Mustafa Mohamed plirar bort mot automaten. Den enda källan till varm choklad på fiket vid Skatås motionscentrum och som bara accepterar mynt. Ingen i lokalen verkar ha några. Det blir till att dricka vatten.
– Jag dricker inte kaffe. Jag har bara provat ett par gånger och har aldrig vant mig vid smaken, säger han.
När jag växte upp räknades man inte som vuxen förrän man drack kaffe …
– Nej, jag är nog inte vuxen än, svarar Mustafa Mohamed med ett skratt.
I fjol meddelade Mustafa Mohamed att hans tid som hinderlöpare var över. En maratonsatsning inleddes med sikte på friidrotts-VM i Sydkorea i slutet av augusti. Men under vintern började de sedvanliga skadorna dyka upp. Först var det insidan av låret, sedan var det utsidan av vaden. Det sades att Mohamed var övertränad och behövde ta det lugnt.
– Det där blev lite fel i media. Jag var inte övertränad, jag var överansträngd. Men det är för att jag kört lite för tufft. Det var ganska lerigt på träningslägret i Kenya i februari. Så jag sprang och spände mig för att inte ramla. Då blev stabilisatormusklerna överansträngda. Sen var det halt och isigt när jag kom hem, så det blev inte bättre, säger Mustafa Mohamed.
Men kroppen har känts hel de senaste tre veckorna. Just nu blir det omkring tolv mil i veckan uppe på Skatås i Göteborg, en dos som gradvis ska ökas upp till 17 mil lagom till juni.
– Jag ska inte göra om samma fel och ha för bråttom efter skadorna. Ofta är det så att det känns bra efter några pass, man blir glad och så har man för bråttom. Ska jag nå höga nivåer så behöver jag kontinuitet i träningen. De resultat jag gjort genom karriären hade varit bättre om jag varit mer skadefri. Det är så klart frustrerande, säger han.
Har du tålamod?
– Jag har det egentligen även om man kanske inte kan tro det med tanke på vad som hänt. Men det är lätt att man vill för mycket ibland.
Trots många skadeproblem de senaste åren är Mustafa Mohamed övertygad om att hans 32-åriga kropp håller för en maratonsatsning.
– De flesta skadorna har varit under hindersatsningen. Min kropp håller bättre för maraton än för hinder. Men den har varit känslig i övergången mellan träningssätt. När den fasen är passerad så minskar risken.
Mustafa Mohameds stora akilleshäl har alltid varit snabbheten. Ofta har han stått på startlinjen bredvid andra löpare som han vet spurtar bättre och känt en frustration. Han har alltid vetat att det är han som måste göra jobbet och kunna hålla en högre fart än de spurtstarka för att slippa att bli omsprungen på mållinjen. Men i maraton försvinner en del av problematiken.
– Maraton avgörs sällan med spurt. Så snabbheten har inte samma betydelse. Killar som skulle slå mig på kortare sträckor kommer inte att ha samma kapacitet på slutet när de sprungit så långt. Det är skönt. Så slipper man tänka på det innan, säger Mustafa Mohamed.
Nästa mål är att springa ett par stadslopp, bland annat Musselloppet i Lysekil och Strömstadmilen. Därefter planerar han att springa ett maraton under hösten. Långsiktigt är de olympiska mästerskapen i London 2012 och Rio 2016 målet.
– Jag har fått en nytändning av den här satsningen och känt ett stort sug för maratonträning. Men jag tycker man begränsar sig om man sätter upp placeringsmål. Jag vill vara skadefri och känna att jag gjort precis så mycket jag kan för att bli så bra som möjligt, säger han.
Förutom maratonförvandlingen har Mustafa Mohamed även lyckats bli husägare under 2011. 32-åringen och hans fru är i full färd med att flytta från lägenheten i Kålltorp till en villa i Sävedalen.
– Det är lite vuxet kanske. Men jag dricker inte kaffe, så helt vuxen är jag inte än, säger Mustafa Mohamed med ett skratt.
