Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Conny, Maria Neli, Petronella och lilla Yi Chen Norén.

"Det finns inget som heter dövstum"

Conny Norén var mitt i lyckan över att äntligen ha fått hem sin nya lilla dotter från Taiwan. Hon är liksom sin storasyster döv från födseln. Plötsligt kom det fram en man och bad om pengar till en insamling till förmån för hörselskadade.

Conny och Petronella Norén bor i Västerlanda utanför Lilla Edet. För två och ett halvt år sen hämtade de sin första dotter Maria Neli från Colombia. De hade fyllt i att de ville ta emot ett barn med särskilda behov och fick en liten dotter som visade sig vara döv.

– Så vi satte igång och lärde oss teckenspråk och tog en dag i taget, och det har ju gått jättebra, säger Conny Norén till TTELA och sneglar leende på sin sjuåring som är fullt upptagen med att spela något spel på en Ipad.

Efter ett tag ville familjen expandera med ytterligare en medlem. Den här gången bad de speciellt om att få ett dövt barn.

– Vi hade ju lyxen att kunna välja. Och vi ville att syskonen skulle ha varandra, berättar Petronella Norén.

För lite drygt en vecka sen, fick de äntligen hem en lillasyster till Maria Neli, lilla Yi-Chen från Taiwan.

– Vi hade precis kommit hem och laddat upp för föräldraledighet och såg fram emot att bara få ta hand om varandra, säger Conny.

Conny åkte iväg för att handla. På parkeringen till mataffären i Lilla Edet kommer det plötsligt fram en man. Han gestikulerade och såg vänlig ut, och så sträckte han fram ett papper, där det stod att han är dövstum och att han samlar in pengar till en insamling för så kallade "dövstumma".

– Jag kom ju från min lyckobubbla och tände till direkt. Jag tog en bild med min mobilkamera på mannen och hans papper. Och sen gav jag honom en rejäl utskällning, berättar Conny.

Både Conny och Petronella är engagerade i föreningen Sveriges dövas riksförbund, SDR.

– SDR skulle aldrig någonsin ha en insamling på det här sättet. Om man tittar närmare på pappret som de här personerna räcker fram, syns det väldigt lätt att det är falskt. Det finns inget som heter "dövstum" och alla underskrifter hade ungefär samma handstil.

Conny blev så upprörd över den falska insamlingen att han gick hem och skrev om händelsen på Facebook, i syfte att varna andra. Han skrev också att för varje delning, skulle han skänka en krona till SDR.

– Jag ville att mitt budskap skulle komma fram till så många som möjligt.

Efter bara några dagar hade Connys status delats över 10 000 gånger.

– Jag blev ju såklart väldigt glad att så många hade läst Facebookinlägget. Men det blev lite mer pengar än vad jag hade räknat med. 

Conny fick skriva ett kompletterande inlägg där han tackade alla som hade delat och förklarade att han skulle skänka de 10 000 kronor som han hade lovat, men efter det fick han sätta stopp, för att inte späcka föräldrarledighetskassan .

Då började alla möjliga personer höra av sig. Allt från vänner och bekanta till lärare från Vänerskolan där Maria Neli går, ville bidra med en slant till donationen. Till slut fick Conny ihop 12 000 kronor, alltså mer pengar än vad delningarna hade genererat. Pengarna har nu förts över till SDR.

– Jag tror att sådana här bluffinsamlingar går så bra just för att folk tror sig veta var pengarna som de skänker tar vägen. Det är många som känner sig tveksamma mot att skänka pengar till tiggare, just för att de inte vet vad pengarna används till. Men genom en insamling känner många sig trygga med att lätta sitt dåliga samvete och skänka en slant.

Han vill betona att det är väldigt viktigt att man som privatperson är kritisk mot insamlare som de träffar på.

– Om man bara tittar ordentligt på pappret och tänker efter lite, blir det lätt att se att insamlingen är en bluff.