Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ett tidningsstånd i Barcelona dagen efter den historiska omröstningen om självständighet i det katalanska parlamentet.

Inte lätt röja sig fram i spansk mediedjungel

I Spaniens täta mediedjungel är det lätt att gå vilse. Inte minst i de katalanska snåren. Politiseringen trasslar till det, anser korrespondentnestorn Bertrand de la Grange i Madrid: Mest risar han vissa internationella mediers bevakning. Men han får också mothugg.

I Barcelona hänger katalanska flaggor från otal fönster och balkonger. I Madrid 50 mil bort, bara 2,5 bekväma timmar med höghastighetståget AVE, är synen liknande. Fast här är förstås flaggorna spanska.

- Så var det inte förr. Men nu ser man flaggor överallt i huvudstaden, såväl i arbetarstadsdelar som här i burgna Salamancas kvarter, säger Bertrand de la Grange till TT:s utsände.

Grange är ordförande för Asociación de corresponsales de prensa extranjera (ACPE), en förening för utländska korrespondenter, i Madrid.

Flaggorna är naturligtvis ett uttryck för den pågående holmgången mellan självständighetsivrarna i Katalonien och den spanska centralmakten.

Sluggar hårt

Den 67-årige fransmannen, med 22 år på prestigefyllda Le Monde i bältet, är kritisk till hur internationella medier beskriver situationen i Spanien och Katalonien. Han riktar udden särskilt mot anglosaxiska nyhetsföretag.

- De värsta bland förment seriösa tidningar tycker jag är New York Times och New Yorker. De publicerar artiklar som i stort inte har något med verkligheten att göra. Det har vi sett prov på de senaste veckorna.

Han menar att det ritats upp en bild av falsk balans och sluggar även mot tunga organ som Financial Times och Economist.

- De försöker placera båda sidor på samma nivå, Spanien och Katalonien alltså. Och så är inte alls fallet! En minoritet i Katalonien vill påtvinga en majoritet sin vilja, säger han och markerar klart sin egen position i den sprängfyllda frågan.

Spanienkännaren Jakob Lewander, statsvetare vid Svenska institutet för Europapolitiska studier, håller med om att enstaka artiklar i internationell press varit utmärkande tendentiösa. Då har det framför allt rört sig om tvivelaktiga historiska analogier, där Madrids metoder har likställts med de som användes under Francodiktaturen, säger han.

- Men europeiska medier har överlag varit balanserade och korrekta. Både den katalanska regeringens hantering av den här frågan, och regeringens och (premiärminister Mariano) Rajoys agerande har skildrats på ett kritiskt sätt.

- Jag tycker inte att internationella medier har varit orättvisa mot Madrid, utan jag tycker att man har hållit flera begrepp, problem och tankar i huvudet samtidigt.

Förenkling

Däremot har rapporteringen ofta präglats av förenkling, anser Lewander.

- Det är lätt hänt eftersom journalistik har svårt för de här nyanserna, och gärna målar upp en enkel konflikt mellan två sidor. Men här handlar det om något mycket mer komplicerat.

Hos spanska tidningar och etermedier kan politiska intressen och ägarnas syn slå igenom även på förmodat objektiv nyhetsplats, på ett sätt som vi i Sverige inte är vana vid.

I samband med den olovliga folkomröstningen i Katalonien den 1 oktober protesterade journalister på den statliga televisionen TVE mot att ledningen valde bort bilder på polisvåld och lät partiskt redigerade inslag sändas. Till saken hör att tv-ledningen utses av regeringen.

- Sådana protester har förekommit flera gånger tidigare i andra frågor, att viss bevakning inte äger rum av politiska skäl. I länder som Spanien, Frankrike och Italien förväntar sig regeringarna att den allmänna nationella televisionen följer regeringspolitiken. Om den är höger eller vänster spelar ingen roll, säger ACPE-ordföranden.

Opinionstexter

Samtidigt lutar de katalanska public service-bolagen, med TV3 i spetsen, skarpt åt andra hållet, tillägger Bertrand de la Grange.

Bertrand de la Grange kan uppskatta flera av de online-tidningar som poppat upp på senare år, men tidningsmannen har en annan favorit:

- Radion är den mest vitala i det spanska medielandskapet. Stationer som Onda Cero och Cadena Ser är mycket alerta. Det är där de riktiga debatterna sker.

TT: Har spanska läsare, tittare och lyssnare förtroende för sina medier?

- De litar i alla fall mer på sina medier än vad amerikanarna gör! I USA drivs ju en mycket stark kampanj mot medier och något sådant ser vi inte här.

- Det finns en stor mångfald av spanska medier, men precis som i andra länder måste man ta till sig mer än en röst för att få god uppfattning om vad som är på gång. Det är inte så att olika medier står för helt olika sanningar, utan de kan komplettera varandra.