Väskorna var packade och familjen redo att flytta in. Men planerna ändrades snabbt när flera raketer för omkring två veckor sedan slog ner alldeles i närheten av det nya hemmet i Atarib, på gränsen mellan Aleppo och Idlib i norra Syrien.
- Fönster och dörrar förstördes. Det var glassplitter överallt och vi var tvungna att göra om allting, berättar den 32-årige aktivisten och läraren Abdulkafi Alhamdo för TT över telefon.
- Jag blev chockad såklart, men vill vara stark och hålla ihop för min familj.
Evakuerades
För ett år sedan befann sig Alhamdo i de rebellkontrollerade delarna av Aleppo, tillsammans med sin fru och dottern Lamar, som snart fyller två. Striden om staden ger honom fortfarande mardrömmar. Under belägringens sista dagar i december följde han och familjen med en av de gröna bussar som evakuerade människor västerut, till landsbygden utanför Aleppo och till Idlibprovinsen.
- Jag överlevde Aleppo och ingenting kan mäta sig med fasorna där. Men den senaste tiden har regimens och ryssarnas flygplan knappt lämnat himlen ovanför oss. Bomber är skräckinjagande i sig, men att vänta på dem är värre. Att aldrig veta när de ska slå ner.
Regeringen och dess allierade har efter månader av relativt lugn trappat upp flygräderna i Idlib. Internationella rödakorskommittén har beskrivit det sammanlagda våldet vid landets frontlinjer som det värsta sedan slaget om Aleppo. I september dödades 3000 människor runt om i Syrien, varav närmare tusen civila, enligt oppositionella Syriska människorättsobservatoriet.
- Det är en mardröm i Idlib. Många sjukhus har stängt på grund av brist på materiel och nu har flera av dem som faktiskt var öppna bombats. Människor är rädda och frågar sig vart de ska ta vägen om de behöver vård.
Turkisk insats
Idlib och angränsande områden i nordväst är det största rebellfästet i Syrien och hem till över två miljoner människor, varav många flytt strider på andra håll. Större delen kontrolleras av Hayat Tahrir al-Sham, en extremistgrupp ledd av al-Qaidas tidigare syriska gren. Idlib är en av de fyra nedtrappningszoner som Turkiet, Iran och Ryssland har medlat fram – men HTS är inte del av överenskommelsen.
Ankara planerar en militärinsats i provinsen, för att bekämpa HTS så att nedtrappningsavtalet kan träda i kraft men också för att förhindra en ny flyktingvåg över gränsen. Alhamdo, som bor i ett område kontrollerat av rebellalliansen Fria syriska armén, säger att känslorna är blandade inför de turkiska planerna.
- Folk är trötta på strider. Men kanske innebär det här att det kommer att finnas platser där familjer kan leva i fred. Andra är misstänksamma, vi har blivit svikna av de internationella parterna så många gånger förut.
Stannar kvar
Alhamdo drömmer om att återvända hem till Aleppo – som varit en av nyckelplatserna för folkresningen mot Bashar al-Assad. När oppositionen drevs bort försvagades de röster som skanderat att det folkliga motståndet mot presidenten aldrig kommer att dö. Många av stadens aktivister flydde landet, andra befinner sig, precis som Abdulkafi Alhamdo, i och omkring Idlib.
- Det är den sista bastionen för oss som motsätter oss al-Assads styre, en ny symbol för vår längtan efter frihet. Syrien är mitt hem. Många av oss kommer att stanna till slutet.
- Syrier har börjat hata varandra. Jag är inte emot de som stödjer al-Assad, det är honom jag inte tycker om. Och jag hoppas verkligen att vi alla en dag ska kunna älska varandra igen.
Långt innan konflikten inleddes klagade många syrier på hög arbetslöshet, utbredd korruption, brist på politisk frihet och statlig repression under president Bashar al-Assads styre.
I mars 2011 inleddes demonstrationer för demokrati i staden Daraa. Regeringens användning av dödligt våld som svar på protesterna utlöste rikstäckande demonstrationer som krävde al-Assads avgång.
I takt med att oroligheterna spred sig intensifierades tillslagen mot oliktänkande. Oppositionsanhängare började ta till vapen, till en början för att försvara sig och senare för att driva ut säkerhetsstyrkor från lokala områden. Bashar al-Assad lovade att återställa den statliga kontrollen.
Våldet eskalerade och förvandlades till ett inbördeskrig när hundratals rebellbrigader bildades för att kämpa mot regeringsstyrkorna om kontrollen av landet.
Med åren har kriget kommit att inkludera allt fler parter. Extremistiska jihadistgrupper har profiterat på kaoset och vuxit sig starka, även om Islamiska staten har tryckts tillbaka av en omfattande offensiv.