Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Michelle Löwenhielms trivs med livet i USA och vardagen i NWHL-laget Connecticut Whale.

Löwenhielm – ett ensamt proffs i Nordamerika

Hon är enda svenska i den nordamerikanska proffsishockeyn – utan att leva ett lyxigt NHL-liv som herrarna. Michelle Löwenhielm önskar att fler vågade följa hennes exempel.

Hösten 2014 lämnade Michelle Löwenhielm AIK och SDHL för spel vid University of Minnesota-Duluth. Efter fyra år på college värvades centern till Connecticut Whale i den amerikanska proffsligan NWHL – som första svensk i ishockeyligans fyraåriga historia – inför den här säsongen.

- Den amerikanska atmosfären kring hockey, det liv jag hade på college. Jag ville fortsätta med det livet. Visst, den här ligan håller på och startar upp: inte så många lag och kanske inte så mycket matcher. Men jag tycker den har väldigt mycket kvalitet. Då är det ett bra ställe att vara på, säger 23-åringen från Sollentuna utanför Stockholm.

Bor hos fembarnsfamilj

Löwenhielm var en av Connecticuts bärande spelare i bortamötet med regerande mästarlaget Metropolitan Riveters (2–1) i Newark, New Jersey i mitten av november. Hemma i Darien, någon timmes bilfärd norrut längs kusten, är hon inneboende hos en fembarnsfamilj.

- Jätteschysta, de hjälper mig med det mesta. Jag har mitt eget rum, eget badrum. Det är väldigt fint, säger Michelle Löwenhielm.

De svenska herrspelarna i NHL tjänar miljontals kronor om året. För Löwenhielm är vardagen annorlunda i det som sägs vara möjligheternas land.

- Jag får lön för att jag spelar, men jag får också lön för att jag coachar Junior Connecticut Whale (ungdomslaget). Jag måste få alla pengar från ligan, genom visumet, säger hon.

TT: Hur stora är pengarna?

- Tillräckligt så att jag kan vara här, spela hockey och må bra.

På herrarnas villkor

Till skillnad från herrarnas NHL, där både amerikanska och kanadensiska lag spelar, är de nordamerikanska damligorna fortfarande nationella: amerikanska NWHL och kanadensiska CWHL.

Men Connecticut-supportern Jerry Orlando, vars dotter Elena spelar i laget, tror snart det blir en proffsliga för damer.

- Det märks att den amerikanska ligan växer. Nivån är hög och spelarna blir bättre. CWHL och NWHL kommer slås ihop inom ett par år. För att damhockeyn ska växa behövs en liga, säger han.

Precis som i Sverige märks det ändå tydligt att damerna spelar på herrarnas villkor. Matcharenan i Newark är NHL-laget New Jersey Devils träningsarena. I taket hänger vepor med namn på Stanley Cup-mästare som Martin Brodeur, Scott Niedermayer och Patrik Elias.

TT: Skulle inte herrarnas vepor ha tagits ned?

- Nej, det hade varit för mycket krångel, säger supportern Jerry Orlando.

Landslagscomeback ett mål

Att prata svenska hör inte längre till Michelle Löwenhielms vardag. Skämtsamt berättar hon om hur hon behöver "switcha" i huvudet när hon pratar sitt modersmål.

TT: Borde det vara fler svenskar här?

- Det är lite upp till dem. Visst, det skulle vara roligt att se mer svenskar och européer för att försöka få den här ligan (NWHL) ännu större. Men det verkar gå bra för den svenska ligan (SDHL) också. Folk har valt att stanna hemma, säger Michelle Löwenhielm.

TT: Är vi lite hemmakära som svenskar?

- Kanske. Man är alltid hemmakär, familjen och allt sådant drar ju.

Löwenhielm vann SM-guld med AIK 2013 och spelade OS i Sotji med Damkronorna 2014. Däremot var hon inte landslagsuttagen alls förra säsongen av dåvarande förbundskaptenen Leif Boork. Hon har heller ännu inte tagits ut av nuvarande Ylva Martinsen. VM spelas i finländska Esbo i april.

- Det är ett mål att komma tillbaka till landslaget, men jag måste fokusera på mig och bli ännu bättre på isen. Jag har kontakt med Ylva och vi får se vad som händer, säger Michelle Löwenhielm.