Pinnstolen är en riktig klassiker. Den ropas visserligen inte in för rekordsummor på fina auktioner eller orsakar uppslitande bråk vid arvsskiften. Den är en billig trotjänare som fyller sin funktion i det tysta. Det är inte många som tänker på dess ursprung eller historia. Den bara finns där. Pålitlig, slitstark – men lite anonym. Det vill Mats Palmquist, från Fritsla utanför Borås, ändra på.
– Jag har alltid varit intresserad av möbler och hantverk och gått mycket på loppisar. Jag märkte att man ofta kunde hitta fina stolar för en billig peng. Men det var svårt att få reda på något om ursprunget, säger han.
Han började göra egna efterforskningar och blev allt mer förtjust i stolarna med de enkla och luftiga formerna. Snart väcktes tanken på att samla allt han fick reda på i en bok.
– Jag tänkte att om ingen annan har skrivit en bok om pinnstolar får jag väl göra det själv.
Det blev ett projekt som fick ta tid. Mats Palmquist har bunkrat stolfakta under 20 års tid. Resultatet är nu färdigt och heter "Träsmak – en bok om svenska pinnstolar".
LÄS MER:Pinnstolen som blev till en pall
Berättar en historia
Pinnstolen är en svensk produkt som manifesterar en viktig del av vår historia – den om när landet övergick från jordbruks- till industrisamhälle. Den som startade alltsammans var Henriette Killander, herrgårdsfru på Hooks gård i Svenarums socken i Småland. Någon gång runt 1850 bad hon en möbelsnickare att tillverka en stol efter hennes egna skisser. Hon hade förmodligen sett en brittisk Windsor-stol, en elegantare variant av pinnstol, och blivit inspirerad.
– Var hon fick idén till sin ritning vet man inte säkert. Men kanske i Eksjö där det fanns en snickare som tillverkade stolar efter engelsk och amerikansk förlaga. Eller så såg hon någon möbel hos en bekant.
Hur som helst blev Henriette Killanders sex stolar starten på en trend och exportsuccé. För snart exploderade populariteten och från småskaligt snickrande på beställning tog den industriella tillverkningen fart.
– Att den blev en sådan framgång beror på flera saker. Bönderna i Småland behövde göra något under vinterhalvåret, att tillverka stolar hemma i verkstaden blev en perfekt och lönsam syssla.
LÄS MER:Fingertoppskänslan är huvudsaken för borstbindarna på Iris Hantverk
Omfattande export
Materialet fanns i skogen och det var enkelt att tillverka sin egen svarv och sätta igång. Under 1800-talet när Sverige genomgick svåra svältår räddade stoltillverkningen bokstavligen livet på många småländska familjer. Det växte upp små möbelfabriker i Småland, men även i Hälsingland blev tillverkningen betydelsefull.
– Ett tag var pinnstolar Sveriges största exportkälla. Och stolfabrikerna i Småland var först ut med vad som senare skulle bli Ikeas signum; platta paket med möbler i delar som kunden sedan fick sätt ihop själv.
LÄS MER:Kamprads liv i bilder
Det berodde på att tullarna var lägre om man endast exporterade trädelar i stället för färdiga möbler. Det skeppades pinnstolar så långt som till de brittiska kolonierna.
– En gång hittade jag ett exemplar när vi var på semester i Sydafrika. Min familj blir väl inte alltid superförtjust när jag tittar i botten av sitsen efter stämplar när vi är på restauranger eller hotell, skrattar Mats Palmquist.
Märkta ibland
Det där med stämplarna är viktigt om man vill veta varifrån stolen kommer. Många är helt omärkta, men har man tur har fabriken satt sin signatur där. Eller så får man satsa på någon modell som ritats av en känd formgivare.
– Det finns ju modeller som man känner igen direkt, som Carl Malmstens ”Lilla Åland” eller Ilmari Tapiovaaras ”Fanett” till exempel.
Just ”Lilla Åland” bidrog till att höja statusen på pinnstolen. Massproduktionen runt förrförra sekelskiftet och populariteten bland vanligt folk hade nämligen gjort att stolen lämnat de fina herrgårdssalongerna och blivit lite av ett slit och slängföremål. Men så plockade funktionalisterna upp den, ändrade formen lite och ställde ut den på Stockholmsmässan 1930. 1942 kom ”Lilla Åland” och vips var pinnstolen insläppt i finrummen igen.
– Sedan hade den en fin period under 1950-talet. Kriget var slut och framtidstron stor. Det var en dynamisk designperiod med kreativa formgivare som Yngve Ekström, som ligger bakom ”Pinnockio” och ”Arka”.
Den senare är mer av en ”pinnfåtölj” än stol och fortfarande ett hett eftertraktat föremål – både som begagnad och nytillverkad.
Men Mats Palmquist har en annan favorit signerad Yngve Ekström: ”Bobino”. I alla fall i dag.
– Jag brukar säga olika varje gång jag får frågan.
Han spår att pinnstolen har framtiden för sig.
– Intresset ökar. Jag tror att det enkla, okonstlade vinner i längden. Pinnstolen är helt enkelt komplett.
Vad stolen kan berätta om ytterligare 100 år återstår att se.
LÄS MER:Ingmar Bergmans inredning åter i ropet
Pinnstolen
• En pinnstol kan egentligen se ut lite hur som helst. Men originalet hade sju pinnar i ryggen och en sadelformad sits. Benen var sammanlänkade av pinnar. Pinnarna var svarvade och intappade i träsitsen.
• Under andra halvan av 1800-talet tar den industriella tillverkningen fart.
• Pinnstolen är en symbol för den småländska möbelindustrin.
• Föregångaren var Windsorstolen från England.
Källor: "Träsmak" av Mats Palmquist, Stolsguiden.se, Sverigesradio.se, Ne.se
Allmoge
Bobino
Varianter
Lilla Åland
(Källor: Stolsguiden.se, Sverigesradio.se, boken “Träsmak”.)
Fanett 55T
Variation
Hantverk
Mats Palmquist
Gör: Skribent och grafisk formgivare med ett stort intresse för möbelformgivning.
Bor: Fritsla utanför Borås.
Aktuell: Boken "Träsmak – en bok om svenska pinnstolar" och en utställning om pinnstolar på Rydals museum nästa år.