Paraidrottarna från Sverige har landat på hemmamark efter äventyret i Rio. Tobias Jonsson från Brålanda och tävlande för Uddevallaklubben IK Orient lyckades bäst med sin sjätteplats i längdhopp för personer med synnedsättning. Han var bara tio centimeter från guldet.
– Det var otroligt jämnt. Jag slog nytt personligt rekord och är supernöjd. Men samtidigt känns det lite surt när man var så nära ett guld.
Det nya personliga rekordet, 6,97, gjorde Tobias Jonsson i sitt sista hopp. Han ökade sju centimeter från 6,90, men det räckte inte till att förbättra sjätteplatsen i den extremt jämna finalen.
– Att vara så nära, det sporrar en att satsa vidare. Man börjar redan känna sig revanschsugen till nästa OS, säger Tobias, som för tillfället befinner sig i Bollnäs där han pluggar upp betygen i matte och engelska efter åren på idrottsgymnasiet.
– Jag blir nog kvar här i Bollnäs ett tag. Jag har precis flyttat ihop med min tjej och blivit sambo och det är bra förutsättningar att satsa på idrotten här.
Tobias är, utöver längdhoppare, även en sprinter av yttersta klass. I Rio räckte tiden 11,57 till en åttondeplats på 100 meter.
– Det är ungefär de tiderna jag sprungit på hela sommaren, så det var en helt okej insats. Det var längden jag satsade mest på i år.
Du var med i London för fyra år sedan. Hur var upplevelsen i Rio, jämfört med den i London?
– Det var lika kul här. Känslan att komma in i OS-byn var jättehäftig. Att vara där, där de andra som man ska tävla emot också är. Sedan hade vi kul ihop i den svenska truppen också. Det sociala, att umgås, är viktigt.
Var arrangemanget i Rio större eller mindre än det i London?
– Om du tänker publikmässigt så var det här större totalt sett. Det var mer publik på de flesta av var och en av idrotterna, även om det just för friidrottens del kanske var något mindre. Men det berodde nog på att det var mer utspritt här i Rio med var man tävlade. Transporten till arenan tog för min del drygt en halvtimme här i Rio, i London tog det tio minuter.
Hur har mediebevakningen varit?
– Det har utvecklats väldigt mycket. Nu kunde man se alla sporter i till exempel TV, det kunde man inte i London. Mina nära och kära har kunnat se mig när jag hoppat längd, men också andra idrotter. Det har bara varit att välja vad man vill se. Det är en jätteviktig utveckling och det betyder mycket för oss med den publicitet vi som tävlar i Paralympics får. Vi är också med och kämpar om uppmärksamheten, precis som andra idrottare är.
Vad väntar för dig nu närmast?
– En viloperiod på ett par veckor. Sedan börjar träningen mot SM för både juniorer och seniorer i vinter och så småningom VM i London nästa sommar.
Fotnot: Även Tobias Jonssons storebror deltog i Paralympics i Rio. Längdhopparen Per Jonsson blev nia i finalen.
