Det har gått nio månader och Frank leker obekymrat med sin bultbräda på golvet. Men hans mamma Jenny Hagman har svårt att hålla tårarna tillbaka när hon berättar om den omtumlande natten i början av juni förra året.
Hon och Frank hade åkt ut till Ramholmen tillsammans med mormor, morfar och två kusiner. Familjen kollade på prinsessan Madeleines bröllop på tv och gick sedan och lade sig.
– Jag tror att klockan var lite efter midnatt när Frank vaknade och ville amma. Sedan började han låta konstigt, ungefär som han hade svårt att få luft. Jag tände lampan och såg att han var alldeles blek i ansiktet och blå om läpparna, berättar Jenny.
Panik utbröt, 112 ringdes upp omedelbart och en av Jennys kusiner larmade sin sambo Lars Samuelsson, som ingår i Sjöräddningssällskapets frivilliga manskap på Käringön. Han agerade snabbt.
– Jag fick höra att Frank inte andades och då ringde jag in styrkan direkt. Vi kunde åka iväg efter fyra minuter, berättar Lars Samuelsson.
Eftersom det är svårt att nå familjens hus med bil eller helikopter var det sjöräddarna som kom fram först. Läget var allvarligt och även den garvade besättningen i båten kände oro.
– När ett barn bara har ont så skriker det ju. Men Frank var helt tyst. Han var kraftigt påverkad och vi började ge honom syrgas direkt. Och Jenny fick också syrgas, berättar Lars.
– Jaså? Ja, jag minns faktiskt inte. Jag var otroligt uppjagad, säger Jenny och skakar på huvudet.
Räddningsbåten körde så fort det gick till Gullmarsfjorden, där ambulans och ambulanshelikopter mötte upp. Vid det laget började Franks tillstånd förbättras. När de klev i land från båten skrek han för full hals.
– Då tittade vi på varandra och ..., säger Niklas Kuuse och gör tummen upp.
Efter kontroll på sjukhus fick Jenny och Frank återvända hem. Två veckor efteråt plingade det till i sjöräddarnas mobiler.
– Vi fick ett mms med en bild på Frank där det stod att allt var bra med honom. Det kändes väldigt gott, säger Marcus Seidel.
Lars, Marcus och Niklas insats – som de utförde tillsammans med kollegan Henrik Wetzenstein – gjorde att de för knappt två veckor sedan fick åka till Stockholm och ta emot utmärkelsen Årets sjöräddare.
– Det känns väldigt hedrande, säger Lars Samuelsson.
Men än i dag är det en gåta vad det egentligen var som hände med Frank den där natten. Jenny Hagman vittnar om att dramatiken fortfarande påverkar både henne och resten av släkten.
– Vi var flera kusiner som fick barn ungefär samtidigt och det är faktiskt några som har valt bort att vara där efter det här. Jag har tillbringat hela min barndom på Ramholmen men nu har man börjat tänka på att det ligger väldigt långt bort om det skulle hända något.
