Som Bohusläningen tidigare berättat så minskar antal senior- och juniorlag i fotbollen i Bohuslän drastiskt. Men det finns också de som går mot strömmen och lever kvar. Skredsvik är enav dem.
Svalåsvallen ligger mörk och öde. Klubbhuset intill, som en gång byggdes av rester från det på 80-talet nedlagda Uddevallavarvet, luktar. Det är en doft av fukt, tvättmedel och den där blandningen av svett, snus och liniment som man bara hittar i just i fotbollsklubbars omklädningsrum.
– Vi har pratat om att fräscha till, men pengarna behövs till annat också, säger klubbens ordförande Steve Molin när han visar oss runt i rummen.
På väggarna hänger en rejäl samling av vimplar, tidningsklipp och lagbilder. Fast vi saknar ett omtalat klipp. En gång på 70-talet utnämnde tidningen Lektyr Skredsviks SK, då sist i division 6 med en imponerande dålig målskillnad, till Sveriges sämsta fotbollslag.
Sämst eller inte, 40 år senare lever ändå klubben vidare, mycket tack vare en räcka envisa och engagerade ideella ledare som Henrik, Holger och Erland Molin, George Hermansson, Arne Lindh, Nils-Evald Karlsson och Jan Kullberg för att bara nämna några i raden.
Från början omfattade föreningen orientering, gymnastik - och bandy. Det var bandy som Steve Molin själv helst ville spela - och det gjorde han också. Via Munkedal hamnade han i Gripen och fick erbjudanden från såväl Villa som Kungälv, men valde 1976 Skredsvik som då började fokuserade på fotboll som han sedan spelade till 1993.
Han föddes in i Skredsvik. Klubben grundades i familjens tvättstuga hösten 1961. 55 år senare ser den andra generationen Molin till att SSK lever vidare, om än bara ett år i taget.
– Den dagen vi är fem eller färre på träningarna så lägger vi ner, säger han bestämt.
Verksamheten som tidigare haft såväl dam- som ungdomslag, har emellanåt legat i träda, men alltid kommit tillbaka.
Sportslig framgång har inte alltid varit prioriterad.
– Nej, vi gör detta för att det är kul.
Allt är inte kul förstås, som alla inbrott eller stölderna av klubbens gräsklippare. Just nu har klubben lånat en gammal från grannklubben Hogstorps IF. Sedan sliter förstås engagemanget även om laget numera är med och sköter planen.
– Jag pendlar och är hemifrån mellan 05 till 17. Det har det varit mycket med klubben, men man orkar ju inte hur mycket som helst, säger Molin.
Klubben lever på ett minimum av intäkter, i stort sett bara på medlemsavgifter och de bidrag som kommer från kommunen och Riksidrottsförbundet. Den auktion som tidigare gav en del slantar lades ner på grund av bristande intresse. Några ersättningar betalas inte ut, men truppen är ändå uppe i 25 spelare. Mest är det gamla skredsvikare, men även spelare med bakgrund i Herrestad, Oddevold, IFK Uddevalla med flera.
– Målvakterna får sina handskar. Det är allt.
För några år sedan var anläggningen på väg att säljas till annan verksamhet, men då gjordes en kraftansträngning som gör att Skredsviks SK lever vidare.
Innan vi skiljs åt i beckmörkret på Svalåsvallens lilla parkeringsplats säger han:
– Skriv nu att alla som vill spela är hjärtligt välkomna till oss.
