Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Erik Weiefors, sportreporter på Bohusläningen.

Krönika: Det oväntade är det riktigt intressanta

Ge mig en OS-meny med extra allt. Det ska vara skrällar, tårar, kantbollar, glädjevrål och frustration blandat med nätrullare, sekundstrider, fiaskon och guldhjältar. Låt spel­en börja – och låt oss överraskas av idrottens obegripliga ovisshet.

Hur ser vägen till OS ut? För den svenska truppen som deltar i de 31:a olympiska spelen är svaret enkelt. Helt olika. Den 25 oktober förra året sprang Mikael Ekvall, Strömstads LK, Frankfurt maraton på 2.12.07. En tid som var snabbare än den kvalificeringsgräns som Internationella olympiska kommittén senare satte upp för att få åka till OS.

Veckan senare spelade Ljungskile sin sista match för säsongen. 0–2 borta mot Östersund innebar en slutlig sjundeplats i superettan. Yttern Ken Sema gjorde sitt andra år i LSK och det var ett bra år. Han vann Bohusläningens poängliga i överlägsen stil med mer än dubbelt så många poäng som Jonas Lindberg, tvåa på listan.

Det var två bra prestationer av idrottare hemmavarande i Bohuslän. Det kändes som att Mikael Ekvall redan då hade en fot i sanden på Copacabana medan få hade tänkt tanken att Ken Sema skulle få göra resan över Atlanten. Det blev ju – som vi vet nu – helt tvärtom.

Lika glad som jag är över att Sema får bära gult och blått i Rio, lika ledsen och förvånad är jag över att SOK inte förstod vinsten med att skicka Sveriges bästa maratonlöpare till det största man kan uppleva som idrottare.

Att Mikael Ekvall fick kalla handen när andra med liknande internationella resultat fick följa med tillsammans med diskussionerna om den ständigt debatterade dopingcirkusen har gjort att prestationerna har kommit i skymundan. Idrotten har inte stått i rampljuset på samma sätt som den borde. På fredagen är det invigning och då börjar evenemangens evenemang (även om fotbollen redan har tjuvstartat). Då lägger vi blickarna på darrande ribbor, splittrade lerduvor och nya rekord.

I tre veckor ska bara prestationerna från de som är världens bästa i sina grenar vara i blickfånget. Vi ska granska varje steg, hopp, lopp, skott och match till sista svettdroppen. Hade hon hundradelarna på sin sida? Kunde han ha träffat mer exakt? Det ska vara diskussionerna vid våra kaffekoppar, inte om någon verkligen inte använt tillåtna medel.

På torsdagskvällen startar dessutom herrarnas fotbollsturnering, kanske med förre Ljungskilespelaren Ken Sema i en huvudroll. Jag minns hans debut för LSK där han gjorde mål med första tillslaget i en träningsmatch mot Häcken. I fredags gjorde han mål i sin första landskamp någonsin. Det är en häftig och minst sagt oväntad historia som ännu är i sin början.

Jag hoppas och tror att Mikael Ekvall också har fler kapitel kvar på sin historia. Och att framtidens OS har plats för honom med.