Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/4

Lysekilsspelare nära medalj i Special Olympics

Sveriges Floor Hockey-lag i Special Olympics, som till en tredjedel består av spelare från IF SOL i Lysekil, nådde hela vägen till bronsmatch mot Hong Kong.

Floor Hockey är en populär sport i Special Olympics-sammanhang, men i Sverige finns det bara tre aktiva klubbar. Därför föll det sig rätt naturligt att jämt fördela de 15 platserna i truppen mellan de tre klubbarna.

– Så vi är fem spelare med från Lysekil. Tyvärr är det fortfarande en liten sport i Sverige men när man kommer hit ser man hur stort det är internationellt, och det finns till och med en liga i USA, säger tränaren Martin Stenberg.

Stödet hemifrån Sverige har dock varit gigantiskt för laget, som till och med fått en egen låt tillägnade sig av P4 Västs programledare Jimmie Schewenius. ”Hej Österrike!” blev Sverigelagets officiella kampsång och spelades upp inför varje match när de blågula spelarna klev ut på planen.

Den extra peppningen hjälpte Sverige att glida igenom både divisioneringen och gruppspelet utan större problem, även om det blev ett par förluster på kontot på vägen till semifinal. Där tog det dock stopp i turneringens tuffaste match mot Bharat - Indiens tävlingsnamn i Special Olympics - efter en maratonmatch som slutade i sudden death.

– Det var den jobbigaste matchen. Vi ville mer men det här var väl hyfsat ändå, säger spelaren Otto Pålsson efter bronsmatchen på torsdagen.

– Vi spelade en och en halv match så det satte sig verkligen i benen på spelarna. Därför var det nog lite svårt, både för dem och oss som ledare, att kunna ladda om helt till matchen i dag, säger Martin Stenberg.

I bronsmatchen tog Hong Kong hade tog ledningen relativt tidigt i matchen och hade 3–0 ända in i den femte av de nio treminutersperioderna. Därefter låste de fast spelet bakom eget mål så fort de fick chansen och Sverige hade svårt att komma till målchanser. En kontring fram till 4–1 fullbordade slutresultatet och därmed slutade det bara med en hedersam förlust för det tappra Sverigelaget.

– Vi var bra både framåt och bakåt i de flesta matcher så det var mest lite otur att det gick som det gick i de två sista. Men jag fick göra mitt första mål i dag i alla fall och hjälpa laget, säger spelaren Nicolas Arenas Gaubert.

Vad som däremot stack ut allra mest i bronsmatchen var det stora stödet från supportrarna, som fyllde läktaren runt planen trots att uppskattningsvis bara ett trettiotal var från de respektive länderna. Resten utgjordes mestadels av glada österrikare som kommit för att beskåda matchen och tog första bästa tillfälle efter den att ta idolbilder med sina nya favoriter.

– Det var jättekul att se så många heja på oss – även de som inte är från Sverige. Det känns bra att de stöttar oss och vi blev väldigt glada av det, säger Otto Pålsson med ett stort leende.