Flera ridskolor runtom i landet har redan tvingats höja terminsavgifterna för att kunna möta de ökade kostnaderna i samhället. Det är inte bara bränslet och elen som blivit dyrare, utan även priset på bland annat hö och strö.
Munkedals ridklubb står väl rustade, men har ändå tvingats höja avgifterna.
När Bohusläningen besöker ridklubben är det ganska lugnt på området. Eleverna på ridskolan dyker inte upp än på några timmar, men i stallet mockas och städas det för fullt.
Amanda Pettersson började rida på Munkedals ridklubb redan som liten. Och hon måste göra vissa uppoffringar för att kunna fortsätta med sitt intresse – men det är uppoffringar hon gärna gör.
– Ridningen är det bästa jag vet. Eftersom jag studerar just nu får jag välja bort lite annat i vardagen för att kunna prioritera hästarna. Bland annat köper jag inte kläder till mig själv och jag använder nästan aldrig smink, säger hon och fortsätter:
– Samtidigt har klubben anpassat sig och sett till att jag kan dela upp min betalning. Jag har också människor runtomkring mig som hjälper till. Det finns de som kämpar betydligt mer än vad jag gör.
”Alla har det tufft just nu”
Anna Reilly arbetar med bland annat ridskolerådgivning på Svenska ridsportförbundet och hon delar bilden av det tuffa läget. Hon menar att många föreningar står inför en svår balansgång när det gäller ekonomin.
– Alla har det tufft just nu och det måste man ha förståelse för. Samtidigt måste det skapas förutsättningar för föreningarna att klara sig. Allt har blivit dyrare, inte minst elen och bränslet, säger Anna Reilly.
Än har inte Reilly fått några indikationer på att klubbarna runtom i landet har börjat tappa medlemmar på grund av de ökade priserna. Hon är dock tydlig med att det är svårt att säga hur det kommer att se ut på längre sikt, särskilt om priserna i samhället fortsätter stiga.
”En dyr sport”
Ridsportförbundet har på sin hemsida tipsat om hur man som ridsportförening kan hålla nere elpriserna och vad man ska tänka på i vardagen. Men Anna Reilly lyfter också större insatser man kan göra. Bland annat att man kan byta ut gamla ljuskällor mot led-lampor och överväga att sätta solceller på ridhustaken.
– Men man ska inte glömma att de här omställningarna också kostar pengar och det är inte säkert att alla föreningar har råd att ställa om. Vi kan ju aldrig sätta vår verksamhet på paus, för hästarna behöver alltid mat, tillsyn och husrum. Det mest nödvändiga måste gå först, säger Anna Reilly.
På Munkedals ridklubb gör man sig redo för att ta emot en ny häst till föreningen.
– Det är inte alltid så lätt att hitta rätt häst till ridskolan. Så det gäller att vara snabb när man väl får syn på något intressant, förklarar föreningens kassör Gisela Lindström.
Gisela visar upp stallet och i en av boxarna står Tjikko och hälsar henne välkommen med ett högljutt gnäggande.
Tjikko är en av ridklubbens totalt 15 hästar där det går omkring 110 elever. Där har man klarat sig förhållandevis bra hittills, även om de har tvingats höja terminsavgiften. Gisela Lindström menar att de främst märker av prisökningarna på pellets och strö.
– Det har stigit med 30 procent. Men vi har varit ute och beställt i god tid så nu har vi så att vi klarar oss en längre tid. Givetvis märker vi av att elen och bränslet också blivit dyrare. Vi ser det även på balplasten till höet. Men vi äger både anläggningen och markerna runtomkring vilket givetvis varit positivt, berättar Gisela Lindström.
Dessutom har klubben nyligen investerat i ny led-belysning, något som sänkt elkostnaderna betydligt. Hon berättar att finansieringen till bytet av belysning delvis kom från bidrag klubben sökt.
Men något bortfall av elever på grund av de ökade kostnaderna i samhället är inget man än så länge märker av.
– Det är en dyr sport att hålla på med och det klart att det kan ändras. Men just nu har vi inget tappar vi inte ovanligt många elever. Sen är det alltid så att vissa slutar och andra börjar.
Beroende av de ideella krafterna
Trots det goda utgångsläget är man som många andra ridklubbar beroende av sina medlemmar när det kommer till skötsel av både hästar och stall. Bland annat pekar man på att man i dagsläget inte har någon anställd till 100 procent i föreningen, även om det är på gång.
– Man har ju aldrig bra ekonomi, man ligger alltid på gränsen. Samtidigt har vi väldigt många som är engagerade i klubben och utan dem hade det inte fungerat. Men man ser på barnen och ungdomarna som är här att det är äkta kärlek de känner för hästarna. Det samlar folk i alla åldrar och skapar en stark gemenskap, säger Gisela Lindström.
Amanda Petterssons sexåriga son börjar snart också rida på klubben. Det innebär ytterligare kostnader för henne.
– Min son älskar att vara här också, så det är ett ganska enkelt val att göra
Och enligt Amanda är det många av de andra ridande som tänker ungefär likadant.
– Det är nog ingen som tänkt sluta. Eftersom det är ideellt är man beroende av att folk ställer upp och det klart att det kan vara svårt för vissa att få ihop det. Men vi brukar ha väldigt bra uppslutning och det är en fin gemenskap.
Både Gisela och Amanda väljer dock att lyfta Åsa Holmquist, kanslist i förening, som den främsta orsaken till att klubben lyckats tackla den tuffa hösten så bra.
– Vi har mycket att tacka Åsa för. Utan hennes framförhållning hade vi inte legat så bra till som vi gör i dag. Hon är en riktig klippa, menar Gisela och Amanda.
LÄS MER:Fick elräkning på 34 000 – kan bli av med gården
LÄS MER:Rusande elpriser oroar Uddevallas föreningar inför vintern
LÄS MER:Maria Hernek valde hästlivet framför rymdjobbet
LÄS MER:Här växer Uddevallas nya arenor fram: ”Mycket ska hända i höst”
