Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

En månad har gått sedan handbollstränaren Thomas Franzén från Lysekil fick sparken från IFK Trelleborg - efter en match.

”Jag var bitter i början”

Thomas Franzén, 39, går hemma i Lysekil och hoppas på ett nytt tränarjobb. Det är snart en månad sedan han fick sparken i IFK Trelleborg – efter bara en match i handbollens elitserie.

– Klart jag var väldigt bitter i början, säger han. Det kändes som om nån slagit undan fötterna på en, men det har gått över nu. I tränarbranschen kan man inte hålla på att grubbla för länge.
Franzén är känd för sitt stora engagemang och sitt heta humör. Det var uppenbarligen inget som gick hem i södra Skåne. Efter premiärförlusten mot Lindesberg fick andretränaren Dragan Brlevic ta över ansvaret.
– Vi kände oss tvingade att göra något för att spelarna skulle få tillbaka glädjen, var sportchefen Patric Sandbloms kommentar.

”Inget personligt”
Det här är Thomas Franzéns version:
– Det handlade inte om några personliga konflikter. Vi gjorde en dålig försäsong och ingenting stämde för laget. Samarbetet fungerade inte helt enkelt och då fick jag gå. I bland blir det bra och ibland mindre bra i handbollslivet, den här gången var det definitivt inte bra.

Har du i allmänhet svårt att komma överens med spelare och styrelsefolk?
– Nej, det tycker jag inte. Jag har varit proffstränare i tio år och bara fått lämna Trelleborg och danska Viborg. Många klubbledare tror att allt löser sig bara man sparkar tränaren, det tycker jag är rent idiotiskt.

Tränar sonen
Kontraktet med IFK Trelleborg har gått ut och Thomas Franzén behöver ett nytt jobb, men ännu har han inget hört. Den enda kontakten med handbollen är träningarna med Lysekils HK:s 96:or där sonen Axel spelar.
– Det är en smal sport och arbetena växer inte på träd, säger Franzén. Jag har ju mycket kontakter efter mina år i Norge, men där uppe finns inga lag som verkar behöva mina tjänster i nuläget. Ingen tränare har väl fått sparken än...

Några planer på att överge den osäkra tränarbranschen?
– Klart man funderar om det inte skulle dyka upp nåt inom handbollen. Jag jobbar redan lite med golfresor, men det är knappast nåt man kan leva på.