Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/12

Äpplet om: tysta fransmän, besvikelse och kebabsås

Han blev matchens lirare i sitt livs största match. Ändå fick Mikael Appelgren åka hem från handbolls-VM innan det roligaste börjat. Här är liraren som är hetare än någonsin.

Kroppen och knoppen behövde lite vila. Då blev det några dagar i hemstaden Uddevalla för handbollsmålvakten Mikael Appelgren. Bohusläningen mötte honom för en pratstund om det nyss avslutade världsmästerskapet i Frankrike.

Efter ett mindre lyckat OS har det Svenska handbollslandslaget genomgått en mindre generationsväxling, bytt förbundskapten och gått in i ett VM som det yngsta laget. Många spelare har fallit bort längs vägen men kvar som en av två målvakter finns Kroppsfostrade Mikael Appelgren.

”Äpplet” och Andreas Palicka har delat på ansvaret under turneringen och den senare startade mot Frankrike i kvartsfinalen. Efter tolv minuter kom Appelgren in – och storspelade i målet. Han tog Sverige till ledning ett par gånger men till slut kunde fransmännen segerjubla inför sin hemmapublik, 28 000 personer i Lilles stora fotbollsarena.

– Klart att vi har gjort ett fantastiskt mästerskap men hade vi haft lite, lite mer marginaler med oss så hade det varit annorlunda. Vi måste lära oss av det och bli ännu bättre. I dag är första dagen som jag kan hantera det och känna stolthet över det vi gjort, säger 27-årige Mikael Appelgren på fredagen.

– Efter matchen tänkte jag inte kolla på eller läsa något mer från VM för att jag var så besviken. Nu hoppas jag att Frankrike tar hem det och att de visar att vi var det näst bästa laget i turneringen.

Efter kvartsfinalen utsågs Äpplet till ”Man of the match” – bästa spelare på planen.

– Just då var jag väldigt överraskad. Jag stod i mina egna tankar och trodde att någon i Frankrike skulle bli det. Sedan pekade de på mig. Just då var det inget plåster på såren, men nu efteråt känns det fantastiskt att få det priset inför 28 000 fransmän. Ett bevis på att man har gjort något bra.

Just den där stora arenan med 99 procent franska fans på läktarna gjorde matchen unik.

– Speciellt i den andra halvleken när vi gick om, och vi fick dem så tysta. Det var fantastiskt när vi gjorde mål och jag räddade något skott, då hade man kunnat höra en knappnål falla. Det var lite som en dröm att gå in i en match mot alla världsspelare på deras hemmaplan, den enskilt största matchen i min karriär.

Trots att Sverige slogs ut har de hyllats av publiken. Det unga svenska laget spelade sju matcher och presterade varje gång.

Stora handbollsnationer som Egypten och Qatar slogs med god marginal. De blev två förluster mot favorittyngda Danmark och Frankrike, men prestationerna lovade mer.

– Man är fruktansvärt besviken efter att vi förlorar för vi hade så mycket i oss. Hade vi fått något annat lag än Frankrike i en kvartsfinal så hade vi gått vidare. Det luriga i att vinna eller förlora med något mål är att det är så små marginaler som skiljer men känslan blir så överväldigande av besvikelse eller glädje, säger Appelgren.

Man kan verkligen säga att ett VM är intensivt. Med förberedelserna har Sverige spelat tio matcher på 19 dagar.

– Det är som att gå in i en bubbla, säger Äpplet som sett intresset öka.

– På mediaträffarna och efter matcherna blev det varit mer och mer journalister. Sedan har vi hört att vi har gett en positiv bild av oss själva i takt med att vi vunnit övertygande. Vi har varit en frisk fläkt och spelat en underhållande handboll.

Att Äpplet gjorde flera starka matcher innebar att han också blev het bland reportrarna. Ofta var det den glade Uddevallagrabben som stod framför kamerorna under tv-sändningens uppsnack.

En stark spelare med en stark personlighet. En roll som Appelgren trivs med.

– I slutändan handlar det om att vara sig själv, slappna av och säga det man tycker. Sedan kan man bli trött i skallen av att stå framför tre kameror och prata med svenska, engelska och kanske danska reportrar, plus någon tysk på slutet. Det handlar om min nya roll i landslaget och det är naturligt att jag tar steget fram nu. Jag trivs med en ledarroll och framförallt tycker jag att det är kul att handbollen får uppmärksamhet.

Hemma i Uddevalla är det familjen och vännerna som är viktigast. Efter det kommer maten. Köttbullar? Nej, inte alls.

– Jag försöker alltid äta en pizza eller kebabtallrik, den är bäst i världen här. Framför allt kebabsåsen, det finns ingen bättre, säger Mikael Appelgren.