Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/24

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Hotellkungarna som dominerar på Bohuskusten

Ett fåtal privata ägarfamiljer dominerar utbudet av rum och omsätter tillsammans över en halv miljard årligen på hotellbranschen i Bohuslän.


Besöksnäringen utmed kusten har sedan 1990-talet invaderats av norska intressen. Bohusläningen har kartlagt affärerna som styrs från Osloregionen. Följ med på en resa i landskapet med Strömstad och Stenungsund som utposter i norr och söder. Fast den börjar på Smögen. 
Några dagar före nyår, klockan tio på förmiddagen, sitter fortfarande en hel del gäster vid borden i matsalen och äter frukostbuffé. 
– Just nu håller vi på att duka av frukosten och förbereda inför lunchen, säger servitrisen Emma Wennberg en stund senare när fotografen Lasse Edwartz tar bilder på andra i personalen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Smögens hafvsbad är en i sammanhanget ganska liten anläggning med 76 rum, ungefär i nivå med svenskägda Gullmarsstrand på Skaftö som har 81 rum. 
En parentes är att varumärket som lanseras sedan några år – med ett "f" instoppat i andra ordet – anknyter till ålderdomligt skrivsätt, även om den korrekta stavningen fram till i början av 1900-talet, innan det blev havsbad, egentligen var hafsbad. 
Detta har sin betydelse, för läget och närheten till havet är en faktor som hotellets norska ägare, liksom hela besöksnäringen utmed kusten, aldrig mister ett tillfälle att understryka. Och för turismen är detta en anrik plats dit inte minst välbärgade människor från "hufvudstaden" reste för över hundra år sedan för att koppla av, återhämta sig och umgås. Det ursprungliga bolaget som startade kuranstalt i liten skala, med åtta rum, bildades 1899.


I en del korridorer på hotellet hänger numera tavlor från förr med svartvita foton av människor, byggnader och klippor i omgivningen.
– Det är något av gamla tiders klassiska badhotell som vi försöker att återskapa fast i modern tappning, säger Katarina Lundstedt som har varit anställd sedan 1998 då kommunen fortfarande både ägde fastigheten och drev rörelsen.
Att detta konkurrensförhållande vållade mycket debatt minns Mats Abrahamsson (M), som var engagerad i politiken långt innan han blev kommunalråd efter valet 2006, mycket väl.

– Det är otänkbart i dag att kommunen skulle gå in och äga och driva ett hotell. Men det var andra tider då, säger han och uppger att det från början var krafter inom näringslivet som var aktiva för att kommunen skulle ta över och rusta upp.
Genom allmännyttan, Sotenäsbostäder, drevs en ny detaljplan fram som borgade för en större verksamhet.
– Man hade ett behov av att det skulle finnas ett ordentligt hotell för att ha representation och ta emot företagare. Jag tror det är viktigt att ha med sig den bakgrunden i diskussionen, säger Abrahamsson.
Katarina Lundstedt är tveksam till om havsbadet hade överlevt annars.

Jag tycker att det var väldigt bra att kommunen tog över och började driva det, säger hon.
Genom en omfattande tillbyggnad 2001 fick hotellet så småningom en modern del med fler rum, konferenslokaler och spa. Det var fröet till den inriktning som ägarna sedan dess har byggt vidare på.
En utmaning är att spa-avdelningen är förhållandevis liten. Därför finns det planer på en nybyggd del vid Makrillviken, något som har väckt en del protester lokalt.

 

 

– Har vi mycket folk på hotellet så är det svårt att ta emot spagäster utifrån. Det något som vi jobbar med, till exempel genom en bastu där nere i viken så att vi kan ta emot fler. Men det ska vara till för alla, säger Emma Olofsson som började som massör för tio år sedan men som sedan dess har blivit spa-ansvarig.
2003 tog privata entreprenörer över rörelsen men det dröjde till 2007 innan kommunen sålde till Aspelin-Ramm fastigheter för 75 miljoner kronor.
I samma veva, 2007–2008, köpte de norska ägarna Vann i Lysekils kommun som kan erbjuda 156 rum. Den före detta kursgården Lingatan byggdes av IF Metall 1983 och ägdes av fackförbundet fram till 1997.

Vann och Smögens hafvsbad har ett gemensamt driftsbolag som har vänt röda siffror till vinst de senaste åren även om det inte är några svindlande beläggningssiffror som direktören Jan Skoglund uttrycker det. Han är inne på sitt femte år för Aspelin-Ramm.
– Jag har jobbat under olika ägare och upplever dem som väldigt långsiktiga och det är något som har krävts. Flera av de här anläggningarna hade det lite tufft för några år sedan. Men vi lägger planer på tio år och det är inte min bild av branschen annars.       
Efter stängning på Smögens hafvsbad inför jul fram till veckan före årsskiftet var det full aktivitet för renovering och uppfräschning med omkring ett 40-tal hantverkare inblandade.
Nyårshelgen var fullbokad.

Roger Adolfsen skräder inte orden. 
– Det är som himmel och helvete.
Tillsammans med sin några år äldre bror Kristian, äger han, genom Adolfsen group, Tanumstrand.


Med en kombination av hotell med 165 rum samt ett 100-tal friliggande stugor kan de här erbjuda flest rum av alla motsvarande anläggningar i Bohuslän. 
Uttalandet ovan handlar om den kraftiga skillnaden i beläggning och omsättning mellan olika säsonger, förenklat sommar och vinter, vilket kräver en stor flexibilitet i organisationen.

– Det gäller att anpassa verksamheten efter hur verkligheten ser ut genom att ha ett mindre antal anställda på helårsbasis och ta in mycket extra personal på sommaren. Men vi försöker ändå ha en så stor fast stab som möjligt för att kunna hålla öppet året runt.
Roger Adolfsen uppskattar att de har lagt runt 300 miljoner kronor på Tanumstrand sedan de tog över 1997.

2001 stod en multihall klar och 2012 firades tillbyggnaden av 88 nya rum. Förra vintern totalrenoverades restaurangen och en avdelning med spa tillkom. Fler hotellrum ska byggas framöver, är det tänkt. 
– Konceptet har vi också ändrat helt från väldigt mycket dans och nöje till att i stället satsa på spa, aktiviteter, kurser och konferenser.

Utöver detta har bröderna ambitionen att exploatera mark både i Rörviksområdet och på Svinnäs. Efter 20 år kan var och en konstatera att det är ett långsiktigt engagemang. Men faktum är att hotellet på Tanumstrand var det första steget in i grannlandet för bröderna som numera har en omfattande verksamhet i Sverige också med privata förskolor och äldreboenden. På senare år har man dessutom inriktat sig mycket på boenden för nyanlända och flyktingar.
– Att vi tog det steget med Tanumstrand var lite av en tillfällighet. Vi köpte ganska många hotell i Norge just då och hade kontakt med en mäklare som tipsade om att Tanumstrand var till salu. Så vi åkte ner och tittade och förälskade oss i platsen direkt.
Roger Adolfsen beskriver läget som unikt och intresset är inte bara affärsmässigt utan även personligt.

– Vi har egna privata stugor så på sommaren bor vi på Tanumstrand med våra familjer och flyttar ner huvudkontoret dit.
Knappt hälften av de friliggande stugor som byggdes från början tillhör Tanumstrand, resten har sålts vidare som bostadsrätter på den öppna fastighetsmarknaden. Här finns det ett kapital att vårda som borgar för stabilitet.
– Värdeutvecklingen på Tanumstrand har varit helt fantastisk, säger Roger Adolfsen och hänvisar till försäljningspriser på 2–4 miljoner kronor per stuga de senaste åren.
Tanumstrand stod klart 1988 och var ett resultat av behovet i regionen av att satsa på nya näringar i samband med att Uddevallavarvet lades ner.

Kommunens bygge forcerades fram med löften om 30 miljoner i stöd av staten för att mildra krisen på arbetsmarknaden. Men arbetet gick inte som planerat och kalkylerna sprack rejält. Kritiken mot politikerna var hård. 
Efter inledande kommunal drift tog en privat aktör över och efter åtta år gick verksamheten med vinst 1996 trots ett antal tuffa år i bagaget. Den förre ägaren såg behov av att ingå i en större kedja och så blev det genom affären med Norlandia. 
Ulf Ericsson, kommunchef i Tanum, tycker att utvecklingen har varit positiv.
– Norskägt eller svenskt är inte avgörande. Tanumstrand är ett bra exempel på anläggningar som utvecklas av ägare med stort engagemang och de har ambitionen att det ska vara öppet året runt. Det är oerhört betydelsefullt, inte minst för Grebbestad. Det känns som att ägarna ser Tanumstrand som en av sina huvudanläggningar och de tillbringar ju dessutom en del tid där själva vad jag förstår, säger han.

Ett av undantagen i den norska ägardominansen av stora hotell- och konferensanläggningar är Bohusgården med sina 220 rum som har byggt ut på senare år.

 

 

Fastigheten ägs av Lars-Erik Larsson som dock inte är inblandad i driften längre. Men tidigare har han drivit såväl Bohusgården som andra hotell, framför allt i Uddevalla med omnejd.
– Konkurrensen är knivskarp men det är bara stimulerande. Andra som inte har hängt med har istället avvecklats. Jag tror att storleken på anläggningarna har en väldig betydelse. Bohusgården har växt sakta. Man måste se det väldigt långsiktigt.

Norska turister med gott om pengar i sina plånböcker kan vara en bidragande orsak till intresset för investeringar från grannlandet.

Samtidigt upplever Lars-Erik Larsson att det går en ganska tydlig gräns någonstans i höjd med Grebbestad för hur långt söderut de flesta i den kundgruppen söker sig. Så det förklarar inte allt.
– De är väl lite djärvare än vi svenskar, vem vet? Norrmännen är pålästa och duktiga, berömmer han.
Hotell Laholmen och Strömstad Spa, som båda har en närhet till riksgränsen, kommer på tal. Nybyggnationen av spahotellet i Kebalviken, på Nötholmen, stod klart 2007 och kombinerades med bostadsrätter i direkt anslutning som på frivillig basis kan hyras ut via hotellet när ägarna själva inte vistas i sina lägenheter.
– Där är norrmännen skitduktiga. De är kreativa med den typen av modeller men det fungerar nog bäst på de här sommarorterna. Det är ett bra sätt att finansiera investeringar och tillföra kapital, säger Lars-Erik Larsson.

Trots att Norges ekonomi har haft sina upp- och nedgångar, senast med all osäkerhet kring oljan efter prisraset 2014–2015, så är det ett rikt land som har byggt sitt välstånd på naturtillgångarna gas och olja.

Bruttonationalprodukten är ett mått på detta men utvecklingen speglas även i intresset för investeringar i Sverige som har gjorts inom en rad olika branscher.

I Bohuslän är det påtagligt med gränshandeln och handelsetableringar som Nordby shoppingcenter, Torp köpcentrum och Tanum shoppingcenter. Inom livsmedelsindustrin märks bland annat Orkla med Abba seafood i Kungshamn och Marenor som finns både i Lysekil och i Kungshamn. I hotellbranschen äger Petter Stordalen, förutom kopplingen till Strömstad spa, även Stenungsbaden och har dessutom expanderat kraftigt i Göteborg.

 – Närheten tror jag är den största anledningen. För bolagen handlar det mycket om att komma åt den svenska marknaden som är minst dubbelt så stor som den norska, säger Andreas Göthberg, ledamot i styrelsen för Norsksvenska handelskammaren i Göteborg och jobbar med utländska etableringar och investeringar för Business region Göteborg.

Torbjörn Sjögren, biträdande näringspolitisk chef på intresseorganisationen Fastighetsägarna, bedömer att norrmännen generellt är mer kapitalstarka men att möjligheterna för svenska företagare att göra motsvarande hotellsatsningar skulle kunna förbättras genom förändringar av skatteregler. Två konkreta förslag är att slopa fastighetsskatten på hyreshus och att införa rotavdrag även för den typen av bostäder.

– Sambandet är att det skulle underlätta för svenska fastighetsägare att skrapa ihop det kapital som krävs för att konkurrera. Ägarna skulle även kunna satsa på hotell. Det är närliggande branscher, säger Sjögren. 
Förutom Tanumstrand är Strömstad spa med 232 rum ett exempel på kombinationen av hotell och bostäder. Samma aktör som byggde spa-anläggningen för tio år sedan, Nordic resort, uppförde åren därpå också nio exklusiva lägenheter, möblerade med hotellstandard, inklusive båtplats och annat. Den tredimensionella fastighet som bildades i fyra plan, i anslutning till hotellets servicebyggnad och parkeringshus, såldes till en bostadsrättsförening för 22 miljoner kronor, vilket finansierades av insatser helt utan lån.

Ett samarbete med Petter Stordalen har funnits hela tiden och består alltjämt även om tillhörigheten hösten 2015 övergick från kedjan Quality hotel till en annan "portfölj" med självständiga varumärken inom Nordic choice-koncernen. Då ändrades också namnet till Strömstad spa.

Bara för ett par veckor sedan, vid årsskiftet, togs hotellet över av en ny ägare, Thor Morten Halvorsen, Norwegian hospitality group, genom en affär som blev klar i höstas.

 

Han berättar att de gamla ägarna står för en stor omgörning som är på väg att bli klar.
– Hotellet fyller tio år i år och det känns splitter nytt nu när jag tar över. Bokningarna har också börjat väldigt bra, säger Halvorsen som har två andra av sina hotell nära gränsen på norska sidan och hoppas på synergieffekter.

 Han tror på en fortsatt god tillströmning av konferensgäster och turister från Norge och att gränshandeln har stor betydelse den ökade omsättning som han jobbar för bland annat genom nyanställda säljare.
– Det är inte långt från Norge till Sverige och länderna är ganska lika. Det är en stor region med många människor och vi älskar Bohuslän. Sommaren kommer lite tidigare där nere och det är så vackert med havet, småstaden och möjligheterna att spela golf.
Trots att många andra anläggningar också lockar med spa så menar han att det är en nisch att bygga vidare på.
– Det är en intressant marknad för det är tydligen så att många människor är beredda att lägga en del pengar på spabesök, massage och träning, allt som har med personlig hälsa att göra, säger Thor Morten Halvorsen.

Erland Lundqvist tillträdde som centerpartistiskt kommunalråd 1999 och var med under processen som ledde fram till denna etablering 2007. 
– Vi kände oss väldigt uppvaktade under den här tiden. Kommunalrådsdörren gick som en svängdörr, kan man säga. Det har varit en liten avmattning de senaste åren men det är fortfarande rusch.
Även Hotell Laholmen med 175 rum, som ligger mer centralt, har sedan år 2000 utvecklats av en och samme norske ägare, Kim Erla med familj, genom Cityfinansiering holding. Tidigare hörde anläggningen till Rica hotels fram till att kedjan såldes 2014 så nu är det ett Scandichotell istället.


– Det har varit en god affär och vi har investerat ungefär 200 miljoner kronor varav 115 miljoner 2014 då vi gjorde en totalrenovering med fler rum och utökade restaurang- och konferenslokaler, säger Matthias Dalnoki, vd för Hotell Laholmen.

Det norska intresset för Strömstad faller sig naturligt, menar Erland Lundqvist, på grund av närheten till storstadsregionen Oslo.
– Där finns kapital och människor som vill ha både ett utbud och en vacker plats att vara på, säger han och lyfter fram boendet som ett viktigt komplement till handeln och den lokala service av olika slag som följer av att fler kommer till och vistas i kommunen.
Att så många arbetstillfällen i kommunen är beroende av besöksnäring och turister från grannlandet ser Erland Lundqvist inte som någon fara inför framtiden trots ekonomiska svängningar som påverkar köpkraften.
– Jag tycker att detta är en starkare marknad än den traditionella industrin. Det är lätt att flytta produktion när det blir billigare i andra länder. Här är det platsen som är det unika och även småstadens fördelar, säger han.
Norskt ägande har han heller ingenting emot. Erfarenheten hittills är att aktörerna därifrån har långsiktiga ambitioner. 
– Det har ju varit mycket diskussion om detta. Men om de som vill investera är seriösa så spelar det väldigt liten roll, det är egentligen betydelselöst, om de är norska, svenska eller kommer från andra länder.