Tre män står mot varandra då Sydafrika på onsdagen går till val – en drabbning som kan göra slut på Afrikanska nationalkongressens (ANC) kvartssekellånga dominans i sydafrikansk politik.
- Det här är en avgörande stund för vårt land, sade presidenten och ANC-ledaren Cyril Ramaphosa ödesmättat vid partiets valslutspurt i Johannesburg.
Första svarta ledaren
ANC utmanas som traditionen bjuder av den liberala oppositionen i Demokratiska alliansen (DA), vars ledare Mmusi Maimane är den första svarta ordföranden för ett parti som tidigare främst setts som en angelägenhet för vita. Den 38-årige Maimane har precis som Ramaphosa sin bakgrund i förstaden Soweto utanför Johannesburg, och har på kort tid gjort kometkarriär i DA.
Ett alibi, klagar de mer cyniska bedömarna, medan andra gläds åt det faktum att DA med sin nya ledare visar att partiet är för alla, oavsett hudfärg.
Baskerklädd vänsterman
Från andra sidan är Ramaphosa ansatt av vänsterpopulistiska Ekonomiska frihetskämpar (EFF), med Julius Malema i spetsen. 38-åringen var tidigare ledare för ANC:s ungdomsförbund, men kastades ut ur partiet efter en konflikt med ledningen. Den ofta baskerklädde Malema har gjort sig känd som en hetlevrad talare som gärna riktar hårda angrepp mot både ANC och Sydafrikas vita minoritet.
EFF grundades 2013 och blev tredje största parti i valet året därpå, efter en osannolikt framgångsrik valrörelse.
Intern splittring
De senaste opinionsmätningarna inför onsdagens val tyder på att ANC för första gången sedan apartheidregimens fall inte kan ta sin majoritet i parlamentet för given. Skulle partiet misslyckas med att få mer än 50 procent av rösterna kan Ramaphosa tvingas bilda koalition med något av de andra partierna.
Om han blir kvar efter ett sådant valresultat, det vill säga. Sedan den tidigare ANC-ordföranden Jacob Zuma tvingades bort från partiledarposten och presidentämbetet har hans hängivna skara anhängare bidat sin tid i väntan på ett misstag från Ramaphosa. Ett fiasko i parlamentsvalet skulle ge Zumas läger vatten på sin kvarn.
Den interna splittringen i ANC är i sig kanske en ännu värre huvudvärk för Ramaphosa än opinionsläget. Många av de partimedlemmar som tillskansade sig privata fördelar under Zumas korrupta styre känner sig sannolikt oroliga över de rättsliga följder som kan vänta om presidenten gör allvar av sitt löfte att gå till botten med korruptionen.
Sydafrika är den afrikanska kontinentens mest industrialiserade land och näst största ekonomi (efter Nigeria).
Mellan 1948 och 1994 bedrevs rasåtskillnadspolitik – apartheid – i Sydafrika. Apartheid gick ut på att separera svarta och vita under en rasistisk regim som bland annat förbjöd svarta från att röra sig fritt i "vita" områden. Svarta och vita hölls även åtskilda på restauranger, sjukhus och offentliga transportmedel, och äktenskap mellan människor av olika hudfärg förbjöds.
I april 1994 hölls de första allmänna valen där alla fick delta, oavsett hudfärg. Afrikanska nationalkongressen (ANC) med Nelson Mandela i spetsen vann en jordskredsseger. Sedan dess har partiet, som utgjorde en motståndsrörelse under apartheidtiden, vunnit samtliga parlamentsval. 2007 tog Jacob Zuma över ordförandeposten i ANC efter Thabo Mbeki, i sin tur Mandelas efterträdare.
Zumas tid som ANC-ledare och sydafrikansk president kantades av korruptionsskandaler. I december 2017 tog Cyril Ramaphosa över partiledarposten och kort därefter även presidentämbetet. Inför parlamentsvalet den 8 maj har Ramaphosa bland annat lovat nya jobb, starkare tillväxt och minskad ojämlikhet mellan svarta och vita.
Källa: Landguiden