Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

CDU-ledaren Angela Merkel tillsammans med sin tidigare mentor Helmut Kohl, tysk kansler mellan 1982 och 1998, under Kohls 75-årsfirande 2005. Ett halvår senare tog Merkel över kanslersposten från Gerhard Schröder. Arkivbild.

Merkels era över – efter 18 år som partitopp

Hon var prästdottern från öst som charmade den återförenade republiken och blev världens mäktigaste kvinna. När Angela Merkel lämnar partiledarposten sätter hon samtidigt punkt för ett kapitel i den tyska kristdemokratins historia.

Beskedet är nyktert, som brukligt när det gäller Angela Merkel. Rakt på sak och inga åthävor.

Bakom en mikrofon i CDU-högkvarteret i Berlin meddelar Europas starka kvinna att hon inte ställer upp till omval i december. Delstatsvalen i Bayern och Hessen – med svåra kristdemokratiska förluster – har bekräftat det som många anat: Partiet har nått en vändpunkt, det går inte att fortsätta som vanligt.

Som kansler stannar Merkel mandatperioden ut. Av pliktskyldighet eller maktlystnad? Vem vet. Men hon har alltid velat avgå med värdighet, medger hon.

Släppte igenom flyktingar

Merkels fall har förutspåtts mer än en gång. Sett ur ett längre perspektiv kan man kanske datera början till slutet på hennes 18 år långa partiledarskap till den 4 september 2015, då hon får ett samtal från Österrikes dåvarande förbundskansler Werner Faymann. Tusentals flyktingar är på väg genom Ungern – och de flesta vill till Tyskland. Att stoppa det månghövdade följet utan våld är knappast möjligt. Vad ska de göra?

Släpp igenom dem, blev Merkels svar. Vi klarar det, "wir schaffen das". En försäkran som förföljt henne fram till i dag.

Oräkneliga politiska skeenden har sagts härröra ur Merkels linje under krishösten 2015, då andra europeiska länder svarade med taggtråd och stängda gränser. Det främlingsfientliga uppsvinget i tysk politik, tydligast manifesterat i Alternativ för Tysklands intåg i förbundsdagen 2017. Kristdemokraternas dramatiska väljartapp, som fått många att fråga sig hur länge ett folkparti fortsätter att vara ett folkparti. Och inte minst splittringen i Europa, mellan de länder som vill se ett EU-gemensamt ansvar för migranter och de länder som helst ser att Bryssel håller sig borta från frågan.

Eftertänksam beslutsfattare

Ett och annat ögonbryn höjdes då Merkel "öppnade gränsen" för flyktingarna, som det lite slarvigt beskrivits. Kanslern är ingen impulsiv politiker, utan en eftertänksam beslutsfattare som stundtals framstått som sävlig. Men migrationspolitiken blev snart en hjärtefråga. Den osentimentala pragmatikern hade plötsligt hittat sitt kall.

Så vände den politiska vinden. I takt med att högerpopulisterna i AFD skördade framgångar och de europeiska grannarnas kritik blev mer högljudd svängde Merkels kristdemokrater och den så kallade välkomstkulturen förpassades till historien.

Hösten 2017 gick CDU till val på en skärpt migrationspolitik. Men de missnöjda väljarna hade inte glömt.

Frihetsälskande prästdotter

Om välkomstkulturen blev början till slutet för Merkel lär den också komma att beskrivas som ett av hennes främsta arv. Då Storbritannien bestämde sig för att kasta loss från Europa och USA valde Donald Trump till president stod hon för måttfullhet och stabilitet i en orolig omvärld. Vissa har kallat henne den fria världens ledare, eller det liberala västs sista försvarare, epitet hon själv avfärdat som groteska.

Begreppet frihet är dock en viktig pusselbit för den som vill förstå Merkel, prästdottern som växte upp bakom järnridån, under realsocialismens ofria diktat. Kanske var det också vad Helmut Kohl såg hos den unga kemisten från öst, som redan 1991 blev minister i den smörälskande återföreningskanslerns nya regering.

Nio år senare tog hon över ordförandeskapet i CDU, efter att ha tagit handen från sin mentor, som tvingats avgå till följd av en affär som kretsade kring anonyma partibidrag. Kohl förlät henne aldrig.

På behörigt avstånd

Partiledarskapet och kanslerposten hör ihop, har Merkel alltid sagt. Nu har hon ändrat sig och hoppas leda regeringen fram till nästa val. Oavsett vem som blir nästa ordförande för Kristdemokraterna kan det bli en utmaning – starka krafter i partiet vill se en högergir, vilket skulle kunna krocka med Merkels mittenpolitik.

Samtidigt ser många bedömare beslutet som taktiskt. Med Merkel på behörigt avstånd från partitoppen kan CDU i lugn och ro ägna sig åt självrannsakan och formera sig inför valet 2021.

Då utan "Mutti" vid rodret.