Precis som i OS i Pyeongchang förra året lämnar de svenska längdherrarna VM i Seefeld utan medaljer. Och individuellt får man titta ända tillbaka till Falun-VM 2015 för att hitta den senaste medaljen, då Johan Olsson tog ett guld och ett brons.
Det närmaste Sverige kom den här gången var en fjärdeplats i sprintstafett genom Oskar Svensson och Calle Halfvarsson. Individuellt var det aldrig riktigt nära, med Halfvarssons sjätteplats i femmilen och tre tiondeplatser – Burman i femmilen och skiathlon samt Svensson i sprint – som bästa noteringar.
"Krävs hårt jobb"
I en globalt sett liten sport som längdskidåkning borde kanske Sverige – få idrotter får lika stort utrymme medialt – alltid ha medaljkandidater på både dam- och herrsidan. Men verkligheten är en annan och det är bara att finna sig i, säger landslagschefen Rikard Grip.
- Det kommer att ta en stund att få fram individer som ska kunna vara med och ta medaljer individuellt på herrsidan. Jag ska inte säga att det finns oro, men däremot måste vi vara ödmjuka inför att det krävs ett hårt jobb och att vi kanske måste skruva lite grann på saker och ting för att få fart på det, säger Rikard Grip.
Tuffare motstånd
En sådan sak är att ge unga åkare tufft internationellt motstånd tidigare. Det är en sak att vara bästa junior i Sverige, du kanske ändå inte räcker till internationellt, säger Grip.
- Kanske inte att vi tar in dem i en världscup, men det kan vara viktigt för äldre juniorer att få möta skandinaviskt motstånd, så att vi på något sätt börjar förstå var nivån är någonstans.
Han erkänner också att det svenska skidförbundet kanske lutade sig tillbaka lite väl mycket när åkare som Johan Olsson, Marcus Hellner och Anders Södergren kom hem från mästerskapen med medaljer.
- På damsidan har vi haft ett naturligt flöde där det har kommit fram nya tjejer med ganska jämna mellanrum. På killsidan hade vi en väldigt stark generation med killarna från Liberec (VM 2009), Vancouver (OS 2010) och fram mot Sotji (OS 2014). Där har vi tappat lite, vi var kanske lite förblindade av de fantastiska prestationerna och hade kanske inte lyft blicken nog långt, säger Rikard Grip.
Tror på vändning
Herrtränaren Mattias Nilsson, som kom in i landslaget inför den här säsongen, är dock helt säker på att en vändning är på gång.
- Om två år ska vi inte vara i samma sits, då ska vi vara med där uppe. Om vi tittar på det laget som vi ställde på banan i stafetten (Oskar Svensson, Calle Halfvarsson, Jens Burman, Viktor Thorn) så är det ett ungt lag som skulle kunna stå på startlinjen om fyra år också. På VM har vi inte fått de topplaceringar som vi ville ha i de individuella loppen, men vi har samtidigt haft Viktor, Jens, Oskar runt topp tio, och det är unga grabbar som har väldigt många år och mästerskap framför sig. Jag tycker absolut att det känns tryggt att bygga på, säger Mattias Nilsson.