Sju frågor och svar om konflikten Israel-Palestina

Våldet mellan judar och araber i de palestinska områdena och i Israel eskalerar. Inför en befarad markinvasion i Gaza svarar Jan Höglund på sju frågor om vad som kan urarta till ett inbördeskrig.

ANNONS
|

Israels flygbombningar av mål i Gaza fortsatte på fredagen. Den islamistiska organisationen Hamas svarar med raketanfall som når längre än tidigare. Dödstalen stiger.

LÄS MER:Israel trappar upp offensiv mot Gazaremsan

Vad är det som hänt de senaste dagarna?

Mellanöstern beskrivs ofta som en krutdurk, och det är motiverat. Den olösta och till synes eviga konflikten om förhållandet mellan Israel och palestinierna på Västbanken, i Gaza och i östra Jerusalem har ännu en gång exploderat.

På fredagen hade israelisk militär dragit samman stora styrkor med pansar och artilleri längs gränsen mot Gaza. Det kan förebåda en ny markinvasion. Den senaste skedde 2014 och krävde många döda i den tättbebyggda enklaven som kontrolleras av Hamas som av Israel, EU och USA är terrorstämplad.

ANNONS

Varför händer det just nu?

Det akuta skedet inleddes för mindre än en vecka sedan med protester och polisingripande kring det för både judar, muslimer och kristna heliga Tempelberget i Jerusalem. Väsentlig för upprördheten är en rättstvist om judar har rätt att få tillbaka gammal egendom i östra Jerusalem till priset av att palestinska familjer avhyses.

Hoppet om en egen, enad och suverän palestinsk stat, som lever i fred med sin granne, är lika avlägsen som någonsin.

Av palestinier ses det som ytterligare ett exempel på hur de marginaliseras, deras egendom ockuperas med judiska bosättningar och deras rättigheter kränks. Hoppet om en egen, enad och suverän palestinsk stat, som lever i fred med sin granne, är lika avlägsen som någonsin.

Det finns också en betydlig frustration sedan den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas nyligen ställde in palestinska val på obestämd tid. Det var en chans för palestinierna att få välja sina egna ledare, ena den starkt splittrade palestinska rörelsen och komma till rätta med korruption, missförhållanden och politisk handlingsförlamning.

LÄS MER:Eskalerande konflikt väcker oro i Sverige

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Bild: Yuval Chen

Är detta allvarligare än tidigare strider?

Läget är minst sagt oroande och går för närvarande inte att förutsäga. Omvärldens uppmaningar om en omedelbar nedtrappning och dialog har inte heller hörsammats, tvärtom.

LÄS MER:Alice från Sverige i raketattackernas centrum

Det finns också en omständighet som ger det här om möjligt en ännu allvarligare dimension: interna och växande motsättningar mellan judiska och arabiska israeler i städer och i områden där de tidigare har levt fredligt tillsammans. Nu angriper de varandra i våldsutbrott som är alarmerande och skrämmande. Om denna fortsätter finns risken för ett inbördeskrig. Drygt 20 procent av Israels medborgare är araber.

ANNONS

Hur är styrkeförhållandet?

Militärt är Israel helt överlägset med stridsutrustade soldater, pansar, artilleri, robotsystem, attackflyg och satelliter för övervakning och avlyssning som palestinierna bara kan drömma om. Den israeliska försvarsmakten har nu mobiliserat tusentals reservister och har en stor erfarenhet av många krig sedan grundandet av staten Israel 1948. Hamas har dock fördel av stadsmiljön och raketer och robotar som når längre än tidigare och därmed utgör ett större hot.

På vilken sida står stormakterna?

USA har alltid varit Israels viktigaste allierade och en garant för statens existens. President Donald Trump och den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu stod varandra nära. Amerikanens fredsplan gynnar Israel och förkastas av palestinierna. Trump flyttade USA:s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem, en kontroversiell markering i arabvärlden. Han stödde Israels ockupation av Golanhöjderna och Västbanken, stödde de judiska bosättningarna och även Netanyahus planer på att ockupera och införliva palestinska delar av Västbanken.

Biden och hans utrikesminister Antony Blinken manar israeler och palestinier till lugn och vill medverka i samtal mellan parterna. Men vad det betyder återstår att se.

Joe Biden står också fast bakom Israel och har talat med Netanyahu i telefon. Men han har ett annat, mycket mer försonligt tonläge. Han har återupprättat kontakterna med och stödet till palestinierna och är för en tvåstatslösning. Biden och hans utrikesminister Antony Blinken manar israeler och palestinier till lugn och vill medverka i samtal mellan parterna. Men vad det betyder återstår att se.

ANNONS

Benjamin Netanyahu har varit premiärminister i tolv år. Efter det senaste valet är det oklart om han får sitta kvar. Den nya krisen tycks tala för att han trots allt kan få en ny möjlighet att försöka bilda regering. Samtidigt står han under åtal för korruption och riskerar ett kännbart straff. Detta, återverkningarna efter pandemin och den nu uppblossade konflikten gör hans framtid ytterst osäker.

Mahmoud Abbas, palestinsk president.
Mahmoud Abbas, palestinsk president. Bild: Majdi Mohammed

Vad är det värsta scenariet?

Att våldet fortsätter, eskalerar ännu mer och att israelisk militär går in i Gaza. Hamas och Islamiska Jihad, en annan väpnad islamistisk grupp i enklaven, gömmer sig i stadsbebyggelsen och även precisionsangrepp blir oprecisa med civila offer. Om det vittnar de stigande dödstalen. De senaste dygnen har vi sett bilder av hur hus raserat framför våra ögon.

För boende i Gaza är det en mardröm. Men även för israeler som bor i närheten. Jag besökte en Kibbutz med Gaza Citys taggiga skyline synlig i soldiset genom stängslet i väster. Där levde barn och vuxna dygnet runt med vetskapen om att det när som helst kan komma en ny attack från Gaza. Skyddsrummet är aldrig långt borta.

Det allra värsta vore ändå om klyftan samtidigt vidgas mellan de olika befolkningsgrupperna i Israel. Då vet ingen hur det slutar.

ANNONS

LÄS MER:Varför eskalerar våldet i Jerusalem och Gaza?

Varför är det omöjligt att hitta en lösning den gamla konflikten?

Många försök har gjorts, och alltid med USA i en huvudroll. Osloprocessen var en milstolpe. Avtalet undertecknades 1993 av PLO-ledaren Yassir Arafat och Israels premiärminister Yitzhak Rabin i närvaro av USA:s dåvarande president Bill Clinton.

Det var den första direkta överenskommelsen mellan israeliska politiker och palestinska politiker. Det angav en ram för framtida relationer och präglar uppdelningen av Västbanken i dag i zoner med olika grad av palestinskt inflytande. Men de avgörande tvistefrågorna om Jerusalems status, de palestinska flyktingarnas rättigheter, israeliska bosättningar och gränsdragningar förblir olösta.

Nu kan vi stå inför ett nytt palestinskt uppror, en intifada, och kanske det värsta hittills om våldsspiralen fortsätter

Det senaste försöket är, som jag nämnde ovan, Trumps plan, eller snarare vision, för en lösning. Det har lett till att flera arabländer normaliserat sina förbindelser med Israel. Men de som är närmast berörda, palestinierna, står utanför, splittrade sinsemellan. Nu kan vi stå inför ett nytt palestinskt uppror, en intifada, och kanske det värsta hittills om våldsspiralen fortsätter.

ANNONS