjer senast under hösten.

– Hittills har beskrivning av själva problematiken och koppling till graviditet saknas, liksom kopplingen till träning. Först de senaste åren har ämnet börjat diskuteras på allvar. Det verkar vara lika nyvaket i hela världen. I Sverige ligger vi trots allt ganska långt fram, säger Anders Olsson.

Varför denna okunskap?

– Det finns dels ett genusperspektiv. Dels är det svårt att fånga in vad bålinstabilitet egentligen innebär. Alla vet att kroppen förändras av en graviditet. Men var ska man dra gränsen mellan vad som är en normal förändring och vad som är ett handikapp?

Mer forskning krävs

Det behövs mer forskning om kvinnans bäckenbotten och vad som händer rent strukturellt med bäckenbotten och magen under graviditeten och förlossningen, liksom hur det kan påverka samarbetet i kroppen, anser Katarina Woxnerud, legitimerad naprapat med inriktning på kvinnors hälsa. Men trots allt ser läget ljusare ut idag:

– För sex år sedan användes knappt termen rektusdiastas och det var få kvinnor som visste vad det var. I dag är läget annorlunda.

ANNONS

Hon beskriver magen och bålen som en ballong där diafragman är taket, väggarna är magen och ryggen och golvet är bäckenbotten.

– Allt hänger ihop och ska vara lika starkt och uthålligt. Är magen den svaga länken kan det synas i form av en pyramid på magen som buktar ut. Är det bäckenbotten kan man läcka urin eller känna tyngd mot underlivet. Därför är det viktigt att titta på helheten när man tränar.

Katarina Woxnerud har skapat konceptet MammaMage för att återfå kontakten med bäckenbottenmusklerna och magens muskler efter förlossning.

– Med MammaMage-övningarna vill vi aktivera lite och lätt till en början. Först bara hitta tillbaka. Sedan stärka musklerna och få till en bra timing. Det handlar om att få igång alla muskler i bålen som ska finnas där som stöd vid vardagsbelastning. Här startar vi med muskler som är påverkade rent strukturellt av graviditeten och förlossningen: bäckenbottenmusklerna och magen, liksom andningsmuskeln diafragma.

Starta med lätta övningar

Efter graviditet kan man starta med lätta övningar för att först hitta muskelkontakten. Vänta med övningar där magen får en spetsig form eller ett mjukt dike på mitten, liksom sådant som ger en tyngd mot bäckenbotten, råder hon.

– Lyssna på kroppen. Efter förlossningen har man extra ”volym” på insidan där barnet tidigare låg, men dåligt med stöd på utsidan eftersom musklerna är uttöjda. Med lågt stöd framåt (magen), nedåt (bäckenbottenmusklerna) och påverkade muskler uppåt (diafragma) kan man känna sig instabil, som överkörd av ett tåg. Det kan kännas svårt att få kontakt med de uttöjda musklerna. Och ofta har man smärta i kroppen.

ANNONS

Parallell med idrottsmedicin

Hon drar en parallell med idrottsmedicin och annan kirurgi där man är noga med att först skapa ökad hållfasthet i strukturer (när de läkt), hitta motoriken och kontrollen för att sedan stegvis öka belastningen.

– Tänk på samma sätt efter graviditet. Ge kroppen tid att läka, öka belastningen stegvis så att hållfastheten hänger med.

En diastas brukar anges som ett visst avstånd mellan magens muskler. Men Katarina Woxnerud menar att det inte är riktigt så enkelt.

– Problemet med den här definitionen av en diastas är att det inte finns någon enighet hur man mäter den eller var, och att måttet inte är direkt kopplat till besvär. Ofta anges tre centimeter eller mer som att det är en diastas. Måttet anger bredden mellan de raka magmusklerna. Men det finns inget som säger att 2,5 centimeter är bättre än 3,5. Därför bör man även mäta andra saker, som exempelvis samarbete med andra muskler liksom funktionen.

Fakta: Diastas

Abdominell rektusmuskeldiastas innebär att de raka bukmusklerna delar på sig under graviditet. Efter genomgången graviditet (eller efter viktminskning) återhämtar sig bukväggen till stor del hos de flesta. Men hos cirka 30 procent kvarstår diastasen.

Diastas kan orsaka bålinstabilitet, ryggsmärtor, tarmproblem, putmage, inkontinens, risk för framfall med mera.

Faktorer som ärftlighet, övervikt, antal graviditeter och så vidare spelar in.

ANNONS