Dagarna som skakade Göteborg

20 år senare väcker EU-toppmötet 2001 och kravallerna som följde fortfarande känslor. Det är kanske inte så konstigt. Då slutade det med att Avenyn slogs sönder och att polis öppnade eld mot demonstranter. GP:s Arne Larsson blickar tillbaka mot ett par dagar då mycket gick snett.

ANNONS
|

Bilderna av vad som hände under EU-toppmötet i Göteborg 2001 är lika många som vi var människor på gatorna de där junidagarna. Låt mig börja med en av mina egna. Som kriminalreporter på GP bevakade jag en presskonferens i polishuset på Skånegatan, vid lunchtid på torsdagen den 14 juni. På förhand verkade det röra sig om en helt odramatisk lägesuppdatering.

– Vi har beslutat att spärra av området kring Hvitfeldtska gymnasiet, sa Håkan Jaldung, polismästare och kommenderingschef under toppmötet.

– Det är mycket långtgående åtgärder, men det finns starka skäl för dem: de som finns här förbereder störningar mot toppmötet. Alla som finns där är misstänkta för förberedelser till olika brott.

ANNONS

Alla? På riktigt?

På åhörarbänkarna hade vi nästan svårt att tro att vi hörde rätt – och ställde frågan igen: var alla som bodde på Hvitfeldtska misstänka för brott?

– Nästan alla i alla fall, sa Håkan Jaldung.

Längst bak i hörsalen satt freds- och konflikforskaren Hans Abrahamsson och ytterligare en person som jobbat med dialogen mellan demonstranter och polis inför toppmötet. De bad att få kommentera det som sagts, men fick höra att de skulle åka ut om de sa ett enda ord till.

Efter presskonferensen gick Hans Abrahamsson fram till polismästaren.

– Jag vet vad jag gör, Hans, sa Håkan Jaldung.

Polisen byggde murar med containrar för att stänga demonstranter ute på olika platser i staden. Bild: Lisa Thanner
Polisen byggde murar med containrar för att stänga demonstranter ute på olika platser i staden. Bild: Lisa Thanner

Några månader senare, när jag tillsammans med kollegorna Per Nygren och Karin Wettre gjorde ett långt reportage om EU-kravallerna i GP:s helgbilaga Två Dagar frågade vi Håkan Jaldung hur han såg på insatsen på Hvitfeldtska med lite distans.

– Det var en förutsättning för att vi skulle lösa vår huvuduppgift, nämligen att klara det amerikanska presidentbesöket, sa han.

För många demonstranter däremot var avspärrningen av Hvitfeldtska gymnasiet en provokation utan dess like – ja, själva orsaken till EU-kravallerna.

Andra frågor dominerade

Men riktigt så enkelt är det förstås inte. Numera är det tydligt att det här var en annan tid, som dominerades av andra frågor. Sverige hade varit medlem i EU i sex år – EU-anhängarna var visserligen fler än motståndarna, men enligt SOM-institutet som mätt svenskarnas inställning till EU sedan 1991 ökade motståndet under åren fram till toppmötet.

ANNONS

Kritiken mot globaliseringen – som många menade gynnade ett fåtal rika och missgynnade vanligt folk världen över – var ganska utbredd. De två stora nätverken som organiserade majoriteten av demonstranterna som samlats i Göteborg hade båda en plattform som handlade om ett motstånd mot den ekonomiska globaliseringen, mot EU:s överstatlighet, mot offentlig sektor som handelsvara, nej till Schengenavtalet och nej till militariseringen av EU.

Det fanns en starkt internationell rörelse med samma agenda. Delar av den hade våldsamma inslag.

Ett drygt år tidigare hade kravaller utbrutit i samband med Världshandelsorganisationens möte i Seattle. Ett halvår före Göteborg inträffade samma sak i Prag, där 12000 personer deltog i protester mot Internationella valutafondens och Världsbankens möte.

Ambitionerna var väldigt tydliga: så skulle det inte bli i Göteborg.

Jobbade med dialog

Därför hade de stora nätverken och polisen arbetat gemensamt för att bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Av samma anledning hade Göteborgs kommun hyrt ut sovplatser i ett antal skolor till demonstranterna. Hvitfeldtska gymnasiet var basen. Här bodde omkring 500 personer, demonstranter som valt att hyra boende av kommunen under toppmötesdagarna, många av dem unga. Och nu var de alltså – innan mötet ens börjat – enligt polisens kommenderingschef misstänkta för brott.

Händelserna på torsdagen då polisen spärrade av Hvitfeldtska gymnasiet med containrar betraktas av många aktivister som det som utlöste kravallerna. Bild: Adam Ihse
Händelserna på torsdagen då polisen spärrade av Hvitfeldtska gymnasiet med containrar betraktas av många aktivister som det som utlöste kravallerna. Bild: Adam Ihse

Medan Hans Abrahamsson och ytterligare ett par personer försökte medla och få polisen att släppa ut alla som låter sig visiteras ökade oroligheterna utanför containermuren vid Hvitfeldtska. Polisbilar slogs sönder vid Vasaparken. Ett hundratal aktivister, flera av dem svartklädda och maskerade, gick till attack mot polisen, beväpnade med påkar och gatsten.

ANNONS

Inifrån skolan försökte Ya Basta – en autonom grupp som iklädda kroppsskydd och vita overaller specialiserat sig på inträngningar genom det de kallade en konfrontativ ickevåldsmetod – trycka sig genom polisavspärrningarna. Bakom dem svartklädda stenkastare. Andra boende tog aktivt avstånd från utbrytningsförsöket. Några försökte barrikadera sig inne i skolan. Andra ville bara komma därifrån.

Förhandlingarna avbröts

På eftermiddagen bytte polisen insatschef. Förhandlingarna med medlarna avbröts tvärt. Ingen mer fick gå ut. Och medan tusentals människor samlades utanför Stora teatern för den stora demonstrationen "Bush not welcome" – mot den amerikanske presidentens besök – satt hundratals demonstranter inlåsta i skolan.

En grupp demonstranter visar sitt missnöje med George Bushs besök. Bild: Åke Ericson
En grupp demonstranter visar sitt missnöje med George Bushs besök. Bild: Åke Ericson

Sent på kvällen gick polisen in på skolan. Över 450 personer greps och fördes till en tillfällig arrest på Kviberg. Under natten gick polisens tekniker igenom lokalerna. Stor oreda, barrikader av välta skåp och möbler. Men vapen eller annat som motiverade att "nästan alla" som befann sig där skulle vara misstänkta för brott fann de aldrig.

Samma natt slog polisen till mot en lägenhet i Högsbo, aktivisternas sambandscentral, och grep tolv personer. Med hjälp av information från spanare ute på stan hade de styrt delar av de våldsamma demonstranterna.

Även om den övervägande majoriteten kom till Göteborg för att helt fredligt uttrycka sin åsikt eller ta del av seminarier, så fanns det också de som var inställda på någonting annat. Antifascistisk aktion arrangerade under våren före toppmötet en "träningsdag med kravallövningar". Danska aktivister ordnade en stödkonsert för att fler "farlige" demonstranter skulle ha råd att åka till Göteborg.

ANNONS

Och när kravallerna väl var ett faktum lockades även andra än politiska aktivister ut på gatorna.

Marsch mot Mässan

Fredagen den 15 juni ägde själva toppmötet rum, på Svenska mässan. På Götaplatsen talade bland andra Birger Schlaug på förmiddagen. Efter talen tågade delar av demonstranterna mot mässan. Bakom den så kallade Antikapitalistmarschen stod bland andra Rättvisepartiet socialisterna: "Vi tänker inte låta dem ha sitt möte i fred", stod det på flygblad som cirkulerade inför marschen.

Upplopp på Aveny. I en halvtimme på fredagen kunde svartklädda aktivister härja fritt. Skador för omkring fyra miljoner kronor uppstod. Bild: Stefan Berg
Upplopp på Aveny. I en halvtimme på fredagen kunde svartklädda aktivister härja fritt. Skador för omkring fyra miljoner kronor uppstod. Bild: Stefan Berg

Polisen kände till planerna – demonstranterna hade sökt tillstånd, men fått avslag. Längs Berzeliigatan skanderade demonstranterna: "Vi ska störa deras fäste, länge leve massprotesten!" och "Power to the people! Revolution!".

Utanför mässan höll polisen emot. Bakifrån tryckte svartklädda på. Panik. Stenarna börjar hagla. Från tvärgatorna kom ridande polis.

Erik Wijks bok Göteborgskravallerna illustrerar hur olika de som var på Berzeliigatan den här fredagsförmiddagen uppfattade det som hände. Här finns vittnesmål från flera personer som berättar att polisen helt oprovocerat angriper ett fredligt demonstrationståg, berättelser om ungdomar som fastnat mitt i tåget och grät av rädsla, andra säger att våldsamheterna började med stenkastningen från de svartklädda.

"På en given signal började stenregnet. Jag tog säkert 75 stenar på skölden," sa en piketpolis till Expressen.

Avenyn slogs sönder

Medan kaos rådde mellan Mässan och Götaplatsen tog sig en grupp svartklädda tillbaka till Avenyn.

ANNONS

Under nästan en halvtimme krossade de skyltfönster, stal i butikerna och brände upp utemöbler på Göteborgs paradgata. Enligt handlarna förstördes värden för närmare 4 miljoner kronor innan polisen ingrep.

– Händelsen var oerhört snabb. Under trettio minuter kunde vi inte hävda ordningen och säkerheten därför att vi var utsatta för angrepp från två håll, sa Håkan Jaldung senare.

Upplopp på Aveny. I en halvtimme på fredagen kunde aktivister härja fritt. Skador för omkring fyra miljoner kronor uppstod. Bild: Stefan Berg
Upplopp på Aveny. I en halvtimme på fredagen kunde aktivister härja fritt. Skador för omkring fyra miljoner kronor uppstod. Bild: Stefan Berg

Det skulle bli värre. Klockan åtta på kvällen körde Reclaim the city in en lastbil på Vasaplatsen. Musik. Dans. Men festen blev inte långvarig. Polisen omringade parken. Ett gäng ur Blåvitts våldsamma supportergäng Wisemen hade sökt sig till platsen, för att hämnas skadegörelsen på Avenyn, enligt vad en av dem senare berättade.

Slagsmål. Stenarna flög i luften.

Men så var huliganerna borta. Aktivisterna uppfattade det som att polisen släppt igenom dem, att polisen skyddade fotbollshuliganerna – som i aktivisternas ögon var nazister. Stenkastningen fortsatte, nu med polisen som mål.

Polisradion slogs ut

Framför tv-skärmar i stabsrummet på Skånegatan såg kommenderingschefen Håkan Jaldung att enheter stod stilla, fast de hade kunnat hjälpa kollegorna i parken. Han ringde insatschefen för att få en förklaring. Det visade sig att polisens radio slagits ut av störningar – mitt under kravallerna skickades en polis till fots för att ge order till en reservstyrka.

ANNONS

Vid 21-tiden hade en liten polisstyrka trängts tillbaka en bit in på Vasagatan.

– På vägen dit fick vi rapporter om att läget var ordentligt spänt. Vår uppgift blev att hålla ordning genom att trycka upp folk i Vasaparken, berättade en av dem – Thomas Säfström – för GP tio år efter händelsen.

Vad som hände efter det har andra berättat för honom. Han träffades av en sten i bakhuvudet. Hjälmen hade trillat av. Han låg utslagen på marken.

Ett par av kollegorna drog sina tjänstevapen.

En polis har träffats av en sten och ramlat avsvimmad till marken. En kort stund senare öppnar polisen eld. Bild: Adam Ihse
En polis har träffats av en sten och ramlat avsvimmad till marken. En kort stund senare öppnar polisen eld. Bild: Adam Ihse

Utifrån de tv-bilder som visats otaliga gånger i efterhand är det svårt att förstå hur poliserna kunde uppfatta den då 19-årige Hannes Westberg som ett hot. En ensam ung man, några steg framför gruppen, med en liten pinne i handen.

– Det såg nästan komisk ut – en liten kille med en pinne och en sten mot sex poliser i full utrustning. De skulle lätt ha kunnat springa fram och ta honom, sa en av Westbergs vänner till Aftonbladet ett par dagar senare.

Poliserna friades

Tre månader efter skotten på Vasagatan beslutade överåklagare Björn Ericson att lägga ned förundersökningen mot poliserna. I beslutet framgår att poliserna berättat att de kände sig omringade och att de fruktade för sina liv. En av dem berättar att han siktade mot kroppen på den mest aktive, inte mot benen, eftersom han ville undvika att träffa någon annan.

ANNONS
På fredagskvällen spårade det ur rejält vid Vasaplatsen. Polis öppnade eld och tre demonstranter skottskadades, varav en mycket allvarligt. Bild: Per Wahlberg
På fredagskvällen spårade det ur rejält vid Vasaplatsen. Polis öppnade eld och tre demonstranter skottskadades, varav en mycket allvarligt. Bild: Per Wahlberg

Hannes Westberg skadades så allvarligt att han svävade mellan liv och död. Ytterligare två personer skottskadades och flera andra demonstranter som befann sig på platsen skadades. En av dem, 22-åriga Emma, fick näsan avslagen av en polisbatong när hon gick emellan och försökte skydda en kille som blev slagen av fyra poliser.

Dagen efter, på lördagen, hölls en stor demonstration längs Linnégatan, från Slottsskogen till Järntorget och tillbaka via Övre Husargatan. "Göteborg 2001 – Ådalen 1931" stod det på ett av plakaten. Sambaorkester. Såpbubblor. Förvånansvärt god stämning, trots allt som hänt.

Omringades på Järntorget

Efteråt gick några, kanske 500 personer, tillbaka till Järntorget. Där blev de omringade av polis. I tre timmar fick de sitta på den regnvåta marken, utan förklaring. Sedan lämnade polisen platsen.

Samtidigt gick nationella insatsstyrkan in på Schillerska gymnasiet, en av de skolor som kommunen hyrt ut till demonstranter. Där fanns bland andra ett gäng ungdomar från en feministisk och socialistisk förening i Stockholm som höll sig inomhus och spelade kort, trötta på oroligheterna på stan.

Alla 78 personer som befann sig på skolan tvingades ut på skolgården, där de fick lägga sig raklånga på mage. Nationella insatsstyrkan blev avlöst av de kravallpoliser som jobbade på Avenyn dagen innan.

ANNONS

– Det här är en hämnd för vad ni gjorde mot oss i går! sa en av dem.

Den då 22-åriga demonstranten Emma fick sin näsa avslagen av polis i samband med att hon försökte skydda en annan demonstrant som blev slagen. Bild: Adam Ihse
Den då 22-åriga demonstranten Emma fick sin näsa avslagen av polis i samband med att hon försökte skydda en annan demonstrant som blev slagen. Bild: Adam Ihse

När de fick resa sig igen efter en timme på asfalten grät en av flickorna och frågade: "varför gör ni så här mot mig? Jag har inte gjort någonting".

– Nej, ingen har gjort någonting. Alla är oskyldiga, svarade en polis hånfullt.

Efteråt förklarade polisledningen att de fått tips om att en tysk terrorist gömde sig på skolan.

1100 personer frihetsberövades

Enligt rikspolisstyrelsens utvärdering deltog 2500 poliser i EU-kommenderingen. Totalt frihetsberövades 1100 personer. Av dem dömdes senare 67 personer i Sverige och ytterligare 10 dömdes utomlands, enligt radioprogrammet Kaliber som tio år efter händelserna granskade hur det gått för dem som dömdes.

Kaliber intervjuade bland annat den Afaaktivist som fälldes för att ha anstiftat upploppen på Avenyn och i Vasaparken. Han förklarade att han lämnat Afa, men han tyckte fortfarande att det han gjorde under EU-toppmötet var rätt.

– Den maktlösa har rätt att välja kampmetod i den mån att man gör så lite skada som möjligt för att nå de mål som kan leda till nåt allmänt bättre. Icke-aktivitet, att bara stå och titta på – det är också en typ av våld så länge någon far illa. Och det tycker jag att alla i Sverige bedriver i dag, sa han till Kaliber.

ANNONS

Kalibers granskning visade också att flera av dem som deltog i kravallerna inte var det minsta politiskt aktiva – bland de dömda fanns bland annat ett gäng 16-åriga förortskillar.

– Det var först när vi såg att det hade blivit våldsamt som vi bestämde oss för att delta. Man hade ett hat mot auktoriteter, och speciellt mot polismyndigheten, berättade en av dem i programmet.

<br>
Polis skyddar sig mot gatsten. Så såg det ut vid flera tillfällen under toppmötesdagarna 2001. Bild: Kent Hallgren</br>

Polis skyddar sig mot gatsten. Så såg det ut vid flera tillfällen under toppmötesdagarna 2001. Bild: Kent Hallgren

Polisen saknade utrustning

Efter EU-toppmötet genomförde Polisförbundet en enkät med de poliser som tjänstgjort i Göteborg. Den avslöjade enorma brister. Två av tre poliser uppgav att de saknade rätt utrustning. En polis som blev utsatt för stenkastning berättade att han saknade skydd för hals och nacke. "Under kriget i Göteborg fick vi själva köpa in ny utrusning", skrev en polis.

Och det var inte bara utrustning och förberedelser som brast. Poliserna jobbade arbetspass långt över det vanliga. Nästan 700 pass var över 15 timmar. Vid 250 tillfällen arbetade poliserna 19 timmar eller mer. I sträck.

"Förutom att poliserna utsattes för oerhörda påfrestningar och skador så drabbade det medborgarna", sa Polisförbundets ordförande Jan Karlsen.

För många av de demonstranter som deltog i Göteborg blev tiden efter EU-toppmötet svår.

Drömmarna om fredliga demonstrationer och manifestationer krossades av en liten klick våldsverkare och hårt bemötande från polisens sida. Och bara ett par månader senare inträffade en händelse som fick en hel värld att vända blickarna åt andra håll. Terrorattacken mot World trade center och George Bush krig mot terrorismen gjorde att det politiska samtalet tog en helt annan riktning.

ANNONS
ANNONS