Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

På jobbet. Aleksandar Kitic jobbar som fotbollsinstruktör på UEIG till vardags.

Gjorde jobbet på arbetsplatsen

Aleksandar Kitic spenderar i stort sett varje arbetsdag på Rimnersvallen. Ändå var lördagens match hans första någonsin på arenan.

När Ljungskile och Oddevold senast möttes i seriespel (2004) så fanns inte Aleksandar Kitic i LSK-truppen. Han kom först något år efter det mötet.

Ett par hundra matcher senare spelade han sitt första Uddevalladerby och det blev 80 minuter på det centrala mittfältet innan han bytte med Niclas Holgersson.

– Jag var ett litet frågetecken innan matchen men det höll, jag gick ut med kramp och det är ingen fara, säger 33-åringen som var nöjd med en poäng.

Nöjd var han också med upplevelsen, inramningen och atmosfären kring derbyt.

– Det är fantastiskt att vi i Uddevalla kan erbjuda det här, 2 500 personer! Större delen av matchen var bra, spännande. Kul att spela min första match på Rimnersvallen. Jag jobbar och träffar vaktmästare och andra här varje dag, säger Aleksandar Kitic.

En målgivande framspelning stod Ljungskiles trotjänare för. Efter Robin Strömbergs 1–1 kysste Kitic klubbmärket och sökte med blicken över läktaren.

– Det var till min fru men hon satt visst där borta, skrattar LSK-kaptenen och pekar bort mot den välfyllda sektionen med gröna tröjor och flaggor på motsatt sida.

– Någon kanske trodde att det var provocerande men det var det inte. Man försöker att vara kylig men det betyder mycket när man gör mål. Det är en positiv rivalitet mellan lagen och ingen kommer att reta varandra efter det här.