Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/10

Här är de tio finalisterna i ”Bohusläns häftigaste bil”

Det var en svettig jury som till slut röstade fram tio finalister i ”Bohusläns häftigaste bil”. Nu är det upp till läsarna att kora en vinnare.

Mellan den 20 maj - 3 juni kunde bilentusiaster skicka in fotobidrag för att tävla i ”Bohusläns häftigaste bil”. Över 100 bidrag kom in till redaktionen och det var ingen lätt uppgift för juryn att utse 10 finalister. Konkurrensen var stenhård.

Stort tack till alla deltagare som bidrog med bilder av just sin ögonsten.

Nedan presenteras de tio finalisterna. Bohusläningens läsare kommer nu utse vinnaren. Det har äntligen blivit dags att rösta – en röst per person är vad som gäller.

Bläddra igenom Bohusläns vrålåk och hitta din favorit, memorera siffran på bilen – och skicka in ditt svar här.

Förutom ära och titel kommer vinnaren även att få skraplotter och en present.

Rösta kan du göra fram till midnatt på söndag den 13 juni. Vinnaren kommer presenteras under vecka 24 – här på sajt och i Bohusläningens tidning.

Vem tycker du ska bli vinnaren av titeln ”Bohusläns häftigaste bil 2021”?

Linn Njurling, Tanum

Detta är en Chevrolet Stylemaster från 1946 som kallas ” Flamman” och har varit i Linn Njurlings ägor sedan hon var 8 år gammal. Den fick hon i gåva av sin far. Det finns många saker som är bra med hennes bil men det bästa är alla minnen. Allt från när hon byggde koja i baksätet för att få restiden att gå fortare, till den dagen hon fick körkort och kunde ge sig iväg själv.
– Bilkulturen är ju det man lever för, det är allt. Jag blev mer eller mindre påtvingad den som barn men det har hållit i sig och nu är det bara bilarna som hägrar, säger hon.

Jimmy Lindwall, Lysekil

Det här skinande pärlan är en Ford Mustang 64.5 cab som är hemmahörande i Lysekil. En modell som Jimmy Lindwall ville ha redan som tonåring och 2014 gick drömmen i uppfyllelse när han fick nys om att bilen var till försäljning via en vän.
– Det finns några till sådana här bilar i trakterna och vi ses ibland och åker tillsammans. Bilträffar blir en social grej, och betyder väldigt mycket, säger han.

Tommy Henriksson, Uddevalla

Det var formen på sin Volvo pv 544 från 1965 som fick Tommy Henrikssons hjärta att ticka. Den köpte han för ungefär fem år sedan och brukar få mycket uppmärksamhet när han är ute och kör.
– Det var en ”tycka synd om mig själv-present” efter min skilsmässa. Jag såg den på Blocket och tänkte att den ska jag ha, det var kärlek vid första ögonkastet, säger han.
Det bästa med bilen är att den är lättskött och skulle något gå sönder är det enkelt fixat.
– När jag är ute och kör på bilträffar och liknande så tycker jag att det roligaste är att se vad som har gjorts med bilarna. Originalbilar kan vara vackra, absolut, men jag uppskattar kreativiteten som finns, säger han.

Malin Olsson, Uddevalla

Den här bilen har fått namnet Daisy May och är en Cheva pickup-53. Den köptes för tre år sedan och är ifrån början från Texas. Den beskrivs som ”solbränd utan rost” av Ljungskilebon Malin Olsson som alltid har varit svag för pickuper. Den här blev hon kär i direkt när hon såg den. Daisy May är ett rullande projekt och det alltid finns något att pilla med.
– En av detaljerna jag gillar mest med min bil är ett gammalt ölmärke ”Lone Star beer” från Texas som sitter i bakrutan. Bilarna är 80 procent av mitt liv. Både jag och min man lever våra liv runt dem. Men det är inte bara bilarna, det är även samhörigheten och musiken, kläderna. Det är mer än ett intresse, säger hon.

Hampus Lindwall, Lysekil

Den här bilen hade stått i ett garage i 15 år innan Hampus Lindwall fick vantarna på den. En Ford Mustang Mach 1 från 1970. Han köpte bilen för drygt fyra år sedan och har sedan dess gjort en hel del förändringar.
– Den är rejält ombyggd, plåtbreddad och med nyrenoverad motor. Färgen är originalkulör så den sticker ut lite, säger han.
Bilen tycker han är en modell som passar både yngre som äldre och brukar dra blickarna till sig.
– Man träffa mycket folk som gärna vill prata om bilen och titta på den. Det är både entusiaster och andra. Det är ju sammanhållningen och intresset för bilar som gör det roligt. men man behöver inte nödvändigtvis vara duktig på bilar för att kunna uppskatta bilkulturen, utan bara uppskatta det man ser, säger han.

Tony Kask, Uddevalla

Den här Volvo PV 1966 har Tony Kask lagt många timmar på, ungefär en timme om dagen i tre års tid. Bilen kom han över i Eskilstuna 2017 men intresset för bilar fanns redan som ung pojke. Idag, 40 år senare, är meckande med bilar något av det bästa han vet.
– Vissa gör yoga eller mediterar för att varva ner, detta är mitt sätt att rensa skallen, säger han.
Utsidan på PV:n är originalet trogen men lyfter man på huven möts man av en modernare syn. Att förädla bilen och få allting att fungerar är för Tony kask halva grejen, om inte mer.
– För mig betyder bilkulturen jättemycket, och det spelar ingen roll om det är veterantraktorer, motorcyklar eller något annat fordon. Det är något som för samman människor från alla samhällsklasser och tillhörigheter, säger han.

Anders Tångklev, Uddevalla

En skinande Chevrolet Belair 1955 Coupe. Den här har Anders Tångklev ägt sedan 2015 och varit runt i hela Norden och tävlat med. Det bästa med bilen är att den är lika behaglig att köra som att titta på den. I denna har han njutit även till vardags vilket han värdesätter då många fina bilar inte kan brukas utan bara körs på trailern till och från utställningar. Bilen var tidigare hemmahörande i Umeå och kommer dessförinnan rakt från USA.
– För mig är bilkulturen en livsstils, och speciellt jänkebilarna. Jag är biltokig helt enkelt, säger han.

Klas Johnsson, Färgelanda

Den här engelska modellen, en Austin seven ruby saloon från 1937, kom Klas Johnsson över 2003. Den fick renoveras helt från grunden innan den blev körbar. I Sverige finns det idag bara omkring ett 20-tal, men är mer vanlig i England.
– Jag fick riva ner varenda skruv i bilen och höll på i drygt tre och ett halvt år, säger han.
Sedan 2006 har bilen rullat över Bohuslän i maklig takt, omkring 50 kilometer i timmen. Den får både motorcyklister och förbipasserande bilar att vinka och ge tummen upp.
– Jag har även fått tag i en smoking från 30-talet som matchar bilen, säger han och fortsätter:
– Bilarna är mitt liv. Jag har flera olika som jag håller igång, och motorcyklar och moped. Men det bästa är på somrarna när man är ute och kör och träffar andra som är lika biltokiga, säger han.

Erika Brandt, Stenungsund

Det här är en Olds 47:a. Tro det eller ej, men bilen köptes på stående fot i en Hamburgare-kö i Vårgårda. När bilen sedan kom till Stenungsund fick Erika Brandt möjlighet att köpa den.
– Jag visste att jag ville ha en sådan här bil och tänkte att nu fasiken händer det, säger hon.
Det är det bulliga i modellen som faller henne i smaken och det röda detaljerna på däcken gör sig bra till den mattsvarta lacken. Med bilkulturen finns det många olika positiva faktorer men förutom bilarna i sig, så är det även människorna.
– Det finns så många fina människor man möter, och det är ett gott umgänge. Alla kan vara med, det spelar ingen roll vem du är. För mig så innefattar bilen mycket glädje, säger hon.

Rasmus Hansson, Lysekil

Det var Impalans vackra linjer som fångade Rasmus Hansson öga för drygt fyra år sedan. När bilen köptes var den i dåligt skick men nu gnistrar det om modellen från 1959.
– Den har lite glitter i lacken som är väldigt fin att se på när man tittar lite närmare, säger han.
Mycket har gjorts om, ny lack, inredning är bytt och det mesta har gåtts över. Bilen har tidigare varit med i tävlingar och även vunnit några priser, men det är crusingen som Rasmus Hansson tycker bäst om.
– Det är gemenskapen som gör det. Att vara ute och åka med vänner och träffa människor som har gemensamma intressen, säger han.