Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Andreas H. Nilsson / SvD / TT

11 tokiga rykten om EU – myt eller sanning?

EU vill förbjuda glögg och surströmming, standardisera både jordgubbar och kondomer, men betalar miljarder för spansk tjurfäktning. Eller hur ligger det till egentligen? Två Dagar reder ut några seglivade myter om EU inför söndagens val.

Hur ska du rösta i EU-valet? För du ska väl rösta? Kanske inte. Vid förra EU-­valet 2014 var det bara drygt hälften av de röstberättigade svenskarna som tog sig till valurnorna – och det var ändå fler än genomsnittet bland medlemsländerna.

Ett av skälen till det relativt låga engagemanget är förstås avståndet till Bryssel. Det är något diffust och svårdefinierbart över den stora EU-kolossen, och det är lätt att få för sig att besluten i EU-parlamentet inte påverkar vårt vardagsliv i samma utsträckning som besluten i vår svenska riksdag. Ja, det vill säga tills du möts av nyheter om att det är just ditt vardagsliv som påverkas: EU förbjuder julmust! EU lagstadgar om ostkaka! EU kräver raka gurkor!

Fast det stämmer ju inte. Under många år har det spridits mängder av myter om vad EU tillåter och inte, det ena bisarra exemplet efter det andra på vad nitiska tjänstemän i Bryssel har fått för sig att mäta, väga och samla i en snäv mall, allt för den europeiska gemenskapen – och likriktningen.

Flest knasiga historier har haft sitt ursprung i Storbritannien. Förklaringen till det är sorglustig. Boris Johnson, ex-borgmästare i London, drivande i brexitkampanjen och nu favorit till att ta över som partiledare för de konservativa, är tidigare journalist.

När det var julmusten som var hotad i Sverige var det pirogerna i Finland eller korven i England, allt var bara nya exempel på samma vandringssägen.

Länge lade sig vare sig EU-kommissionen eller de nationella regeringarna i den här ryktesspridningen, trots att liknande myter spreds över hela kontinenten. Kommissionen lät bli för att de inte hade tid eller för att det inte såg bra ut att lägga sig i debatter i enskilda medlemsländer, ­nationella regeringar lät bli för att det emellanåt var skönt att kunna skylla impopulära inhemska beslut på Bryssel.

Boris Johnson, drivande i brexitkampanjen och favorit att ta över som partiledare för de konservativa, är tidigare journalist och ligger bakom många av myterna om EU. Bild: Olivier Matthys

Myterna om EU har funnits nästan lika länge som EU, men växte och blev fler under utvidgningen 1973, och ännu mer inför utvidgningen 1995 och planerna för valutaunionen. Flest knasiga historier har haft sitt ursprung i Storbritannien. Förklaringen till det är sorglustig. Boris Johnson, ex-borgmästare i London, drivande i brexitkampanjen och nu favorit till att ta över som partiledare för de konservativa, är tidigare journalist. Först fick han kicken från The ­Times för att ha fabricerat citat, senare blev han EU-korrespondent i Bryssel för The Daily Telegraph. Som sådan hittade han på och miss­tolkade nyheter, på pin tjiv och på löpande band, nyheter som publicerades, återpublicerades av andra och spreds över världen. De hade mycket en nyhet ska ha: det var överraskande, det var roligt, det var drastiskt – det var bara inte sant.

Johnson har skrattande erkänt sin gärning. I en BBC-intervju sa han långt senare: ”Jag liksom kastade stenar över trädgårdshäcken och lyssnade till det fantastiska kraschande ljudet från växthuset i grann­trädgården borta i England, eftersom allt jag skrev från Bryssel hade en sådan fantastisk explosiv effekt. Det gav mig verkligen, antar jag, en ganska knäpp sorts makt.”

EU-kommissionen gör nuförtiden sitt bästa för att ta livet av olika sorters myter på sin hemsida på nätet. Vi avslöjar några här.

”Små jordgubbar ska stoppas”

Nej, det stämmer inte. Vi får glatt fortsätta äta våra små, söta jordgubbar med mjölk. Däremot finns det inom EU olika klasser för jordgubbar, så att odlarna ska kunna sortera dem på ett sätt som kunder över hela EU känner igen. Extra prima jordgubbar ska vara minst 25 millimeter i diameter. Jordgubbar i klass 1 och 2 ska vara minst 22 millimeter. Jordgubbar som är mindre säljs som syltjordgubbar - och är inte förbjudna.

”Gurkor måste vara raka”

Ser du bara raka gurkor i grönsaksdisken? Är detta resultatet av EU-regler? Ja, fast nej. Böjda gurkor är inte förbjudna inom EU. Däremot är de, precis som jordgubbarna, indelade i fyra olika klasser för att odlarna ska kunna sortera dem på samma sätt, samtidigt som kunderna ska veta vilken kvalitet en gurka i en viss klass har. Ju rakare gurkor desto lättare att packa i kartonger. Gurkor som inte lever upp till grupp 1 till 4 säljs som oklassificerade, men kan vara goda ändå.

”Surströmmingen stoppas”

Många och återkommande myter rör surströmmingens vara eller inte vara. Trovärdigheten var så hög att det under en period manades till civil olydnad mot den EU-regel som sades förbjuda tillverkningen. Det var dock inte sant, utan en illvillig tolkning av ett EU-direktiv om hygienkrav när det gäller tillverkning av fiskprodukter. Det fanns också en diskussion om att surströmming skulle kunna förbjudas på grund av den höga dioxinhalten i fisken. Sverige fick nämligen år 2006 ett undantag för att producera och sälja surströmming till svenska konsumenter fram till årsskiftet 2011, trots att fiskarna innehåller för höga halter dioxin enligt EU:s bestämmelser. Detta gäller även för lax, strömming och öring från Östersjön. Sverige har fått undantaget förlängt med hänvisning till att surströmming är en del av den svenska mattraditionen och att den fiskas på platser där det finns få företag och arbetstillfällen. Liknande rykten om lokala mattraditioner under hot har dykt upp i snart sagt alla EU-länder. I Storbritannien spreds för några år sedan ryktet om att chips med smak av räkcocktail skulle förbjudas. Inte ens det var sant, även om vissa skulle hävda att både ett sådant förbud, och ett mot surströmming, vore välkommet.

”Ostkakan är hotad”

En stor fest i Småland kräver ostkaka, det är sedan gammalt. Är det slut med det nu? Nej, som tur är inte. Debatten kom sig av en debatt om opastöriserad mjölk, som emellanåt ingår i ostkaka. Men det är medlemsländerna som själva bestämmer vilka livsmedel som får innehålla sådan mjölk. Precis som Frankrike kan tillåta opastöriserad mjölk i sina ostar kan Sverige välja att tillåta det i ostkaka.

"EU betalar miljarder för tjurfäktning"

Finansieras tjurfäktning i Spanien (och Portugal och Frankrike) av EU? Nä, det kan man inte riktigt säga. Men lantbrukarna i dessa länder, precis som andra EU-bönder, får jordbruksstöd utifrån hur mycket mark de äger. Då utgår man inte från vilka djur de har, eller djurens öde. Detta regleras i Lissabonfördraget artikel 13, om djurskydd, där det bland annat står att ”unionen och medlemsstaterna tar fullständig hänsyn till välfärden hos djur som väsen med känslor”. Men Spanien kan göra undantag för vissa regler genom att hänvisa till tjurfäktning som ”kulturarv”, ungefär som vi gör med snus eller surströmming. I oktober 2015 röstade EU-parlamentet för att stöd inte ska gå till bönder som använder sin mark för att föda upp tjurfäktningstjurar. Men inte heller denna åtgärd hjälper tjurarna i praktiken, eftersom parlamentet inte kan ändra reglerna för jordbruksstödet. För det krävs att samtliga EU-länders regeringar ska ändra sig.

”Svalor ska inte tillåtas i ladugårdar”

För en tid sedan spreds nyheten om att bönder över hela Europa skulle tvingas gå på jakt efter och förstöra svalbon i sina ladugårdar. Nyheten är ett paradexempel på hur en EU-regel vantolkas och förlängs in absurdum. Förklaringen? Det finns ett direktiv från EU som reglerar boskapsuppfödning. Där står att ”fjäderfä” inte får förekomma i samma lada som boskap, detta av hygieniska skäl. Men begreppet fjäderfä innefattar tamfåglar som höns och kalkoner – inte friflygande svalor som bygger bo under takpannorna.

”Djupa urringningar på servitriser ska förbjudas”

Detta är en klassisk Boris Johnson-skröna. Nyheten handlade från början om ett nytt EU-direktiv om farlig strålning, och handlade om vissa riskyrken som tillbringar mycket tid i solen. Till exempel byggarbetare och servitriser på uteserveringar. Här ansåg EU att sådana företag måste se till att kunna erbjuda skugga, solskyddsmedel eller skyddande arbetskläder. Den blivande brexitentusiasten Johnson tänjde på detta tills nyheten som spreds var den om att servitriser inte längre skulle kunna visa dekolletaget. Nyheten spreds också till Tyskland, som såg ett hot mot servitriserna på Oktoberfest och deras dirndlen, den traditionella dräkten med korsettliv.

”Bara kondomer med en viss storlek ska tillåtas”

I EU ska bara kondomer av en viss standardiserad storlek tillåtas. När nyheten spreds över kontinenten reste sig karlar över hela EU som en man och ropade nervöst att i just deras land krävdes minsann kondomer av ett större snitt än EU-stadgan. Men det fanns förstås ingen sådan regel. Däremot ville EU att de kondomer som såldes skulle svara upp mot ett antal rimliga krav – för att hindra graviditeter och könssjukdomar. Nyheten var ännu ett påhitt av Boris Johnson.

”Alsace och Moseldalen säljs till Tyskland”

Länge var grogrunden för bisarra myter om EU dålig i Frankrike. Ofta förklaras det med att landet av hävd varit EU-vänligt och att journalister bevakat EU-frågor med samma självklarhet som inrikespolitik, vilket är långt ifrån fallet i många medlemsländer. I takt med ökad polarisering av det politiska klimatet börjar myter spridas även i Frankrike. Nyligen hävdades att president Emmanuel Macron hade sålt regionen Alsace och den franska Moseldalen till Tyskland. En fransk EU-parlamentariker för Nationell samling spred fejknyheten, och den fick spridning via den Macron-fientliga rörelsen Gula västarna.

”Allt är hemligt i EU”

Nja, inte riktigt sant. Eftersom EU.s lagstiftning i stor utsträckning bygger på kompromisser mellan länder har EU generellt en mindre generös offentlighetsprincip än Sverige, som är ett av de mest transparenta länderna i unionen. EU går mot mer öppenhet, även om debatten fortfarande pågår om hur reglerna ska se ut framöver. I några fall är insynen större i EU. Utskottssammanträden i riksdagen är som regel inte öppna för allmänheten, men huvudregeln i Europa­parlamentet är att vem som helst får komma in och lyssna när utskotten sammanträder.

”Parlamentarikernas flängande kostar miljarder”

Ja, det gör det. Det faktum att parlamentet delar sin tid mellan Strasbourg och Bryssel är ofta ifrågasatt. Resandet fram och tillbaka kostar minst 1,5 miljarder kronor per år och tiotusentals ton koldioxid.

LÄS MER: Cecilia Malmström lämnar EU efter två decennier

LÄS MER: Professor: EU mer självklart för unga väljare