Den politiske veteranen Elving Andersson (C) tycker att den kritik som idrottsföreningarna riktar mot kommunen till stora delar är förståelig.
– Det har fungerat lite si och så i kontakten mellan kommunen och idrotten de senaste åren. Kommunen har inte haft en tillräckligt tydlig politik gentemot idrotten.
En orsak till det är enligt Elving Andersson att det idrottspolitiska handlingsprogrammet inte efterlevts så som det borde ha gjort.
– Min bild är att programmet till stora delar fungerat som en hyllvärmare de senaste åren. Och det ligger ett stort ansvar på kultur- och fritidsnämndens politiker att det inte funnits någon systematiserad dialog mot idrotten. Det borde ha funnits ett system med samråd och uppföljningar några gånger om året, men det har inte funnits. Frågor kring idrotten har inte skötts på det sätt som man kunnat förvänta sig.
Varför uppdaterades inte handlingsprogrammet när idrottsföreningarna träffade kommunens företrädare 2010 och 2014?
– Personligen satt jag inte med vid de träffarna, men det är klart att om idrotten haft sådana önskemål så borde det ju åtminstone ha mynnat ut i en dialog kring programmet. Men jag känner inte till någon dialog.
Elving Andersson tycker att det är bra att frågor kring elitidrotten och stöd till elitidrotten numera hanteras av kommunstyrelsen.
– Elitmiljonen är en bra modell, som även vi i den förra majoriteten hade för avsikt att införa. Och det är bra med en särskild pott riktad till elitidrotten, eftersom den har helt andra förutsättningar än motions- och ungdomsidrott. Sedan kanske potten skulle ha varit lite större, men det är en annan sak.
Att ersätta det idrottspolitiska handlingsprogrammet med en fritidsplan efter dialog med idrottsföreningarna är Elving Andersson försiktigt positiv till.
– Det kan väl vara en bra modell, men det beror ju på vad innehållet blir. En sak som är viktig att reda ut först är att få bort gamla surdegar som modellen för anläggningsstöd, så att stödet upplevs rättvist.
Elving Andersson fortsätter:
– Många mindre föreningar tycker att anläggningsstödet är blygsamt och det förekommer alldeles för mycket diskussioner mellan föreningar som har egna anläggningar och föreningar som arrenderar anläggningar av kommunen kring hur anläggningsstödet fungerar. Reder man ut det så kan man skapa bra grundläggande förutsättningar för idrottslivet och sedan fortsätta vidare med andra frågor i en fritidsplan.
