Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Petrit Zhubi och IFK Uddevalla futsal förlorade SM-finalen för andra året i rad. Laget har skapat ett stort intresse i Uddevalla och finalhelgen lockade storpublik till Agnebergshallen.

Han fick tillbaka glädjen till fotbollen

Han tappade glädjen till fotbollen, blev landlagsman i futsal och hittade tillbaka. Petrit Zhubi lever drömmen på sitt eget sätt. "Det gäller att ha kul och må bra", säger han.

I början av mars skrev Petrit Zhubi på för norska division 2-klubben Lysekloster IL. Men en riktig debut för den norska klubben andradivisionen har det inte blivit ännu.

En bristning i baksidan låret dagen innan seriepremiären har satt stopp för mittfältarens vårsäsong. I stället har han fåt träna vid sidan om laget som har sin hemmaplan i en liten ort söder om Bergen.

– Jag spelade en cupmatch och då gjorde jag ett mål och en assist. Det var kul, säger Petrit Zhubi som beskriver livet i Norge som annorlunda.

Lysekloster har startat säsongen med sex raka förluster innan första vinsten kom. En minst sagt tuff start för laget som satsar högt med en förmögen ägare med stora ambitioner.

Petrit Zhubis kontrakt går ut under sommaren och han vet inte rikigt vad som händer efter det.

– Jag tar det lite som det kommer, det gäller att bli frisk först, säger han.

Vid sidan om fotbollen har Petrit Zhubi också varit en del av IFK Uddevalla futsals satsning som gett två SM-finaler på två år. Den senaste spelades på hemmaplan, i Agnebergshallen.

– Det var bra reklam för Uddevalla stad. Det kom så mycket folk och det var bra tryck, de har koll på det också och inte bara vanlig fotboll. Jag kommer att fortsätta med futsalen. Det gör mig bara till en ännu bättre fotbollsspelare, snabbare och bättre på att fatta beslut. menar Zhubi.

Den 1 mars vann Sveriges futsallandslag med 5–2 mot Finland. En av målskyttarna var debutanten Petrit Zhubi som därmed spelade sin sista futsalmatch för säsongen.

– Roligt att representera Sverige. Det kändes bra, jag och Nicklas Asp fungerade bra ihop och det var skönt att få dra på sig tröjan och representera sitt land.

Vad är viktigast för dig, fotbollen eller futsalen?

– Oj! Det är femtio-femtio. Det är alltid kul att representera ett landslag men fotbollen är mitt jobb och har varit det i ett antal år. Det gäller att ha kul och må bra, säger Petrit och funderar vidare.

– Jag är 28 nu. Det går inte att slarva med något, det gäller att ta hand om sin kropp för att fortsätta leva sin dröm. Jag lever den på mitt sätt och är glad att få göra det jag älskar.

Han blir lite djup ett tag. Karriären har inte alltid gått uppåt och för ett år sedan var det tungt och deppigt. Historien när han fick lämna Gais önskar han inte att någon annan spelare får uppleva. Ett skitår, som Petrit Zhubi uttrycker det.

Han fick inte träna med övriga laget och ”frystes ut” innan han lämnade för norska Nest-Sotra i augusti.

– Det tog hårt på mig och när jag kom till Norge var det jobbigt för då kom allt tillbaka. Jag var starkare än vad jag trodde och jag har inget emot Gais, jag håller på dem fortfrande. Jag försökte vara en bra lagspelare och det tyckte jag att jag var.

Har du förändrats av det som hände?

– Ja, verkligen. Jag tyckte inte att fotboll var kul då. Jag tog på mig skorna och gick dit, och sedan hem.

Hur är det i dag?

– Tack vare futsalen fick jag fick tillbaka glädjen när jag fick träffa de andra i laget och vi vann matcher. Sedan har familjen och vännerna varit till stor hjälp också, säger Petrit.