När Blåvitts ordförande Frank Andersson efter den allsvenska premiären på ett välfyllt Ullevi i lördags åt middag med klubbens vinnande UEFA-cuplag från 1982 och 1987 fick han en särskild anledning att fundera på sin spännande resa.
– Tänk om något hade sagt det när jag satt hemma och med beundran kollade på bilderna på dåtidens IFK-spelare, säger han.
62-åringen har bland annat också hunnit vara kommunalråd i Göteborg och kombinerar dessutom uppdraget i en av landets största klubbar med att vara högste ledare för landets största idrottsdistrikt.
– Idrotten har påverkat mig jättemycket, säger han och trots många år i Göteborg avslöjas hans ursprung av det tydliga draget av nordbohuslänsk dialekt.
16 år gammal lämnade han grundskolan i Tanum och gick direkt ut i arbetslivet med jobb som byggnadssnickare. Därutöver var det, som för alla andra, fotboll. Han blev tidigt engagerad i föreningslivet och kom i kontakt med politiken i hemmet, men det skulle dröja innan det intresset skulle blomma ut på allvar.
Istället blev det ett extrajobb med utvecklingsstörda barn som ändrade riktningen i hans liv. Efter att ha läst upp sina betyg på Grebbestads folkhögskola kom han in på lärarhögskolan för att bli fritidspedagog för att få jobba med människor.
Fotbollsmässigt lämnade han även Rabbalshede och fick chansen under en dryg säsong i Grebbestad.
– Där fick jag epitetet världens långsammaste mittback och jag förstår inte varför. Men mittback var väl det som jag var minst dålig på, skrattar han och ursäktar sig ett ögonblick när Blåvitts sportchef Mats Gren knackar på dörren och vill ha sin ordförandes namnteckning på ett dokument.
Sedan blev det inte så mycket mer med fotbollen. För om hustrun Björg är den stora kärleken så är fotbollen och Göteborg god tvåa och känslorna för staden gjorde att familjen blev kvar.
Politiken där blev nästa utmaning. Efter flera år med uppdrag inom Göteborgs socialdemokrater var han mellan 1997 och 2007 heltidspolitiker.
Erbjudandet häromåret att bli ordförande i IFK Göteborg behövde han inte fundera länge på och via flera delmål hoppas han nu att klubben ska nå en ny era av framgång.
– Det skulle vara kul och inte orimligt om vi på sikt skulle klara att få en bättre ekonomi för att kunna hålla kvar de bästa spelarna ett tag för att spela ihop en bra trupp. Malmö och AIK är ju redan där.
Platsen som högste ledare för det som sedan nyår heter Västra Götalands idrottsförbund har han haft i sex år och föreslås 20 april till omval av valberedningen. Precis som IFK Göteborg står distriktsförbundet för stora utmaningar och jobbar med det målet att bli Europas bästa idrottsregion.
– För att få en elit behöver vi en bred bas. Utmaningen är att få fler och inte minst unga att fortsätta längre. Att det finns en plats och att alla känner sig behövda i idrotten.
Han backar inte för utmaningar och att det blåser på toppen har han lärt sig genom åren, främst i politiken, men också inom idrotten. Just nu granskas Andersson av åklagare om osant intygande och brukande av falsk urkund kring lön för en anställd på Gunnilses kansli. Själv säger han att fel begåtts, men att det inte funnits något uppsåt och att han inväntar åklagarens utredning.
Det enda som hittills fått honom att överväga sitt engagemang var när en åskådare förra våren slängde ett knallskott mot en spelare i Malmö FF och när Gunnilse 2013 drabbades av spelskandal med läggmatcher.
– Sådant tar så mycket negativ energi så glädjen försvinner. Annars är det fantastiskt med idrott på alla nivåer. Är det dåligt väder och inget annat att göra kan det bli tre-fyra matcher på tv och då kan hustrun fråga om hon ska vända på mig för att undvika liggsår, haha.
I hans hjärta förblir Rabbalshede det som är hemma, men sedan föräldrarna dog är en årlig släktträff det enda säkra besöket för en av ortens största söner.
– Men när jag är i närheten åker jag alltid till fotbollsplanen.
Där allt började.
