Vid en skogspromenad kan man möta många olika djur och insekter, just nu är det högtid för älgflugor. Det är nu de är som mest aktiva – mellan september till början av november.
Älgflugor sitter i naturen och väntar på ett värddjur, de ser en siluett komma och hoppar på. Favoriterna är älg, kronhjort och rådjur men det händer att de angriper människor.
– Ibland bli det då fel och de hamnar på en människa, ändå sparkar de av sig sina vingar och då är de helt rökta, de kommer inte därifrån. De verkar inte så sluga och dåliga på att flyga, säger Anders Lindström, insektsexpert på Statens veterinärmedicinska anstalt.
Vassa tänder
Älgflugan är en blodsugande parasit med en sugsnabel som har små vassa tänder i spetsen och som de använder för att skära hål i värddjurets hud. Älgflugan dricker sen blod ifrån såret och med sina tänder kan de också hålla sig kvar i skinnet på sitt värddjur.
När de landat på sitt värddjur sliter de av sig sina vingar och då blir de fast. Hamnar de på oss, blir de desperata efter ett tag och provbiter för att få mat . De klarar sig dock inte på människoblod och kan alltså inte övervintra på oss.
– Det är de misslyckade älgflugorna som landar på oss, för de kan inte föröka sig mer.
Olika besvär
Hur besvärade vi blir av dem är olika.
– Kvinnor säger oftast att de blir bitna, och då i nacken. En del som blir bitna kan få en förhårdnad som kan stanna länge.
Flugorna är nästan en centimeter långa och Anders Lindström menar att de är så stora att man faktiskt känner om de springer omkring på en, och då är det att bara ta bort dem. De kan springa runt på både bar hud och i håret, men i håret kan det vara svårare att hitta dem.
Vill man slippa att de landar på en vid skogspromenaden är det heltäckande kläder och näthatt som gäller.
Han berättar också att det finns ett test som visat att flugorna gillar mörka kläder mer än vita eller röda. Teorin är att mörka kläder mer påminner om ett djur.
Fyller de någon funktion?
– Bara att göra nya älgflugor.
Älgflugan, eller hjortflugan som den också kallas, heter Lipoptena cervi på latin. Den är 4–5 millimeter lång och mörkbrun till färgen. Då den flyger under hösten har den vingar. När den väl funnit sitt värddjur (dig?) fäller den sina vingar.
Den finns främst i norra Sverige, men då och då dyker den upp lokalt i stort antal även i andra områden. Den varma sommaren 2002 var ett sådant år.
Den hör till släktet lusflugor, som det finns flera olika arter av som går på olika värddjur, som hästar och fåglar.
Källa: Naturhistoriska riksmuseet
