Hans Petter Graver har följt de norska restriktionerna och åtgärderna under pandemin och när tidningen ber honom kommentera de berättelser vi fått från norska pendlare svarar han att ett påbud om karantän som smittskyddsåtgärd innebär ett ingrepp i privatlivet och rörelsefriheten för individen. 

466 dagar av karantän: De glömdes bort i Norges coronahantering

Krav på isolering under en längre tid, kopplat till att straff kan utdömas om man inte uppfyller kravet, bedömer han vara ett frihetsberövande enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter, artikel 5. Den handlar om att rätten till frihet och säger att ingen "må berövas rätten till sin frihet", utom i vissa fall, till exempel när man dömts för något brott men också i fall där det gäller att förhindra smittspridning.

– I viss utsträckning kan karantän försvaras. Men när effekten blir att någon fastnar i kontinuerlig karantän under så lång tid, så är det nog över gränsen för vad som kan accepteras, anser Hans Petter Graver. 

Hans Petter Graver, professor i juridik vid Oslo universitet.

När en påtvingad isolering varar en längre period är det att betrakta som ett frihetsberövande. Ett ingrepp som innebär att man berövas sin frihet måste kunna motiveras väl om det ska anses stå i proportion till ingreppet, förklarar han, och säger att myndigheterna bör överväga alternativa åtgärder, som inte innebär lika stora ingrepp i rörelsefriheten.

Psykologiprofessor: ”De psykiska effekterna sitter i länge”

Övervakningen utgör ett ingrepp i privatlivet och också i det fallet anser Hans Petter Graver att ingreppet ändrar karaktär när det för vissa individer blir så omfattande och pågår så länge. "Jag anser att pendlarna på goda grunder kan hävda att staten kränker deras mänskliga rättigheter, att de kan kräva att kränkningen upphör och de kan kräva ersättning för den kränkning de varit utsatta för, skriver han i en slutsats.

Hans Petter Graver konstaterar att en farlig, smittsam pandemi alltid innebär en risk för att tilliten människor emellan bryts ner, eftersom många blir rädda och ser andra människor som potentiella smittbärare.

Norges regering: ”Nödvändigt med stränga krav på inresekarantän”

– Jag anser att staten i en sådan situation har ett speciellt ansvar för att bidra till att dämpa denna rädsla genom saklig och neutral information.  Staten är också förpliktigad att utforma regler och kontrollåtgärder på ett sätt som inte bidrar till att öka rädsla och misstro.

– Det är nog lite för tidigt att avgöra hur det norska civilsamhället påverkas av pandemin och om skillnaden i myndigheternas sätt att hantera den i Sverige respektive Norge kommer att inverka på hur det blir i det avseendet.

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna

<strong id="strong-d1e494">Ur artikel 5:</strong>

Envar har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen må berövas sin frihet utom i följande fall och i den ordning som lagen föreskriver:

e) då någon lagligen är berövad sin frihet till förhindrande av spridning av smittsam sjukdom eller emedan han är sinnessjuk, alkoholist, hemfallen åt missbruk av droger eller lösdrivare.