Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Mikael Wireby, BFF:s föreningsutvecklare, har många tankar kring bristen på kvinnliga huvudtränare inom Bohuslän där Anna Blom (till höger) i IK Rössö är ett av få exempel.  Bild: Lasse Edwartz, Håkan Fredriksson, Joel Hansson
Mikael Wireby, BFF:s föreningsutvecklare, har många tankar kring bristen på kvinnliga huvudtränare inom Bohuslän där Anna Blom (till höger) i IK Rössö är ett av få exempel. Bild: Lasse Edwartz, Håkan Fredriksson, Joel Hansson

46 lag i Bohuslän – bara tre kvinnliga tränare

I Bohuslän finns 46 olika A-lag i fotboll. Bohusläningens kartläggning visar att bara tre av lagen tränas av kvinnliga huvudtränare.
– Det är en alldeles för låg siffra, säger Mikael Wireby, BFF:s föreningsutvecklare.

Kvinnliga huvudtränare i herrallsvenskan: noll.

Kvinnliga huvudtränare i damallsvenskan: två.

Så ser det ut inför årets säsong i Sveriges två högsta fotbollsserier. Och det ser inte bättre ut på lokal nivå inom Bohusläns FF.

Bohusläningen har varit i kontakt med samtliga 46 herr- och damlag i distriktet och kartläggningen visar att det bara finns tre kvinnliga huvudtränare:

Anna Blom, IK Rössö.

Ulrika Ekeroth, Tjörns DFF.

Malin Johansson, Bovall/Hunnebo dam.

– Det är en alldeles för låg siffra gällande kvinnliga huvudtränare i vårt distrikt. Orsakerna till att verkligheten ser ut så här tror jag är många, säger Mikael Wireby, föreningsutvecklare inom BFF.

Två av anledningarna till detta tror han är:

• Att ungdomslagen framför allt tränas av killar eller män.

• Att BFF:s serier, för de yngsta som spelar fem mot fem, har omkring 75 pojklag och 30 flicklag anmälda till årets säsong. Det vill säga att färre flickor finns med redan från tidig ålder.

– Den här missbalansen, redan från tidig ålder, följer med genom hela fotbollssystemet upp till seniornivå och måste brytas. Vi måste se till att fler tjejer och kvinnor inte bara tar ansvar för det administrativa kring ungdomslagen utan även tar en roll som ledare eller tränare.

Känner sig utanför

Mikael Wireby menar att det finns enkätsvar, från tränarkurser i fotboll, där kvinnor svarat att de känner sig utanför redan vid starten av utbildningen eftersom de är så få jämfört mot antalet män.

– Det innebär att tjejerna eller kvinnorna inte är lika benägna att fortsätta sin bana som tränare. Många upplever att det är lättare att gå en kurs där det bara är tjejer eller åtminstone hälften män, hälften kvinnor. Är det en kurs med 30 deltagare och två eller tre är tjejer, då kan de få känslan att tjejer inte ska vara tränare.

På vilka konkreta sätt jobbar BFF för att få fler kvinnliga tränare?

– I dag, jämfört med för tio år sedan, jobbar vi mycket mer med uppsökande verksamhet: att vi försöker ta kontakt med tjejer eller kvinnor som är intresserade av att vidareutbilda sig som fotbollstränare.

Mikael Wireby fortsätter:

– Vi vill få de yngre tränarna att komma i samtal med våra äldre mentorer för att skapa diskussioner. Vi måste visa på att det går att vara tjej och vara tränare på en högre nivå.

Är det inte så i dag?

– Nja. Oftast har kvinnliga fotbollstränare förebilder inom föreningen som de är verksamma i. Det betyder att det i regel är män som de ser upp till. Därför är det inte helt säkert att kvinnor tänker i de banorna och ser sig som framtida tränare på seniornivå.

Varför är det viktigt med kvinnliga tränare och ett mer jämställt ledarskap?

– Ungdomar behöver olika typer av ledarstilar och därför är det viktigt med mångfald bland tränarna. Sedan måste våra ungdomar ha både manliga och kvinnliga förebilder. Det är det viktigaste. Annars tror våra barn- och ungdomar att det bara är killar och män som kan bli fotbollstränare.