En av de tävlande var Tilde Dahlberg. I sin rödvitrandiga Hälledräkt var hon den första av flickor 13 att korsa mållinjen på 60 meter.
– Det var kul. Jag hade som mål att slå mitt gamla utomhusrekord och det gjorde jag, säger hon.
Den nya tiden blev 8.43. Själv minns hon inte vad den gamla tiden var. Men det är historia nu. Med en nyligen stukad fot så var det extra lyckat tyckte hon. Under säsongen har hon även ett annat rekord som hon vill slå.
– Jag vill förbättra mitt personliga utomhusrekord från 5.35 till 5.50 i längd. Jag hoppas att jag kan göra det på världsungdom nästa vecka, annars hoppas jag det blir i någon tävling senare, säger hon.
Sverigetvåan siktar högre
Sverigetvåan Agustin Hilmersson, tävlandes för IK Orient var också på plats under kvällen. Förra helgen satte han personligt rekord tre gånger i samma tävling där han avslutade på 1.94. Under tisdagens tävling gjorde han tre försök att förbättra detta.
Två väl genomförda försök på 1.96 var gjorda när ribban placerades för tredje och sista gången. Även denna gången föll den ned och han fick packa ihop sina saker för denna kvällen utan ett nytt rekord. Han känner ändå att nya höjderna finns att hämta.
– Det kändes bra, jag var nära så jag tycker att jag borde kunna ta det. Jag hoppas nå två meter i år, säger 16-åringen.
Hilmersson är tillbaka på höga höjder efter problem med baksidan. Med ytterligare återhämtning tror han att höjderna kommer att bli ännu högre.
– Jag kan inte köra fullt ut ännu. När det går kommer det att bli ännu bättre, säger han.
Förbättrade rekordet med 1,5 meter
Tobias Nilsson, tävlandes för Dals södra FFI hade rest från Vänersborg. Han kastade under kvällen spjut i distriktstävlingen. Det längsta mätte 34,07 meter. Publiken fick åskåda ytterligare ett personrekord.
– Det gick bättre än jag trodde det skulle. Jag förbättrade mitt personliga rekord med 1,5 meter och det var kul, säger han.
Även han drogs med lite småskador, i hans fall ryggproblem. Därför var resultatet extra glädjande.
Hon gav inte upp
11-åriga Ellen Paulsson brottades istället med modet under tävlingen. I höjdhoppstävlingen lades ribban upp på ställningen, men höjden kändes för henne obehagligt hög. Hon tog sats, sprang mot ribban efter sin planerade ansats. När hon nådde ribban vek hon av. Det blev för högt helt enkelt.
– Det är så många tankar i mitt huvudet samtidigt när jag ska hoppa. Det går inte riktigt att beskriva. Det blir så hög hastighet in mot ribban och det blir en konstig känsla, säger hon.
Ellen Paulsson gav inte upp. Efter några uppmuntrande ord från tränaren så ställde hon sig på sin utplacerade startpunkt som markerats ut med vit tejp. Hon tog modet till sig och hoppade. Ribban föll ned och tävlingen var för denna gången över. I efterhand spelade resultatet inte så stor roll.
– Det känns som en bra förlust. Jag vågade, jag hade min tränare här och mina vänner som hejade på mig. Jag är jättenöjd över att jag gjorde det och att jag gjorde mitt bästa, säger hon.
