Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Människor blockerar en väg under en demonstration i Tel Aviv den 18 juni mot Israels planer på att annektera Jordandalen. Bild: Oded Balilty/AP/TT
Människor blockerar en väg under en demonstration i Tel Aviv den 18 juni mot Israels planer på att annektera Jordandalen. Bild: Oded Balilty/AP/TT

Netanyahu i rävsax om israelisk annektering

Israel och USA spelar högt. En full israelisk annektering på det ockuperade Västbanken riskerar att omkullkasta omvärldens relationer med regionen på ett sätt som inte har skett sedan oljekrisen 1973, enligt en expert.
Frågan är vem som ens vill ha en annektering?

Premiärminister Benjamin Netanyahu väntas på onsdag komma med besked om Israels annekteringsplaner – men fortfarande är mycket oklart. Kommer den israeliska regeringen att nå konsensus? Blir det grönt ljus från USA eller betyder Vita husets tystnad att man har backat om president Donald Trumps fredsplan?

– Tvetydigheten och splittringen utmärker hela debatten, säger Anders Persson, Mellanösternkännare vid Linnéuniversitetet.

Tre parlamentsval och 17 månader av övergångslösningar tog det innan Israel i maj lyckades bilda ny regering. I praktiken handlar annekteringsfrågan om just det: israelisk inrikespolitik, en pressad premiärminister och ett desperat vallöfte, säger Isabell Schierenbeck, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Under Netanyahus tidigare mandatperioder har han varken annekterat eller verkat intresserad av det. Men nu, när han höll på att förlora makten, gick han ut och annonserade det för att få med sig högern och förhindra att den splittrades i en rad småpartier.

Svagt stöd

Enligt Mellanösternkännarna är det inte många som egentligen vill driva igenom frågan, inte ens i Israel. Varken utrikesminister Gabi Ashkenazi eller försvarsminister Benny Gantz är helt med i båten och en opinionsundersökning visade nyligen att knappt 4 procent av israelerna ser annekteringen som en prioriterad fråga, enligt Times of Israel.

Men Netanyahu har målat in sig själv i ett hörn – backar han nu förlorar han ansiktet, säger Schierenbeck.

– Väldigt många israeliska analytiker menar att han egentligen inte vill detta. Varför har han i så fall inte gjort det tidigare?

Anspråken rör 30 procent av Västbanken, palestinsk mark som till största del redan ockuperas av israeliska bosättare och där bosatta palestinier inte har mycket att säga till om.

För palestinierna och dess allierade är frågan givetvis laddad. President Mahmud Abbas har kallat till massdemonstrationer, Arabförbundet har vänt Trumps fredsplan ryggen och FN har uttryckt att en annektering innebär ett allvarligt brott mot internationell rätt.

Olika bud

Vad de israeliska planerna skulle innebära för palestinier i de berörda områdena är ännu oklart.

– Netanyahu har sagt att de inte ska annektera några områden med bosatta palestinier. Det blir otroligt krångligt – då blir det enklaver inom de annekterade områdena, alternativt annekterade områden där palestinierna ändå inte får medborgarskap. Samtidigt har Benny Gantz sagt att de skulle få fullt medborgarskap, säger Persson.

En annan eventuell käpp i det israeliska hjulet är det amerikanska presidentvalet i höst. Skulle Trump förlora makten skulle situationen förmodligen ändras, säger Schierenbeck.

– Jag har svårt att tro att en annektering kommer att inledas den 1 juli. Möjligen att Netanyahu får det att se ut som att den inleds för att följa upp sitt vallöfte, men att processen i så fall tar lång, lång tid.

Spik i fredskistan

Omvärldens farhåga är att en annektering, vilket i praktiken betyder en spik i kistan för en tvåstatslösning och verklig fred mellan Israel och dess grannländer, kan leda till ökade spänningar.

– Det skulle stänga dörrarna för fred på alla möjliga håll och kanter och destabilisera hela området, säger Persson.

Frammarschen skulle innebära att EU – och även Sverige – skulle ställas inför frågor som man inte har tvingats till sedan oljekrisen 1973, säger han.

– En tvåstatslösning har länge varit en av EU:s viktigaste policys i regionen. Om den möjligheten inte finns längre kommer relationerna att omdefinieras gentemot både israelerna och palestinierna. Varför ge bistånd till en palestinsk stat om ingen sådan kan bildas?

Mia Holmberg Karlsson/TT

Israeliska bosättare ser ut över Jeriko på Västbanken.
Israeliska bosättare ser ut över Jeriko på Västbanken. Bild: Oded Balilty/AP/TT
Reklamtavlor föreställande USA:s president Donald Trump och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i Jerusalem proklamerar 'Nej till en palestinsk stat'.
Reklamtavlor föreställande USA:s president Donald Trump och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i Jerusalem proklamerar "Nej till en palestinsk stat". Bild: Oded Balilty/AP/TT

Benjamin Netanyahu har de senaste åren lett regeringskoalitioner som har beskrivits som de mest högerinriktade i Israels historia. Bosättarrörelsen med stödpartier har flyttat fram sina positioner och uttrycker långtgående krav. I valrörelserna 2019 och 2020 gjorde Netanyahu klart att det med honom vid rodret skulle bli dags att annektera mark på Västbanken.

Israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark har anlagts sedan Israel intog områdena 1967. Den internationella kritiken har varit häftig. Enligt Fjärde Genèvekonventionen är det förbjudet för en ockupationsmakt att flytta in sin egen befolkning. Israel är en av de stater som har godkänt konventionen.

Det vanligaste argumentet för israelisk bosättning är att östra Jerusalem och Västbanken är historisk, judisk mark.

USA:s förändrade Mellanösternpolitik under president Donald Trump har inneburit ökad amerikansk förståelse för bosättarrörelsens markanspråk.

Källa: Landguiden/UI

USA:s president Donald Trumps fredsplan bygger på en tvåstatslösning. En karta har tagits fram över föreslagna gränsdragningar. Enligt dessa ska delar av den ockuperade Västbanken, däribland Jordandalen och israeliska bosättningar, tillfalla Israel.

De områden som i dag kontrolleras av palestinier ska fördubblas i storlek.

Jerusalem ska, med USA:s språkbruk, "förbli... Israels odelade huvudstad" medan den föreslagna palestinska huvudstaden ska ligga i Abu Dis, en by i utkanten av Jerusalem.

Varken israeler eller palestinier kommer att tvingas flytta från sina hem. Palestinska flyktingar ska inte tillåtas återvända till områden som kontrolleras av Israel.

Planen förutsätter en "demilitariserad" palestinsk stat samtidigt som Israel ansvarar för säkerheten väster om Jordanfloden. Över tid ska det framtida Palestina få större säkerhetsansvar.

50 miljarder dollar ska satsas på att bland annat skapa en miljon nya palestinska jobb.