Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vill se omtag. Dennis Fredriksson, Ulla Dahlberg och Bo Ahlén är alla engagerade i idrottslivet i Uddevalla. De efterlyser ett omtag så att idrottsliga frågor hanteras på ett bättre sätt av kommunen.

"Behövs omtag för idrotten i Uddevalla"

För några år sedan var Uddevalla en idrottsstad som utmärkte sig - men inte nu.

IDROTT OCH POLITIK: För några år sedan låg Kroppskultur i elitserien och allsvenskan med sina lag och Ljungskile var i allsvenskan i fotboll. Så är det inte i dag. Nu efterlyser företrädare för idrotten ett omtag så att idrottsliga frågor hanteras på ett bättre sätt av kommunen.

För 12 år sedan klubbade Uddevalla kommun igenom ett idrottspolitiskt handlingsprogram. Det ska politiker och tjänstemän arbeta utifrån för att utveckla idrotten i Uddevalla. Men hur väl fungerar programmet i verkligheten? Och vad saknas? I en serie artiklar med början i dag lyfter vi fram idrotten och politiken på våra sportsidor. Företrädare för idrottslivet är först ut.

Vi sitter på ett kafé i centrala Uddevalla. Dennis Fredriksson, Ulla Dahlberg och Bo Ahlén möter upp över en kopp kaffe. Dennis Fredriksson är en framgångsrik ledare inom Uddevalla Sim, Ulla Dahlberg är engagerad i Uddevalla Elitidrottsgymnasium och Bo Ahlén stark man inom IK Oddevold.

De tycker alla att idrottsliga frågor förtjänar en bättre hantering när de hamnar på kommunens bord.

– Man hade önskat en bättre samordning så att idrottsliga frågor hanteras på ett vettigare sätt. När det fanns en separat fritidsförvaltning på kommunen var kunskapen om idrotten bredare, säger Ulla Dahlberg.

Fritidsförvaltningen slogs samman med kulturförvaltningen för knappt tio år sedan. Sedan 2009 finns inte längre någon idrottsutvecklare anställd för att förverkliga det idrottspolitiska programmet.

Nu upplevs problem på flera plan. Det handlar om otydlighet, brist på kunskaper om hur idrotten fungerar och ett handlingsprogram som är gammalt och inte efterlevs. Dessutom uppfattas det att de beslut som tas ofta är personrelaterade.

– Det har blivit lite som att "vilket barn älskar vi mest". Vilket beslut som tas beror på vilken tjänsteman eller politiker man möter och vilket intresse personen har, säger Dennis Fredriksson.

Han fortsätter.

– Problematiken handlar också om att det saknas tillräckliga kunskaper om hur idrotten fungerar och vilka behov den har. Frågor behöver förankras hos personer som har kunskap om hur idrottslivet fungerar innan beslut tas, gärna i form av en utvecklingsgrupp som vi som jobbar och är engagerade inom idrottslivet kan ha kontakt med. På så sätt blir kommunen mer utav en partner.

Men basen är ändå ett framåtinriktat idrottspolitiskt handlingsprogram som efterlevs.

– Vi skickade redan 2010 in ett önskemål om att det program kommunen haft sedan 2003 behövde utvärderas. En del fungerade bra, men det fanns också delar man aldrig uppnådde. Vi ville uppdatera det för att möta dagens frågor, säger Bo Ahlén.

– En fråga som har dykt upp på senare år och som inte fanns i lika stor utsträckning 2003 är integration och idrott, säger Ulla Dahlberg.

Våren 2014 gjorde idrotten ett nytt försök att förnya programmet, men inte heller det har resulterat i något konkret.

Upplevelsen är att de idrottsliga frågorna i dag är satta på undantag och sköts med vänsterhanden.

I det idrottspolitiska programmet från 2003 står till exempel att "publika idrottsevenemang skapar god pr för kommunen och ger invånarna positiva upplevelser som också genererar intäkter till föreningarna, kommunen och näringslivet. Det behövs ekonomiska insatser från både kommun och näringsliv för att idrotten ska kunna utvecklas. O-ringen är ett bra exempel på detta. Mer återkommande är Junicupen, Oddebollen, VM i motocross etcetera".

Dennis Fredriksson ger ett exempel på att programmet inte följs.

– Om man tar ett beslut om att ta bort ett stöd till VM-tävlingarna i motocross på Glimmingen så antingen struntar man i det program som finns eller så har man glömt bort det. Och när man inte jobbar utifrån något program, så finns det heller inget att förhålla sig till.

Ulla Dahlberg:

– Det leder till att olika föreningar ställs mot varandra. Och då får man också en onödig debatt i media om att en förening får ett stöd, medan en annan inte får det.

VM-crossen på Glimmingen är även ett exempel på ett arrangemang som ger kringeffekter för andra idrottsföreningar, bland annat för Kroppskultur och Herrestads AIF.

– För Kropps del handlar det om att vi går miste om intäkter på mellan 40000 och 50000 kronor när VM-crossen nu inte kan genomföras. Då måste vi som förening antingen spara på något sätt eller hitta de pengarna på annat vis, berättar Molle Robertsson, engagerad inom Kropps ledning.

Han efterlyser ett tydligt regelverk för hur man sponsrar och ger bidrag till olika verksamheter.

– Det bör naturligtvis bygga på vad kommunen får tillbaka i form av skatteintäkter och den nytta ett arrangemang gör för samhället.

Idrottslivet skickar nu önskemål till kommunen för att hanteringen av idrottsliga spörsmål ska kunna utvecklas i en vad de tycker bättre riktning:

– Vi har kommit över puckeln och är tyvärr på väg nedåt när det gäller idrottslig hög nivå i kommunen. Vi tror fortfarande på idrotten, men bara om man är beredda att lyssna på idrotten, säger Dennis Fredriksson.

– Det krävs ett omtag och vi är beredda att medverka, säger Bo Ahlén.

– Vi har många bra idrottare i Uddevalla och vi vill få dem att stanna kvar hos oss i våra föreningar, säger Ulla Dahlberg.