Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Saltsjöbadsavtalet undertecknas mellan SAF och LO. Avtalet reglerade bland annat strejker och permitteringar. Sittande fr.v: Gunnar Andersson, Lo:s andre ordf, August Lindberg, LO:s ordförande, J Sigfrid Edström, ordförande i SAF, Gustav Söderlund, VD i SAF. Stående fr.v: Oscar Karlén, ordf i träindustriarbetareförbundet.,Hilding Molander, ordf i livsmedelsarbetareförbundet, Arnold Sölvén. LO:s advokat, sekreterare, Wiking Johnsson, disponent, VD för Jernkontoret, Carl J Malmros, disponent, AB Klippans Finpappersbruk, Nils Holmström, SAF, sekreterare, Ivar O Larsson, vice VD i SAF. Bild: PRESSENS BILD

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Så vann saltsjöbadsandan över Hamnarbetarförbundet

Olle Wik: De otillåtna konflikterna måste få ett slut.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den 20 december 1930, alltså för nära 80 år sedan träffade parterna på arbetsmarknaden ett avtal som reglerar konflikträtten på svensk arbetsmarknad. Den väsentligaste innebörden i detta avtal var att under pågående avtalsperiod skall det vara fredsplikt på arbetsmarknaden, Facken fick inte tillgripa strejk och arbetsgivaren fick inte tillgripa lockout under pågående avtalsperiod. Under denna rådde fredsplikt. Avtalet var och blev så verkningsfullt att det lade grunden till det vi kallar “Den svenska modellen”.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

LÄS MER: Därför har fack och arbetsgivare rätt om strejkrätten

Göteborgs hamn är Skandinaviens största hamn och en av vårt lands viktigaste arbetsplatser. De otillåtna konflikterna måste få ett slut. Arbetsgivare och Hamnarbetarförbundet kunde inte nå en överenskommelse och Hamnarbetarförbundet hävdade med rätt att de inte var bundna av ett kollektivavtal i och med att de inte undertecknat det. De var erbjudna att skriva på och godkänna det avtal som gällde, nämligen Transportarbetarförbundets avtal med hamnen. Detta vägrade de och ville ha ett eget avtal. Saltsjöbadsavtalet anger att endast ett avtal skall gälla för en yrkesgrupp och den yrkesgruppen är hamn- och stuveriarbetare.

Hamnarbetarförbundet visste väl att de i samma ögonblick som de undertecknade avtalet gällde fredsplikt med endast rätt att vidta konflikt då gällande kollektivavtal sagts upp.

Konflikterna i hamnen blev så omfattande att man tappade många kunder, flera företag sökte sig till andra hamnar även utanför Sverige exempelvis storhamnarna på kontinenten holländska Rotterdam och belgiska Antwerpen. Sverige tappade sin egen storhamns effektivitet

I detta läge och efter år med konflikter gick regeringen in och efter en alltför lång utredning fick huvudorganisationerna Svenskt Näringsliv. Landsorganisationen LO. Tjänstemännens Centralorganisation TCO samt Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO in och lade fram ett förslag som i stort innebar att den åttioåriga uppgörelsen i Saltsjöbaden blev lag. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som skötte regeringens utredning hade ett eget förslag, men efter att hon sett över parternas förslag accepterade hon det och därmed kommer således ett avtal som väl fungerat i åttio år bli lag, vilket således innebär att ett brott mot detta innebär ett lagbrott och inte som förut ett avtalsbrott. Därmed har politikerna gjort något som inte borde skett, men som tyvärr visade sig vara nödvändigt: nämligen att politiker styrt arbetsmarknadens parters förhållande till varandra. En nödvändighet som framkallats genom en fackförening som inte accepterade Saltsjöbadsavtalets grundidé nämligen fredsplikt när fredsplikt gällde.

Olle Wik

Tanum före detta ombudsman i Transportarbetarförbundet