NY AVHANDLING. Elisabet Björquist, lärare på Högskolan Väst, har forskat om ungdomar med funktionsnedsättning och deras väg in i vuxenlivet.
NY AVHANDLING. Elisabet Björquist, lärare på Högskolan Väst, har forskat om ungdomar med funktionsnedsättning och deras väg in i vuxenlivet.

Forskaren vill att funktionshindrade ska få en egen röst

En ny avhandling om vägen in i vuxenlivet för ungdomar med funktionshinder pekar på en rad viktiga punkter som kan tyckas självklara för alla. – Det går att nå fram till alla i den här gruppen. De vill få chans att själva förklara hur de vill ha det, säger Elisabet Björquist vid Högskolan Väst.

ANNONS
|

I sin rykande färska avhandling Mind the gap, Transition to adulthood – youths’ with disabilities and their caregivers’ perspectives, har Elisabet Björquist som disputerat vid Lunds universitet, sökt svar på hur man kan underlätta övergången till vuxenlivet för ungdomar med funktionsnedsättning.

– Vad behöver de, vad vill de, vad är viktigt och framför allt känner de sig sedda och lyssnade på?

Det är frågor som Elisabet, som är socialpedagog i botten och lärare på Högskolan Väst, försökt gå på djupet med.

Hon har bland annat intervjuat ungdomar i grupp där man träffats för att diskutera dessa viktiga frågor som rör deras vardag, hälsa och intressen. Studiens ungdomar hade olika typer av funktionsnedsättningar, såväl fysiska som intellektuella, och en av delstudierna omfattade ungdomar och deras familjer med ursprung från Mellanöstern.

ANNONS

Hon beskriver det som inte helt enkelt att få kontakt med ungdomar till studien, att det ställts både praktiska och fysiska krav. Det har behövts både erfarenhet av att samtala med ungdomar och kunskap om alternativa sätt att kommunicera för ett genomförande.

– Men det gick! Och det är en viktig sak jag vill lyfta fram i det här. Det går att nå fram till alla ungdomar, oavsett funktionsnivå och oavsett om de talar arabiska, svenska eller teckenspråk. Det är jag verkligen stolt över att få visa här.

Hon säger att för ungdomar med funktionsnedsättning är det extra viktigt att få bästa tänkbara stöd när de ska ta klivet ut till ett mer självständigt vuxenliv, och att det är oerhört viktigt att de känner sig trygga i det.

– De unga vill ha ett mer individanpassat stöd som hålls ihop av en och samma person. Att man har en kontaktperson som tar tag i saker, som man litar på, som sköter förmedling mellan olika myndigheter och annat för att underlätta för dem själva och de anhöriga.

I studien har hon även intervjuat föräldrar om deras hälsa och egna behov av stöd, vilket hon ser som näst intill lika viktigt.

ANNONS

Hon säger att en tydliga gemensamma nämnare för båda grupper är just önskemål om en och samma kontaktperson. De unga betonar även tydligt att de vill få större möjlighet att själva kunna påverkar och besluta om sin framtid.

– Många planerar och ser fram emot vuxenlivet med allt vad det innebär. De vill stå på egna ben och bli mer självständiga.

Mycket av samtalen har handlat om kärlek och kamrater, ett eget boende och att så småningom kanske bilda en familj.

– Med detta behöver ungdomarna stöd på vägen in i vuxenlivet.

ANNONS