Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Saft och bullar löser inte stöket i skolan

Svenska rektorer måste börja använda mer disciplinära åtgärder mot eleverna om stöket och kaoset i skolan ska minska, skriver kolumnisten och läraren Isak Skogstad.

I höstas släppte Skolinspektionen en rapport som fick mindre uppmärksamhet än vad den förtjänade. De hade frågat rektorer hur de arbetade med ordningsregler och disciplinära åtgärder. Nästan alla rektorer sa att de har ordningsregler om att skolan exempelvis ska vara fri från kränkningar, hot och våld. De menade även att eleverna följer reglerna samt att personalen agerar om så inte är fallet.

Det framkom även att rektorerna hade koll på vilka disciplinära åtgärder de förfogar över. Och glädjande nog uppgav en stor andel att de inte upplevde något som hindrar eller begränsar dem från att använda dessa åtgärder. Efter läsningen lämnas man lätt med ett intryck av att arbetet med studieron i den svenska skolan löper på relativt smärtfritt.

Paradoxalt nog släppte samma myndighet ytterligare en ny enkät för bara några veckor sedan som visade på motsatsen. I den visade det sig att allt färre elever och lärare känner sig trygga i skolan. Exempelvis är det mindre än fyra av tio flickor som tycker att de har en trygg skolmiljö. Studieron har dessutom försämrats. Mer än hälften av eleverna säger att andra elever stör ordningen i klassrummet.

Hur kan det komma sig att rektorerna verkar så nöjda med sitt arbete att upprätthålla disciplin i skolan, samtidigt som eleverna och lärarna uppenbarligen tycker att det är både otryggt och stökigt?

Jag tror att svaret går att finna i den förstnämnda rapporten. Trots att det i skollagen finns ett tydligt stöd för rektorer att vidta omedelbara åtgärder för att säkra trygghet och studiero uppgav en fjärdedel av dem att de rent av aldrig använder sig av disciplinära åtgärder. Ännu fler, åtta av tio rektorer, har exempelvis aldrig gett en elev kvarsittning. De är även mycket restriktiva med att stänga av elever, då de menar att det riskerar att ”stigmatisera” eleven.

Så, vad tror då rektorerna fungerar? Enligt dem handlar det om ”samtal, stöd, anpassningar och insatser från elevhälsan”. En rektor som intervjuas i rapporten uppger att disciplinära åtgärder ”går emot de värderingar vi arbetar för i skolan” samt beskriver att de undviker det ”eftersom det skadar relationen med eleven”.

Missförstå mig inte, visst är det bra med förebyggande åtgärder och ”relationsskapande” insatser. Men jag tycker det är minst lika viktigt att eleverna får lära sig att regelövertramp medför konsekvenser. Rimligtvis ska inte skolan vara en ö isolerad från det övriga samhället, där oacceptabelt beteende på sin höjd möts med skriftliga varningar eller samtal hos skolkuratorn.

Vissa vill hävda att slappheten beror på marknadiseringen av den svenska skolan, i vilken eleverna har blivit kunder som enligt devisen ”alltid har rätt”. Även om skolmarknaden uppenbarligen är dåligt utformad, så räcker det inte som förklaring i detta fall. Många elever och föräldrar väljer bort skolor som inte lyckas skapa trygghet och studiero.

Rektorerna måste helt enkelt skärpa sig. Det är uppenbart att den så typiskt svenska saft-och-bulle-pedagogiken har misslyckats. Hemläxan för dem den här veckan blir att skriva ”Regler utan konsekvenser är inga regler” på tavlan hundra gånger.