En valross har de senaste dagarna lockat förbipasserandes blickar på Smögenbryggan i Bohuslän – någonting som enligt Kennet Lundin, docent i marinbiologi vid Göteborgs naturhistoriska museum, är väldigt sällsynt.
LÄS MER:Extremt ovanliga besöket – en valross har tagit sig till Smögen
På lördagsmorgonen hade den ovanliga besökaren dock lämnat sin plats i solen.
– Jag hann se den en stund igår, men jag fick veta på morgonen att den försvunnit under natten, säger en näringsidkare vid bryggan.
– Den har dragit. Det är lite synd, men det var kul att den var här på besök, säger en annan.
Troligtvis valrosshonan Freja
Vanligtvis förekommer valrossar betydligt längre norrut, och senast någon siktades i Västsverige var för över 20 år sedan, men exakt vart valrossen tänkt ta sig härnäst är svårt att säga.
– Jag har inte den blekaste aning. Den borde simma ut i Skagerrak och sen ta höger upp mot Svalbard eller Grönland, men vi får hoppas att den hittar rätt, säger Kennet Lundin.
Utifrån bilder på valrossen tror han att det är en hona, samt att det med stor sannolikhet rör sig om valrossen Freja som tidigare siktats i Danmark.
– Det borde vara en hona, en ung hane borde fått större händer, och det borde vara Freja, men det är bara en kvalificerad gissning.
”Vi får se var den dyker upp härnäst”
Att valrossen tagit sig in i hamnen skulle kunna medföra risker.
– Om den rör sig inne i hamnen kan den ju skadas av båtar och propellrar, och sen kan den ju vimsa sig in och fastna bland bryggorna, säger Kennet Lundin.
Men mest troligt är att den har tagit sig på öppet hav igen.
– Vi får väl se var den dyker upp härnäst, det blir spännande att se.
Klas fångade på bild en valross när den besökte Bohus-Malmön
Klas Roos bor på Bohus-Malmön och minns när en valross kom på besök på 90-talet. Valrossen låg och vilade på stranden vid Kattesand, och han tog med sig både barn och kamera för att hälsa på den.
– Det var en gubbe där som försökte mata valrossen med en fisk. De flesta trodde att den var död då den hade några sår på sig. Men när mannen kom fram med fisken så reste valrossen sig upp. Och då backade vi allihopa.
Valrossen som Klas Roos träffade var troligtvis äldre än den som dök upp på Smögen, vilket går att se på dess dubbelt så stora betar.
– Den hade fått någon skada. Den kanske hade varit i slagsmål eller kanske blivit påkörd av en båt. Men efter ett dygn var den borta. Låg där och vilade upp sig och sen stack iväg, säger Klas Roos och fortsätter:
– Det var en häftig upplevelse. Det är inte ofta man får se ett så stort djur på en badstrand.
Valross
Valross (Odobenus rosmarus) är en sälart som främst lever i Arktiska havet. De kan även förekomma i Atlanten och i Stilla havet.
En valross längd ligger på mellan 220 och 360 centimeter, där hanarna är betydligt större än honorna. Vikten bland valrossar kan variera stort – allt mellan 400 och 1700 kilo.
Deras hörntänder kan bli väldigt stora och påminner om elefantbetar. Betarna kan bli upp till en meter långa.
Runt munnen finns 400–700 upp till 30 centimeter långa, styva borst, ofta nedslitna och då betydligt kortare. Borsten används för att upptäcka bytesdjur på havsbottnen.
Källa: Artdatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU)
