Fotbollsskor och bollar är utbytta mot block och penna. Det är dags för terminens sista svensklektion för flera av Ljungskile SK:s utländska spelare.
Precis som varje torsdag har Skarsjövallens pressrum förvandlats till ett klassrum.
– Välkomna allesammans. I dag är det examen, säger läraren Inger Lindvall och gestikulerar med händerna.
De sommarklädda spelarna nickar artigt och tar del av frukt, bullar, vatten och kaffe på bordet framför dem.
En av dagens läxor är att räkna till 20. Spelarna från Sierra Leone, Nya Zeeland, Nigeria och Japan sätter igång genom att kasta en jongleringsboll mellan varandra och när de tar emot bollen säger de nästkommande siffra.
Allt går galant. Ett, två, tre, fyra, fem, sex …
– Schh… schh …
Ken Akamatsu från Japan ger sig inte. Spelarna runt bordet ler och ser hur han försöker allt han kan innan han gör en sista ansträngning.
– Schh … schhuuuuuuuu! säger han och brister ut i ett stort leende.
Alla spelarna börjar gapskratta och applådera på ett hjärtligt sätt innan de räknar vidare och tar sig an andra uppgifter. Förutom siffror har spelarna fått lära sig vardagsuttryck, fotbollsbegrepp och artighetsfraser.
Redan efter ett par lektioner kunde läraren Inger Lindvall se framsteg.
– Då kom spelarna fram och sa: ’Hej Inger. Hur mår du’? Då fick jag en wow-känsla. Då förstod jag att killarna hade lust att lära sig och att lektionerna har skapat en ny dimension i deras liv, säger Inger Lindvall.
Hennes mål med lektionerna är att möta spelarna i kontexten där de själva befinner sig, i fotbollsvärlden.
– Därför har vi pratat mycket om hur en fotbollsplan ser ut, vilka begrepp som finns när de spelar och vilken placering LSK och andra lag har i tabellen.
I princip hela lektionen är spelarna koncentrerade, engagerade och lyssnar med stor uppmärksamhet.
Men det finns en sak de inte kan slita sig ifrån: att klappa den lilla hunden Fanny. En cockerpoo som springer under bordet mellan spelarnas ben och som ibland får sätta sig i deras knä.
– Killarna vill alltid gulla med hunden som är väldigt populär bland spelarna.
Det säger hundens ägare Erland Holmdahl, tidigare ordförande i Ljungskile SK, som är initiativtagare till klubbens satsning på svensklektioner för sina utländska spelare.
– Undervisningen har blivit en välkommen aktivitet och gjort spelarnas vardag mer meningsfull eftersom de har mycket ledig tid utanför fotbollen. Målet är att lära dem en enkel konversation på svenska och att även ge en bild av svensk kultur och förklara vad det är för land som de har kommit till, säger Erland Holmdahl.
Om LSK får harmoniska spelare med en meningsfull fritid är chansen större att de också kommer att prestera på fotbollsplanen. Det är i alla fall Erland Holmdahls åsikt.
– I förlängningen kommer det att generera fler poäng till Ljungskile och att de själva blir attraktiva på spelarmarknaden. Det är bra både för dem själva och för klubben.
Otto Ingham anlände från Nya Zeeland i vintras och den 20-årige mittfältaren uppskattar undervisningen.
– Svensklektionerna har varit superbra och har gjort att vi har utvecklat vår svenska och samtidigt fått lära oss om landets kultur.
Lektionerna har gjort att han snappat upp en hel del svenska ord som han kan använda under träningarna, men under intervjun väljer han att prata engelska.
– Jag har också fått en större förståelse för språket, vilket är väldigt bra. Tyvärr har vi inte behövt prata svenska så mycket förutom under lektionerna eftersom de flesta i Sverige pratar väldigt bra engelska.
Han ser ändå fram emot veckans studier på Skarsjövallen där det blir mycket kunskap och skratt på samma gång.
– De afrikanska spelarna: Murana (Conteh), Mohamadu (Lamin) och Uba (Charles) är väldigt roliga. De lär sig engelska och svenska samtidigt. De gör alltid sitt bästa och får oss andra utländska spelare att skratta och le, säger Otto Ingham.
