Ingenjören Sebastian Wallman, som på fritiden driver Flygfilm i Trollhättan, blev kontaktad av forskaren och ambulanssjukvårdaren Andreas Claesson. Han ville för ett forskningsprojekt ha hjälp med att utveckla en drönare som kan transportera en hjärtstartare. Sebastian Wallman nappade på idén och involverade sina två kollegor Jan Björn och Robert Andersson.
Ett drygt år senarestår en fyrarmad flygfarkost i gult och grönt med blinkande blåljus på vardagsrumsgolvet i Sebastian Wallmans hus i centrala Trollhättan. För ett par veckor sedan testkördes den för första gången på Väddö i Norrtälje kommun.
– Vi flög mot 18 historiska hjärtstopp i syfte att jämföra drönarens utryckningstid mot hur snabbt ambulansen kommit fram, berättar Sebastian Wallman.
Resultatet är fortfarande hemligt och kommer att presenteras av Andreas Claesson i en vetenskaplig artikel. Men gänget kan avslöja att det blev lyckat. Nu fortsätter utvecklingsarbetet.
– Vi ska jobba vidare med att få det här till en riktig produkt. Vi siktar mot 2018, då hoppas vi att man ska kunna ha sådana här i drift. Det är en offensiv tidsplan, säger Sebastian Wallman.
Drönaren ska finnas påområden som tar lång tid för räddningstjänst och ambulans att nå, såsom ytterområden i glesbygd.
– I Stockholms läns landsting finns det särskilt utsatta områden där utryckningstiden är lång, Väddö är ett exempel. Tiden från att ambulanssjukvården får ett larm tills att de är framme på plats är i dessa områden idag i snitt 26 minuter. Baserat på tidigare data från hjärtstoppsregistret så är överlevnadsgraden idag cirka fyra procent, säger Sebastian Wallman
Men med hjärtstartsdrönaren är förhoppningen att den tiden ska minska, och att fler liv ska räddas.
– Som det är tänkt så skickar man aldrig endast drönaren utan alltid parallellt med ambulans, helikopter eller båt. Drönaren är på så sätt ytterligare en chans att få livsviktig hjälp i tid.
Det fungerar så att närdet kommer in ett larm klickar operatören på larmplatsen på en karta i datorn. Sedan skickas drönaren automatiskt iväg och tar den snabbaste och smidigaste vägen till målet. Operatören har hela tiden kontakt med drönaren och kan när som helst gå in och styra den. Drönaren är även utrustad med en kamera så att operatören ser om platsen är lämplig att landa på eller inte. Radien som drönaren kan rycka ut på är ungefär en och en halv mil och den kör i 70 kilometer i timmen.
När drönaren väl landat måste det finnas en person på plats som kan hantera en hjärtstartare.
– Den typ som används är väldigt användarvänlig och berättar med svenskt tal och bild hur man skall fästa elektroder på personen. Sedan sköter hjärtstartaren resten själv, säger Wallman.
Vad är det roligaste med att jobba med det här?
– Att få hjälpa forskningen kring ett viktigt problem där man ser ett tydligt behov av den här tekniken. Här får vi möjlighet att utveckla ett häftigt system för ett klockrent syfte, säger Robert Andersson och Sebastian Wallman fyller i.
– Att få använda sin hobby och göra något som verkligen gör nytta. Man känner att man gör något bra som ingen gjort tidigare.
