Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Rafflande och lagom enkelt

När jag beställer de tre bilderböcker för riktigt unga läsare som kommit ut på Olika förlag (vilket alltså är ett förlag med detta namn, inte en rad skilda förlag) kommer en liten Dojo-box med alla tre i ett fodral.

De passar bra i sin box – lika i den yttre utformningen som de är. Bra att ha tre till hands också under bilfärden eller tågresan, för de är inte så omfångsrika och krav på omläsning lär det bli.

Lika är de tre Dojoböckerna också i stil och innehåll. Det anges mycket tydligt på de tre förstasidorna: De två inledande meningarna är exakt likalydande: "Det här är Dojos hus. Det ser ut som en svamp." Sedan följer olika beskrivningar: av brevlådan i en, dörren i en annan, taket i en tredje. Bilderna är på samma sätt mycket lika men med åtskiljande små detaljer. Det tar en stund innan jag uppfattar dem – bara det är en given kvalitet, en utmärkt ingång till samtal mellan läsare och lyssnare, en lustfylld träning i att dröja vid en bok och låta den ge något annat än en stunds passivt tidsfördriv.

Och sedan – innanför Dojos rosa dörr – börjar äventyr avpassade för de första årens upptäckarlusta. Karin Salmson arbetar med frågor i textens korta enkla meningar, Marcus Brengesjö med motsvarande klara tydliga och koncentrerade enkelhet i bilden, som ger en visuell upplevelse av frågans och det möjliga svarets innebörd. Som när Dojo gömt sig och läsaren blir den som söker, får ögonen på tänkbara gömställen och hittar både den ene och den andre, innan slutligen också Dojo är återfunnen. Rafflande så det förslår. Jag tänker litet på en av mina gamla storfavoriter på temat: Någon har varit här. Där för jakten på en okänd någon genom hela huset – och slutar oväntat.

I den här serien finns också en berättelse där Dojo i stället är den som söker, efter en skatt. Upplägget är likartat, genom huset går skattjakten, tänkbara ställen liksom zoomas in och undersöks och så hittas då till slut skatten – mest av en spännande slump.

I tredje boken ska Dojo ha kalas och här står mera saker och begrepp i fokus. Medan Dojo bakar, i bilder som visar kök och händelser, sprängs också sidor in där utrustning som visp, bunke, kastrull och mått presenteras. Det fortsätter med diverse förberedelser och gästernas ankomst, innan det blir som en vändning när paketen packas upp och innehållen visar sig korrespondera så utmärkt att något nytt skapas av hela kalaset!

Inkännande, överskådligt, tydligt, obelastat av förvirrande detaljer och pedagogiskt utan att kännas mästrande eller påtvingat. Jag är beredd att tro att många fler unga läsare än de som citeras på böckernas baksidor har reagerat med ett "En gång till!" Jag läser gärna en gång till. Det lär finnas en hel del jag missat vid första mötet.