Lundqvist: "Hockeyn är fienden därhemma"

Henrik Lundqvist, 35, njuter av semestern i Sverige efter VM-guldet. Sakta börjar dock hungern komma tillbaka inför nästa säsong.… – Den dagen då man inte vill bli bättre, då hänger jag av mig tröjan, säger han.

ANNONS
|

En nio månader lång säsong. En säsong som slutade med ett abrupt slut för Henrik Lundqvist och hans New York Rangers när Ottawa Senators med Erik Karlsson i spetsen blev för svåra i Stanley Cup-slutspelet. Säsongen fortsatte dock för Henrik Lundqvist med ett VM-slutspel som slutade med guldmedalj runt halsen.

Trots det är han inte trött på ishockeyn utan snörar på sig skridskorna för att instruera framtidens målvakter ute på Öckerö. Själv hade han Dominik Hasek och Patrick Roy som idoler – men ute i Öckerö Ishall är det tydligt att han själv är den stora idolen för ungdomarna, även om Lundqvist själv är ödmjuk när frågan om idolskapet ställs.

ANNONS

– Äh. Det finns så många att titta på men jag uppmanar de unga att titta mycket på andra. Jag lär mig fortfarande av att titta på andra och får inspiration av det. När jag växte upp såg jag på NHL en gång i veckan, det var på lördagar och då var man helt klistrad framför TV-apparaten.

LÄS OCKSÅ:"Henkes" tips till de unga: "Nöta, nöta och nöta" Efter den blytunga förlusten mot Ottawa Senators i Stanley Cup-slutspelet kom frågan omgående från förbundskapten Rikard Grönborg: "Är du sugen på att spela VM?". Det tog några dagar, sedan tackade "Henke" ja och resten är historia. – Jag tror alla har upplevt en liknande känsla. Att man har presterat på hög nivå under största press och all adrenalin och glädje som sköljer över en. Alla hoppar ut på isen och skriker och det här var något jag drömt om att göra sedan jag var liten grabb.

"En känsla jag aldrig kommer att glömma"

Hur mycket av ditt "ja" till VM hade med brorsans medverkan att göra?

– Klart att det var en stor del, men det var många faktorer som spelade in. Det handlar om hur kroppen mår och hur man känner sig. Det blir lite "Orkar jag ladda om? Kan jag spela på den nivån jag vill?". Sen att jag inte hade spelat med brorsan på tolv år hörde ju till. Nu fick vi spela igen och dessutom vinna tillsammans. Det är en känsla som jag aldrig kommer att glömma.

Sakta men säkert börjar suget efter nästa säsong infinna sig hos Lundqvist som kan njuta av lite välförtjänt semester i Sverige först. Under sina tolv år borta i USA har han presterat på topp i säsong efter säsong.

– Det handlar om att man måste jobba och att skallen måste vara med. Man kan inte bara knäppa med fingrarna och hoppas att det ska gå bra. Den dagen då jag känner mig nöjd, att jag inte utvecklas det är då jag hänger upp tröjan.

ANNONS

Hur är det att spela under press, gång på gång?

– Det är höga förväntningar utifrån och när man inte presterar så får man frågan: "Varför släppte du den pucken?". Men som målvakt måste du bara gilla läget och att kunna vara skillnad från förlust och vinst. Alla har dagar då de ibland önskar att de gjorde något annat, jag med.

"Hockeyn är fienden därhemma"

Känner du dig given?

– Klart att jag känner en viss trygghet i min position därborta men saker och ting kan ändras fort. Jag tar inget för givet men är trygg som sagt. Sen är det tuff konkurrens vilket det ska vara. Jag sporras av att gå ut och köra visa att platsen är min.

Flytten till New York gick 2005 för en då 23-årig Henrik Lundqvist. Mycket har hänt på tio år – bland annat har han hunnit bli pappa, två gånger om, till Charlise och Juli, fem och två.

– Jag vet inte om de vill syssla med hockey eller vad de vill göra. Just nu är hockeyn fienden därhemma. De tycker att den tar lite för mycket tid och att jag är borta för mycket.

ANNONS

Har de förstått att pappa är "Kungen av New York"?

– Haha, nej de har de inte fattat. Den äldste börjar förstå varför folk kommer fram och så, oftast kring matcherna. Men det kan bli en del frågor om varför folk tar bilder men de kommer förstå mer och mer. Sen vet jag inte om de tycker det är roligast att äta godis i green-room eller om det är att kolla på själva matchen. Men de gillar det och det är kul.

ANNONS