Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mona Karlén krockade i hög fart med en älg och överlevde.  Bild: Kent Eng
Mona Karlén krockade i hög fart med en älg och överlevde. Bild: Kent Eng

Mona överlevde krock med älg – på cykel

Mona Karlén krockade med en älg när hon cyklade till jobbet. Efter en hjärnskakning, en sönderslagen framtand och sex stygn i bakhuvudet är hon tacksam för att hon lever.
– Jag är evigt tacksam för alla människor som hjälpte mig, mina fina ungar och min man, säger hon.

Dalslänningen var först med att skriva om hur Mona Karlén, 58, cyklandes på väg till jobbet måndagen 11 oktober överlevde en kollision med en älg.

När vi når henne en vecka senare har hon fått lämna sjukhuset. Men smällen satte sina spår.

– Jag har drabbats av kristallsjukan och har en rejäl hjärnskakning. Sprickor i bäckenet, jag har slagit sönder en framtand och så har jag skrubbsår och blåmärken över hela kroppen. Jag har sytt sex stygn i bakhuvudet men jag har inte brutit något, säger Mona Karlén.

LÄS MER: Cyklist förd till sjukhus efter krock med vilt

Hon berättar hur det hela utspelade sig. Mona var på väg med cykeln till jobbet och i en nedförsbacke möttes hon av en bil som varningsblinkade.

I samma ögonblick som Mona passerade bilen fick hon syn på två stora djur framför sig.

– Jag såg en älg mitt på vägen och bromsade med allt jag orkade. Det sista jag minns är att jag står på framhjulet och tänker ”helvete, det här går inte”, säger Mona Karlén.

Mona körde in i älgen och blev medvetslös. Två civila personer som färdades i bilar stannade vid vägkanten och hjälpte henne i väntan på ambulansen.

– Jag var tydligen väldigt bekymrad för cykeln men kunde inte riktigt redogöra vad som hade hänt. Och jag blödde kraftigt.

Därefter har hon en minneslucka tills det att hon vaknar i ambulansen.

– Jag minns att de började klippa upp mina nya cykelkläder. Då bröt jag ihop och började gråta, säger Mona Karlén.

”Evigt tacksam för alla människor”

Samtidigt som Mona vårdades på sjukhuset för sina skador fick hennes man Kjell-Åke ett minst sagt obehagligt samtal.

– Det måste ha kommit som en chock. De ringde och frågade om det var han som var Kjell-Åke och om han var gift med mig.

När Mona vaknade på sjukhuset satt Kjell-Åke bredvid.

– Då sitter han och gråter bredvid mig. Jag funderade först på varför, hade någon dött eller? Var någon sjuk? Då säger han ”nej, det är du, Mona”.

Efter några dagar sjukhusvistelse har hon fått komma hem, där vila för närvarande är den enda punkten på agendan.

– Jag ser bedrövlig ut; blå, gul och grön överallt. Men jag har inte brutit något. Jag är evigt tacksam för alla människor som hjälpte mig, mina fina ungar och min man som är så gullig och har tagit ledigt för att hjälpa mig.